Tack för födelsedagen!
2013-03-31 @ 14:57:46
Erika PS-ade en bild på mig, men jag tror att texten talar till alla.
Lugnet har lagt sig, igår var min födelsedag och jag omfamnade Mary på tågperrongen i Nordmaling vid lunchtid. Jag är så glad att hon orkade komma! Det betyder så himla mycket för mig, för jag vet att hon inte har det lätt nu. Kanske kan vi alla med tankekraft sända goda energier till henne så att hennes ögon kan öppnas till allt vackert fullt ut och inte bara se svart.
Jag fick fina presenter igår och det blev fika och tårta, jag fick visa fröken Frimodig mitt föräldrahem och vi hade livliga diskussioner runt vardagsrumsbordet. Jag fick pussas med Mary och hålla om henne. Jag uppskattar allting. Tack alla.
Ikväll blir det påskmiddag i Gräsmyr med min mammas släktsida. Jag har duschat, gjort mig fin och tagit hand om mitt hår på bästa sätt. Jag gillar att fira högtider (kristna) tillsammans med dem, mest för att det är roligt att träffas och att det är samma sak varje år. Det är lugnt, skönt.
Du finns i varje tanke, varje hjärtslag älskling.
JCS.
2013-03-29 @ 17:15:15
Jag ska strax lägga mig och lyssna på Jesus Christ Superstar. Vi är just hemkomna från mormor och hon är så fin och omtänksam. Kramgo och medkännande även när hon inte förstår.
Puffen försökte tigga till sig mandarinklyftor - inte helt oväntat. Om det är någonting han kan göra så är det att tigga. Och sno mat, också. Han fick följa med till farmor på ålderdomshemmet också och där gjorde han såklart succé. Om det är någon terapi jag verkligen tror på så är det djurterapi.
Det är som när man är ledsen hemma, så kommer den moderliga Wilma och lägger sig på en och börjar pussa (ja faktiskt pussa) en. Hon vet när hon behövs. Eller Mischa när man är rastlös och vill leka med någon. Tala när man vill vara stillsam och bli hypnotiserad. Vår pälsfamilj är underbar.
Jag ser fram emot morgondagen. Jag vet redan vad jag ska få i present, ett par glasögon och det tackar jag djupt för, men det ska bli kul att träffa människor.
Kanske speciellt en viss människa.
Jag hjärtar dig!
Theralen-seg.
2013-03-29 @ 11:16:53
Jag och Puffen har vårt krypin här hemma, han följer efter mig överallt, sover med mig och myser med mig. Jag är nog det näst bästa efter mamma, det är väldigt sött. Å andra sidan älskar Puffen alla som ger honom mat, gos och uppmärksamhet. Han är en liten diva.
Som sagt är jag trött och bakis på sömnmedicinen, vilket gör mig latare än vad jag brukar vara. Det rycker fortfarande i vänstra ögonlocket av sömnbrist. Som jag ser det så är jag på semester, jag vill och ska sova bättre.
Mamma och pappa städar och putsar. Påskfint ska det bli. Just ja, imorgon fyller jag 26 år. Jag känner mig rätt osjälvständig trots min ålder, andra har barn och bil och jobb medan min livsstil är annorlunda. Jag vill ha allt det där vanliga, och det ska jag ha en dag, men jag är inte där än. Helt enkelt. Å andra sidan, jag tror att jag klarat av mycket som andra inte skulle fixa. Det är rätt stort om man tänker efter.
Jag och Puffen på julafton.
Påskkärringarna lever!
2013-03-28 @ 16:08:00
Jösses, seden lever kvar. Vi fick besök av fem(!) små påskkärringar. Mamma hade godis "utifall att", eftersom det inte är lika vanligt med påskkärringar nu. Eller är det? När jag var liten gick jag alltid påskkärring, tillsammans med Malin och Jonas (påskgubbe) oftast. Det är kära minnen. Vi fick ett påskkort från Linnea som nu sitter på vårt kylskåp.
Jag har läst underlig rysk humor större delar av dagen, hinkat kaffe och funderat och funderat. Och funderat lite till. Det är mycket som försiggår i mitt huvud. Drömmar, tankar, tänk-om-tankar, jakten på beslut, önskningar, till och med böner.
Det har varit tyst. Jag brukar lyssna på musik jämt och ständigt, men idag har det varit tyst. Till min stora glädje är det tyst i mitt huvud också. Såklart, tankarna tar upp mycket av min tid men jag HÖR dem inte, jag hör bara bruset från luftpumpen och Puffens gnagande på bollen. Ibland jamar Svante och vill ut. För en sådan stor katt har han en otroligt mesig röst. Han ser ganska tuff ut med ett jack i ena örat, och han har en stor kattkropp men ett litet huvud och ser rätt underlig ut. Ändå är han en väldigt fin katt, gulorange och randig.
Nu har pappa slagit igång Jesus Christ Superstar som vi har som vinylskiva här hemma. Det är påsk och det är ett obligatoriskt soundtrack här i föräldrahemmet. Världens bästa musikal i mitt tycke.
Fingrar på mobilen. Saknar.
Slutkörd.
2013-03-28 @ 09:53:59
Jag var totalt slutkörd igår. Jag satt och höll mamma sällskap när hon drack te men kunde inte fokusera blicken. Det är läskigt att vara så trött att man inte orkar hålla ögonen öppna, jag tappar kontrollen. Det är dock inte så konstigt att jag var så trött, det har varit så intensivt på sistone. När jag kom hem till föräldrahemmet så tror jag att jag bara släppte allt.
Jag somnade på tre sekunder igår. Vaknade vid sju - visst, jag kunde ha stigit upp, men vad skulle jag sysselsätta mig med? Så jag steg upp halv nio istället, tog en dusch, skrev i min dagbok och har nu gjort kaffe. Jag försöker hålla mig i den gröna zonen. Jag och min psykolog har pratat mycket om den röda och den gröna zonen. Vaksamhet eller vila. Stress eller lugn. Endorfiner eller avslappning.
Jag njuter av tystnaden här i mitt barndomshem och solstrålarna som skiner in. Jag tror att kaffet är klart nu, jag ska försöka dricka det mindfullt. Känna smakerna dansa på tungan och i gommen, känna värmen, är det hett eller varmt eller ljummet?
Schhhhh....
Oändligt eländig cirkel.
2013-03-27 @ 14:18:30
Var ska jag börja? Allting går bara runt.
Vi diskuterade vad som var bäst under de omständigheter som råder. Jag åker iväg hem själv och pappa hämtar mig. Jag är trött och slut men inte så trött och slut som hon är. Jag avskyr att en av dem jag älskar allra högst ska behöva må på det här viset. Nu måste någon göra någonting, detta ekorrhjul har spårat ur för länge sedan.
Jag lägger saker åt sidan, nu måste jag vila. Jag hämtade ut mina mediciner när jag ändå var på sjukhuset och nu har jag packat det mesta. Kläder, böcker, hygienartiklar. Jag har städat, diskat, dammsugit och ska "kattsäkra" lägenheten ordentligt.
Jag behöver komma iväg en stund, dessutom saknar jag verkligen mina föräldrar och föräldrahemmet. Jag har ju inte träffat dem på länge. Puffen ska med, jag vet inte vem som blir gladast, mamma eller Puffen? De älskar varandra.
Jag behöver vila, som sagt. En sista kraftansträngning, plocka ihop Puffens saker. Sedan sänker jag garden och låter mig flyta bort en stund.
Vitts sång.
2013-03-26 @ 19:29:06
Sleep and I shall soothe you
Calm you and anoint you
Myrrh for your hot forehead
oh then you'll feel
Everything's alright
Yes everything's fine
And it's cool and the ointment's sweet
For the fire in your head and feet
Close your eyes
Close your eyes
And relax
Think of nothing tonight
Calm you and anoint you
Myrrh for your hot forehead
oh then you'll feel
Everything's alright
Yes everything's fine
And it's cool and the ointment's sweet
For the fire in your head and feet
Close your eyes
Close your eyes
And relax
Think of nothing tonight
Duell.
2013-03-26 @ 14:14:06
Rastlös och ofokuserad. Nu är jag sådär rädd igen. Rädd för att göra ingenting. Därför ska jag göra just ingenting. Ja, herr Ångest, jag utmanar dig på duell. Ge mig det bästa du har. Hahaha, du kan inte nå mig.
Nä, riktigt så kaxig är jag inte. Men jag försöker.
Jag har varit på ÅC och hämtat ut mediciner, men de hade inte min sömnmedicin inne vilket kändes väldigt jobbigt. Då måste jag alltså pallra mig dit imorgon eller åka till något annat apotek. Jag som bara vill vara.
Ditten och datten.
2013-03-26 @ 10:01:15
Saker börjar lösa sig, de praktiska sakerna. Jag andades ut idag när jag kollade mitt bankkonto. Nu klarar jag mig, puh. Jag känner verkligen att det inte skulle löst sig om jag inte haft mitt personliga ombud. Hon är trevlig och väldigt van vid att fylla i viktiga papper och ansökningar.
Nu när jag kan röra mig inom de normala ramarna rent ekonomiskt så ska jag se till att köpa halkskydd till badkaret och sådana småsaker. Jag behöver ett par nya jeans och lite andra kläder också. Jag dreglar över kläder på internet, sådana som jag inte kan ha för att jag är tjock, och det är rätt drygt. Jag vet inte hur många klädesplagg jag köpt som jag trott ha kunnat passa min storlek, de kläderna har Mary fått överta (!)
Nu är det snart påsk och vi ska åka till Nordmaling. Vi har skaffat en kattvakt och jag ser fram emot att sitta i en av sofforna hemma hos mina föräldrar med en bok och lyssna på Jesus Christ Superstar.
Målet för dagen är att gå och hämta ut mina mediciner och köpa en stock snus på ÅC. Min psykolog tycker att jag har för många aktiviteter så jag lyder hennes råd och tar det lugnt. Jag har suttit i två timmar och läst poesi, druckit kaffe och pratat med Mary. Jag är ju beroende av stress men jag börjar lära mig om att ta det lugnt.
Bara ett uppvaknande i natt. Mycket drömmar, men jag har en distans till dem, jag minns fragment och inte stora tragiska delar som förut. Varför ändra på ett vinnande koncept? Jag fortsätter med den sömnmedicin jag är ordinerad. Det funkar ju.
Välkommen hem älskling.
2013-03-25 @ 19:54:37
Jag är trygg här hemma med min Mary. Hon kom hem idag och vi har kramats och kyssts. Boendestödet kom strax efteråt och nu är det städat här och jag har köpt godis till mitt gigantiska påskägg. Påskliljorna står högt och blommorna blir fler, familjen är samlad och nu har vi planerat att åka hem till mina föräldrar över påsk. Det blir nog fint, otroligt fint.
Sitter i mitt nattlinne, vi har mycket att prata om här i soffan och Mary har varit extremt kreativ och skrivit. Med andra ord, det är fint just nu. Jag känner mig mer hel än på länge. Jag ska läsa ur Ariel av Sylvia och Ur mina sprickor kommer ord av Sara Jansson, min syster Sara. Två av mina favoritpoeter.
Jag har upptäckt att jag inspirerar. Jag inspirerade till låten Song for Sara, till en dikt i Sara J:s diktbok, Marys bok som är dedikerad till mig... Det känns underligt men på ett bra sätt. Jag vill såklart beröra och uppenbarligen gör jag det utan att ens försöka. Dessa människor har jag länge haft relationer med, de har inspirerat mig minst lika mycket. Ni ska se att ni speglas i mitt arbete, det som pågår men som inte är officiellt. Jag älskar er alla på olika sätt.
Är bara så glad att hon är hemma nu och hennes skratt är som en ljuv melodi som jag inte får nog av.
Vardagen.
2013-03-25 @ 10:16:01
Jag lyssnar på Lilla Lovis och tar dagen som den kommer. Min älskling kommer hem idag och pappa kommer för att hjälpa mig med damsugaren. Och så har jag boendestöd. Vardagen är här, min vän. Den vanliga vardagen.
Det är verkligen skönt att stiga upp lite tidigare än vad man behöver. Jag var uppe vid åtta och till min stora förvåning kände jag mig inte som en zombie. Det var helt frivilligt. Jag har påtat på i lugn och ro, jag förstår vad Mary menar med tidiga mornar (fast hennes tidiga mornar är allt från fem och åtta). Det är lugnt och fint och ljust. Det är inte så många människor i rörelse. Lugnt. Fint.
Jag började se I never promised you a rosegarden igår eftersom jag minns att jag tyckte om den, samt att jag älskar boken. Tyvärr var filen skadad och hoppade i tiden och pixlade sig men det var kanske lika bra. Det är för nära just nu - gudarna som säger att hon inte får nämna hennes andra verklighet Yr, att höra mumlet från röster när hon stiger in i sitt första rum på slutenvården blandat med rösterna från de andra människorna... för mycket för just nu. För nära som sagt.
Istället jag ska jag nog sätta mig och läsa ett tag. Jag vet inte vilken bok jag ska välja, jag ska låta slumpen guida mig. Blir antagligen om någon konstnär. Problemet med konstböcker är att bilderna på målningarna är så små att man inte ser hela bilden, missar viktiga detaljer. Det känns som att det var tusen år sedan jag var på Moderna Muséet eller Nationalmuseum. I det senare musèet hänger min favorit av Rembrandt, Kökspigan.
Mot nya mål. På lördag fyller jag förresten 26 år. Jag har inte riktigt hunnit reflektera över det. Finns väl inte heller så mycket att reflektera över, det är en födelsedag. Men jag är så glad att jag ska få mig ett par nya glasögon i present! Min syn har antagligen blivit sämre och jag gillar egentligen inte bågarna som jag har nu. Det blir toppen.
Ostara.
2013-03-24 @ 14:36:01
Jag har just haft besök utav två häxor. Vi har firat Ostara med att äta en måltid tillsammans. Det var väl behövligt. Nu släpper jag in ljuset, påskliljorna blomstrar och det luktar av rökelse här hemma. Dammsugaren är instoppad i städskåpet och jag har försökt sopa bort det värsta, men utan störra framgång.
Det fattas någon vars skratt klingar som de renaste och klaraste tonerna. Imorgon får jag hem henne. Det blir fint.
Jag ska sätta mig och läsa nu, lyssna på 2Cellos (tack Susanne) och härda mig igenom Dalís liv. När man får tavlorna tolkade så blir de mindre intressanta, egentligen ska det inte finnas något styrande när man tittar på en målning. Jag vill ha mina egna visioner om dem. Visst undrar jag vad tanken med målningarna varit, men det är just det som är så spännande med konst - man vet inte. Man bara ser, tar in och känner.
När det kommer till mitt eget skapande så måste jag påstå att det tagit stopp. Inga teckningar ens. Man kan inte skapa hela tiden, det måste komma från hjärtat.
Dammsugarhelvete.
2013-03-23 @ 13:17:55
Förlåt pappa, nu svor jag. Men jag har varit ute med hunden, lagat matlådor och ätit lunch, diskat, rengjort kattlådor, duschat och nu vill jag dammsuga men den jäveln går inte igång och jag blir tokig. Den vägrar helt enkelt att gå igång och jag ser hur dammtussar växer på golvet inför mina ögon. Panik i halsen, jag måste få igång den. Hjärt-lung-räddning? På en dammsugare? Jag har bytt uttag men den startar inte. Jag har pillat i den och ser inget fel. Är det glapp någonstans? Ingenting sitter fel tror jag.
Dammtussarna blir allt större. Måste. Få. Igång. Dammsugarhelvetet.
Och hela universum kretsar kring min dammsugare och det faktum att jag inte kan städa som jag tänkt. Så slog tanken mig, jag kan ju ringa en kompis och låna hennes dammsugare.
Då insåg jag att jag blivit vansinnig.
Det är som att allting hänger på dammsugaren just nu, mitt liv hänger på den. Såklart, för jag vill ju inte känna. Verkligheten är för hård. Därför måste jag dammsuga, helst för en timme sedan.
Dammsugaren, du är mitt waterloo.
Tankegångar.
2013-03-23 @ 11:05:46
Min plånbok har kommit tillrätta. Åh gode gud vad rädd jag var när jag inte hittade. Jag hade lite väl bråttom när jag var på sjukhuset och slarvade bort den där Det blev kalabalik i huvudet när jag väl hemma ringt sjuktaxi på kvällen och inte hittade plånboken, vi fick låta taxin passera och lösa det på annat sätt. När saker liksom inte kunde bli värre så blev de det. Det är livets nycker, helt enkelt.
Jag sitter och saknar och hoppas och tror och vet egentligen att saker kommer bli bättre. Det är vår tur snart. Det är snart dags för saker att vända. På något sätt ska det gå. Jag är beslutsam men samtidigt orolig såklart. Oftast vinner beslutsamheten.
Wilma är så gullig. När jag gick och la mig igår kväll så kom hon och la sig bredvid mig och stannade där hela natten. Jag har tyvärr sovit rätt dåligt men det är inget ovanligt. Ändå är kombinationen av sömnmediciner som jag har bättre än vad jag hade innan. Det är den jävla Risperdalen som ger mig sömnstörningar. Här slutar mina strategier fungera när en medicin arbetar emot mig medan jag sover. Sömnhygien räcker inte till när substanser sätter stopp för en god natts sömn.
Lyssnar på tATu och drömmer om att kyssa Mary. Målet verkar vara ställt på att hon ska komma hem på måndag. Jag hoppas verkligen på det. Tills dess får jag dra på mig en filt, dricka mina Cream-läsker och se på Disneyfilmer eller Futurama. Big Bang Theory ligger på is just nu, det vill jag se ihop med Mary.
Nu börjar det bli dags att ta itu med dagens göromål. Först och främst ta hand om djuren, gå ut med Puffen, rensa kattlådor och så vidare. Sedan ska jag städa och laga matlådor. Hålla mig sysselsatt, det är väldigt viktigt. Är man beroende av stress som jag är så fungerar det inte att sitta stilla. Inte en hel dag i alla fall.
Återkommer sen.
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
2013-03-22 @ 21:07:39
Det blev akutpsyk. Jag trodde faktiskt att jag skulle bli tvungen att ringa ambulans - inte för att Mary var fysiskt skadad men hon skrek och grät och det hade pågått hela dagen. Väl på psykakuten så tog de puls och blodtryck, och hennes puls låg på 140! Hon blev inlagd på tvåan.
Jag är ledsen tror jag, men jag har stängt av. En vän skjutsade mig på ICA ikväll och vi var nog i samma stadie. När man behövt vara på helspänn och plötsligt blir det tomt, man orkar inte mer, man pratar men är ändå likgiltig. Självklart är jag inte likgiltig men jag är bara så trött. Jag tror inte att jag kommer känna förrän imorgon. Jag kommer nog inte reagera förrän jag sovit och ätit och är redo. För jag vet att jag är ledsen även om jag inte orkar känna det just nu.
Puffen är ett stort stöd egentligen. Han ligger bredvid mig och myser, och han kommer tvinga ut mig på promenader oavsett om jag orkar eller inte. Det känns alltid sjukt jobbigt när han börjar fnysa och tycka att man ska ut, men efter en promenad brukar det kännas bättre.
Nu lägger jag av för ikväll.
Och så blev det såhär och så blev det så kallt.
2013-03-22 @ 16:04:29
Allting har plötsligt blivit så allvarligt. Kanske kan det därför plötsligt bli lättsamt igen.
För allting kan hända.
Var Marys bok kan köpas.
2013-03-21 @ 19:49:00
Jennifer och du som läser - Marys bok går att köpas på nätet via CDON, Adlibris, Bokus, Bokia och så vidare. Vill du ha ett signerat ex så kan vi köpa hem det, låta den signeras till just dig och sedan skicka den till dig. Då får du förstås stå för bokkostnaden och portot. Maila Mary på [email protected] för mer info!
Humörsvängningar.
2013-03-21 @ 19:03:12
Sitter och kikar på Vänner, just nu känns det rätt bra. Först när jag kom ut på en promenad blev saker ljusare, metaforiskt och fysiskt. Jag behövde röra på mig.
Jag svänger i humöret mer än vad jag själv förstår tror jag. Jag var otröstelig och tokångestig på morgonsidan, sedan gick det över till vanlig trötthet och nu känns det okej. Det händer mycket inom mig, jag är inte så utåtriktad när det gäller känslor, i alla fall de negativa. När jag läser min blogg så ser jag ett mönster, jag går från hopp till förtvivlan och tillbaka så snabbt.
Just nu läser jag en favoritbok, en ungdomsroman som heter Lydias hemlighet. Jag tror att jag ska ge den till Moa när hon blir äldre, den är lärorik och spännande, "ett magiskt konstäventyr". Jag tycker hemskt mycket om den boken.
Jag ska läsa ut den ikväll och sedan ta mig an någonting lite mer att bita i. När jag har perioder av svårigheter så läser jag om böcker jag läst förr eller läser ungdomsböcker. Det känns viktigt att låta huvudet vara igång oavsett hur jag mår.
Men jag är trött, betoning på trött. Ska bli skönt att sova, och imorgon ska jag och en vän på IKSU. Dessutom ska jag träffa min läkare och utvärdera sömnen. Jag hoppas på mer sol.
Ge mig styrka.
2013-03-21 @ 11:42:03
Jag vill skriva någonting men är för kraftlös. Orden är så starka och jag är så svag just nu. Alla verkar må dåligt och jag speglar mig i deras smärta, den blir min. Det är hemskt smittsamt när man har ett så stort hjärta som jag har. Jag vill göra skillnad, bringa fram leenden hos andra. Det är det vackraste jag vet, när jag får dem att le trots allt.
Man ska inte ta livet eller sig själv på för stort allvar, jag har lärt mig att tänka utanför min kropp men det innebär också att jag invaliderar mig själv och mina känslor. Mina tankar stinker av bitterhet ibland. Den evige optimisten klarar sig inte själv men är för rädd för att be om hjälp.
Jag behöver dig nu.
Inte ikväll.
2013-03-20 @ 18:41:09
Nu har jag lugnat ner mig, återtagit mig själv till viss del. Skrivit av mig i min dagbok och varit bitter. Nu vill jag inte vara bitter längre, så jag väljer att försöka att inte vara det.
Mischa har badat idag. Han är fullständigt fascinerad av vatten och idag la jag ser honom i badkaret. Han protesterade inte - visst, han försökte ta sig upp men han hade inte panik. Lite sur blev han när hela hans bakdel blev dyblöt, men ändå kan han inte sluta tycka om vatten.
Ska kura upp mig i soffan bredvid Mary och läsa tills det är dags att gå i säng. Om det är någonting jag lärt mig av dagen så är det att jag behöver hitta en balans mellan gas och broms. Och någonstans måste jag hitta en trygg plats i mig själv. Någonstans... Var? Någonstans.
Inte ikväll.
Men snart.
Helt slut.
2013-03-20 @ 15:43:26
Jag är helt slut och har känt mig rätt förvirrad idag. Jag kom hem nyss och har äntligen landat i soffan. Min rygg gör ont och mitt huvud har kortslutning.
Jag åkte till sjukhuset och följde med en vän till tandläkaren. Hon har extrem tandläkarskräck. Det visade sig dock att hon oroat sig i onödan, undersökningen tog max 2 minuter. Hon ska tillbaka vid annat tillfälle.
Jag åkte till EBC för att ha bildterapi, men det visade sig att jag visst hade tid med min psykolog på rehab. Jag slängde i mig matlådan och fick skjuts av en snäll man. Jag kan inte koppla ansiktena till namnen där ännu, det är svårt. Jag kände mig så malplacerad, som om jag bara åkte med, inte fanns. Så hoppade jag av vid psykiatri-ingåengen och gick till min psykologs kontor.
Hon är expert på stress och ångest och det är ju det jag behöver hjälp med. Jag är beroende av stress, endorfiner, ett liv i snabb takt, men jag mår inte alltid bra av det. Jag fick i läxa att ta det lugnt och tänka på mig själv. Jag får så dåligt samvete hela tiden för att det känns som att jag jämt är skyldig saker till massor av personer och det tär på mig. Jag har alltid varit så och vet inte hur jag kommer ur det, så vi får väl helt enkelt se hur jag lyckas.
Ringde ett desperat samtal till Mary. Snälla säg att du har snus hemma. Tyvärr hade hon inte en extra dosa. Där någonstans orkade jag inte tänka längre, jag var på väg hem. Nu har jag varit ute med Puffen och Mary ska gå på macken och köpa diverse. Jag ska sjunka ner i ett bad och värma mina stackars kroppsdelar. Min rygg värker och jag är helt enkelt slut.
Helt slut.
Tandläkarskräck.
2013-03-20 @ 09:28:31
God morgon. Om ett tag ska jag åka till sjukhuset och följa med en kompis till tandläkaren. Hon har extrem tandläkarskräck, så jag får hålla henne i handen. Jag har inte varit hos tandläkaren på väldigt väldigt länge så jag är själv lite spänd. Det är synd om tandläkare, ingen gillar dem. Vem gillar någon som är och gräver i ens mun, att vara totalt utlämnad till en annan människa?
Jag har sovit gott i natt men jag har kvar ryckningarna i vänstra ögonlocket, sådant man får av sömnbrist. Jag har en hel del att ta igen. Just nu är jag evigt trött på något vis.
Dags att packa ner det mestnödvändiga i väskan och sedan fara. Jag har bildterapi på eftermiddagen dessutom. Det blir en lång dag.
Mitt bästa.
2013-03-19 @ 20:44:30
Illamående, varm men fryser, ågren ågren ågren, tusentals tankar som strömmar genom huvudet och ett lätt brus av röster långt bort i huvudet men ändå hörbara.
Lösning: Medicin, ett hett bad, läsa en bok, stiga ur badet och smörja in kroppen med en underbart gott doftande lotion, värma mjjölk och göra chai med honung, sätta sig i nattlinne och mjukisbyxor i soffan bredvid min blivande fru och fortsätta läsa.
Jag gör mitt allra bästa.
Att vara stark.
2013-03-19 @ 19:22:31
Ibland slår det bara till så jävla hårt. Det är ständiga upp- och nedgångar och jag vill så gärna vara stabil i en period. Det är bättre nu än vad det var förr, för att knyta an till mitt tidigare inlägg om minnen, för nu väljer jag de bättre valen för det mesta. Idag kom en kompis och fikade, sedan blev jag attacktrött och vilade en stund, sedan... ont. Jag vet inte varför eller hur. Bara ONT. Och det reflekteras i min sambo. "När vardagen blir en kamp". Ja, men de bättre stunderna är fler nu. Det får vara värt det.
Jag har de senaste åren gått och blivit optimist, men jag har haft väldigt svårt att hålla ihop mig själv sedan december/januari. Jag är trött på att vara stark. Jag är inte stark. Jag vill framför allt inte behöva vara stark. Men att ge efter till svagheten vore också att ge efter till det mörka. Jag har inget val, det är kanske det som är det stora problemet. Jag har inget annat val än att vara stark. Orka resa mig, orka släpa mig två steg fram och glida ett steg bak, ständigt strävande.
Jag är ingen superhjälte, jag är en helig dåre.
Att minnas.
2013-03-19 @ 11:33:26
Det finns så många saker som andra minns, men som jag glömt bort. Har jag dåligt minne, eller har jag på något vis förträngt saker? Har jag varit så sjuk att jag varit totalt borta? Jag vill helst tro att jag har dåligt minne, men det är nog en kombination.
Jag försöker ofta minnas hur det var när jag var liten. Vissa saker kommer jag ihåg genom att titta på gamla bilder. Till exempel fanns en bild på mig när jag satt bredvid vår hund Bostik, läste bilderna i böckerna tyst i huvudet där jag satt bredvid honom. Vi hade en telepatisk förmåga, minns jag. Jag läste bilderna för honom i mitt huvud.
En annan bild som tar fram minnen är när jag satt på mig ett par solglasögon upp och ner. Jag ser på bilden och hamnar i min kropp just vid det tillfället. Ett av mina tidigaaste minnen.
Många minnen är känslor eller dofter. Som känslan av spänning på dagis när alla blivit hämtade utom jag. Skulle jag få spendera natten på dagis? Det var så mysigt när det var tyst och mörkt där. Mina föräldrar jobbade mycket, men de hämtade alltid mig. Jag var inte rädd för att vara kvar på dagis, det var faktiskt en önskan. Inte att bli bortglömd, men vad som skulle hända ifall de inte kunde hämta mig. Kanske skulle "gos-Ann" ta hand om mig.
Bandspelaren på övervåningen av dagiset. Jag ritade ett folkhav och en scen med ett band och skrev stort "Samuraj 69". Jag hade alltså lyssnat på Bryan Adams låt "Summer of 69" och feltolkat språket.
Jag kommer inte ihåg mycket alls från när min bror hade cancer. Jag var kanske åtta år, gick i andra klass tror jag bestämt. Allt jag minns är att ryktet spridit sig och att jag var den sista som fick veta det ute på skolgården. Jag minns att han tappade håret. Jag minns rädslan för sjukhuset, jag ville tydligen inte vara med alls enligt mina föräldrar. Ville inte hälsa på och jag kommer ihåg doften och en annan patient som också var skallig och som var väldigt tunn. Jag vet inte ens om hon lever idag.
Jag minns hur mina vänner bedrog mig. De var inte alls snälla och jag har faktiskt fått ursäkter från dem på senare år.
Det är för få minnen. Det är för dåliga minnen som jag inte vill skriva om. Jag får skapa nya, fina minnen.
Jag kommer aldrig att se ut som hon.
2013-03-18 @ 17:59:56
Morgonen växte till dag, vi lagade dammsugaren och för-städade lägenheten lite innan boendestödet kom. När boendestödet var här fick hon ta disken medan vi sprang runt och plockade, putsade och sådant. Nu är kontrollen återtagen, nu har jag en bra utgångspunkt för resten av veckan. Ja, jag rent njöt av att rengöra (pun intended).
Veckan är i princip fullspäckad känns det som. Nu ska jag bara lära mig gasa och bromsa. Jag har gasat idag, så ikväll ska jag bromsa in och fråga mig själv hur jag mår. Vi har fyra avsnitt kvar av American Horror Story Asylum att se och jag har en såndär jättemysig ungdomsroman att läsa, när jag blir trött på att läsa om Salvador Dalí.
Jag fick ett rätt roligt meddelande idag. Jag har skrivit lite med en tjej vars bilddagbok jag snubblat in på och därför har hon skrivit till mig. Vi hamnade i en diskussion om romantisering av psykisk sjukdom, ärr och ätstörningar. Det här är det sista hon skrev var: Mycker....Är man pro ana så lägger man ner hela sitt liv på att gå ner i vikt, och triggar andratill det också...Fast du kanske hatar mig för att du aldrig kommer kunna se ut så, vad vet jag?
Förlåt, men jag skrattade rakt ut. Jag har gått runt ett bra tag och varit bitter över hur min övervikt ökat i och med att medicinerna höjts och jag har alltid varit tjock. Jag har ingen illusion om att jag kommer att bli smal, och jag vill inte heller vara smal. Smal är för mig ohälsosamt, liksom att fetma är ohälsosamt. Självklart vill jag väga normalt men jag tror inte att jag kommer att göra det någonsin. Min självbild vacklar, men jag vet någonstans att jag är värd någonting, för jag älskar och är älskad, vissa kanske backar för mig men jag tror knappast att det beror på att jag är fet. Livet är inte slut för att man är tjock, jag måste leva i nuet och kan inte vänta tills jag gått ner i vikt. Mitt liv är så mycket mer innehållsrikt än många andra som hämmas av sin vikt. Så, kära tjockisar, ta upp en plats eller två på bussen och åk och träffa dina vänner som ser dig för den du är, den vackra stjärna som utgör dig.
Äntligen vardag.
2013-03-18 @ 07:59:14
Trenden fortsätter. Jag vaknade bara en gång i natt, och klockan sju steg jag upp utan någon väckarklocka eller så. Jag har fått i mig en stor kopp kaffe och varit ute och jagat Puffen. Han har ludd i öronen, vägrar komma när man ropar på honom.
Jag har just skickat i säng Mary, för hon har varit vaken ett tag innan mig och är bara trött. Hon har verkligen snott på dygnet, som en pensionär. Jag är inte långt efter verkar det som.
Jag har en lång dag framför mig, men nu ska jag sitta och läsa i ett par timmar och sedan kolla efter lägenheter på Bostadens hemsida. I eftermiddag kommer boendestödet och det ska städas. Äntligen vardag igen.
Helgslut och båtlängtan.
2013-03-17 @ 15:58:56
Nu är helgen snart spenderad. Den fruktade helgen. Vi har American Horror Story - Asylum-marathon, när vi inte sitter och skriver eller läser. Idag hälsade vi på en vän på psyket och ja, det sätter saker i perspektiv. Nu hoppas jag att hen får vila upp sig och bli omhändertagen tills saker blir bättre, bleknar, blir inlindade och omskötta... Ja, du vet att vi alltid finns här älskade vän!
För saker blir alltid bättre.
Oavsett vad någon säger så blir det bättre.
Nu har jag äntligen duschat och sedan tagit ett bubbelbad, rakat benen och suttit en stund och läst där i badkaret. Väldigt pretto. Eftersom jag inte sorterat tvätten och inte ska ut mer idag så är det landstingsmjukisar och nattlinne som gäller.
Jag tänker, försöker minnas saker. Fina saker. När jag plaskade i badkaret så drömde jag mig tillbaka till pappas segelbåt, ljudet av små vågor som plaskar in mot aktern och att gungas in i sömnen när man krypit till kojs. Solskenet och den blå himmelen som avspeglas på vattnet, pappa lite orakad i keps och mörka glasögon, mamma i bikini som ligger och pressar i sittbrunnen, fenderknopar och doften av hav. Jag vill ha sommar och åka ut i båten! Leva båtliv med Bullens pilsnerkorv eller stekt halloumi beroende på var man är, ovissheten i var man ska och när beroende på vädret, friheten att välja destination eller om man ska "bryggsegla".
Det blir ljusare och ljusare.
Läkarträffen.
2013-03-15 @ 18:54:01
Jag vet inte varför, men jag är alltid nervös när jag ska träffa min läkare trots att vi ses ofta och har gjort det länge. Jag respekterar den mannen och litar på honom. Dagens samtal gick bra, som alltid ger han mig hopp. Jag berättade om mina strategier mot ångest och om mina sömnstörningar. Nu ska jag testa en annan kombination för att få mer djupsömn. Som det är nu så har jag tydligen tourettes i sömnen, ropar ut diverse namn och saker, drömmer drömmer drömmer och vaknar och somnar om och om igen, förmodligen efter Stilnocten börjat gå ur kroppen.
Min Mary är sjuk igen. Det blir en lugn helg. Eller ja, egentligen skulle det nog bli en lugn helg oavsett. Men, poängen är att Mary är sjuk och det är trist. Jag får sjunga Soft Kitty för henne, borsta håret på henne och promenera Puffen.
Jag är trött, men annars är det rätt bra med mig.
Publicitet.
2013-03-15 @ 13:12:00
Jag har ringt DN och jag ska skicka dem ett ex av Jane, Spegelns Reflektioner i hopp om att de ska recensera den. Chanserna att de ska nappa är nära noll men jag vill verkligen sprida den här boken för vinden och det gäller att verkligen sälja den samt Mary så att de fattar hur fantastisk hon och boken är. Jag ringde VK igår och de skulle höra av sig, jag mailade några tidningar och planerar att prata med Bokcaféet Pilgatan om en bokafton med Marys bok i centrum.
Jag ska snart styra kosan mot sjukhuset och hälsa på en vän, sedan ska jag träffa min läkare och den stora frågan är hur vi ska lösa min sömnsituation. Jag har idéer men det är ju inte jag som är läkare. Önska mig lycka till.
Godmorgan.
2013-03-15 @ 06:38:58
Uppe tidigt. Soluppgången är vacker, dagen växer. Jag har hela dagen framför mig.
Jag och Mary myser i soffan med djuren, druckit kaffe, småpratar. Jag skulle kunna leva såhär, definitivt
Shopping och bokutgivningen.
2013-03-14 @ 19:19:38
Shoppingdjävulen for i min idag. Nu har jag äntligen skaffat mig Timeline, Solitär, Rubiks kub och en oförklarlig grej som man ska lösa, nivå 2 av 6. Jag lurar inte mig själv, jag är inte särskilt smart och en IQ över medel innebär inte att man har tålamod eller motorik för vissa saker. Däremot kan dessa saker olja upp maskineriet i huvudet, kanske blir jag ett strå vassare av att behöva använda huvudet så mycket.
Hur som helst, det här var ett uppdrag i min jakt efter ångestlindring - saker som gör att man kan tänka på annat, som flyttar fokus. Det är strategier. Nästa strategi är ett kedjetäcke. Ytterligare ett som fungerar väldigt bra är att ta ett bad. Djuren är alltid en fröjd. Böcker och film är bra men det är inte alltid koncentrationen finns där, inte heller inspiration för att teckna. Däremot är det lätt att sätta sig och fastna i Solitär även om man har ångest.
Jag gör allt för ångestlindring. Av alla symptom jag har och har haft så är ångest och depression de värsta, även om människor runt mig kunde tro annat. Jag slåss varje dag.
Mary har gått och blivit krasslig igen, men det är en lyckans dag idag eftersom man äntligen kan köpa hennes bok! Jag rekommenderar den starkt, även om jag kan ses som partisk så vet jag när jag läser någonting som är riktigt bra. Det är en helt ny sida som jag och faktiskt Mary själv upptäckte när hon började skriva på en novell som blev en roman. Jag känner mig priviligerad som fick vara med på hela resan och att jag fick delta i att promota henne och göra fram/baksida samt baksidestexten. Men det största, det är att den är tillägnad mig. Det är så mycket kärlek.
Nu är energin slut. Jag längtar efter sängen. Jag längtar efter sömn bredvid min princessa som förvanlats till en författardrottning.
Till J.
2013-03-14 @ 12:54:25
But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened and that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger and that feels so rough
No you didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records and then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know
Länkade banners till Marias bok.
2013-03-14 @ 11:11:33
Marys bok är officiellt släppt!
2013-03-14 @ 10:48:36
Svar till Caspian/Heroine angående dreads.
2013-03-13 @ 16:20:55
Tänkte ge ett bloggsvar till dig, Caspian. När det kommer till dreads så kan jag bara rekommendera att söka efter privatpersoner som gör dem. Då får man ju precis vad man vill ha, vilken längd eller tjockhet som helst. Transitionals, candycanes och så vidare. Mina dreads köpte jag av en tjej via bilddagboken, men jag rekommenderar att anlita någon från http://www.hairdro.be/. De vet vad de gör, de flesta i alla fall.
Jag förklarar mig härmed frisk.
2013-03-13 @ 15:37:41
I några veckor har jag sovit uruselt, men i natt sov jag faktiskt bra och vaknade innan väckarklockan, vaken på riktigt och inte bara en sluddrande zombie som Mary tyvärr har fått stå ut med ett bra tag.
Idag har boendestödet varit här. Nu är det fint och fräscht här hemma, men jag orkade inte bråka med dammsugaren så jag sopade upp det värsta. Jag inser att vi behöver köpa nya set med lakan - de vi har är från 80-talet, de flesta i alla fall. Vi behöver nya handdukar också, både badhanddukar och vanliga. Sedan måste vi slänga allt gammalt för att få plats med det nya.
Mary tar en powernap. Jag har just tagit ett bubbelbad (mmm) och läst i badkaret samtidigt som jag lyssnat på radion. Sådan lyx och sådant lugn gör mig förvirrad och jag blir ångestfylld istället. Jag är inte bra på att ta det lugnt, men idag utmanar jag än en gång ångesten.
Jag längtar efter kvällen då jag, ren och fräsch, får krypa ner i en nybäddad säng.
Imorgon börjar jag ta itu med livet igen. Måste hämta ut min ApoDos. Vi ska handla kattmat och sånt, dessutom skulle jag vilja pröva den nya hårfärgen Olia. Det blir en sväng på stan. Ser du mig så säg hej!
Nu vill jag fokusera. Lära. Betrakta. Tänka. Ska öppna en ny bok och insupa orden och meningarna. När jag var sjuk så orkade jag inte det. Jag har förlorat ungefär en vecka på att ha någon form av influensa och jag trodde att jag aldrig skulle bli bättre, men jag känner mig som sagt vaken nu.
Moonlight Shadow.
2013-03-13 @ 12:28:05
Dagens kreativitet.
2013-03-12 @ 20:09:28
Började teckna på denna idag:
Ut med det sjuka.
2013-03-12 @ 20:08:04
Nu orkar jag inte vara sjuk längre. Snubblade i köket, och Mary är också hemskt yr. Det verkar vara någonting som sätter sig på balanssinnet. Intressant men jobbigt.
Men lite bättre mår jag. Gårdagens Disney-marathon under ett täcke verkade ge någonting i alla fall. Jag har ingen energi, men jag har tagit ett hett bad och imorgon ska alla handdukar och sänglakan bytas, helst tvättas snarast. Jag har en timma med boendestödet imorgon så jag får göra det värt allting.
Ikväll lagade jag matlådor, jag är mäkta stolt över att jag åstadkom det. Alltid något. Vi har lite svårt att verkligen göra mat när det är dags, idag har ingen av oss varit hungriga eller sugna, men när jag tog första gaffeln med pasta och köttfärssås så gick det undan. Jag var hungrig utan att veta om det. Och jag kände smaker! Det har jag inte gjort på ett tag.
Inatt jag drömde...
2013-03-12 @ 15:10:48
Den klaraste dröm jag har från natten som var är att ja var på sjukhuset med Mary och vi stötte på Avril Lavigne som bytt yrke till någon form av läkare. Hennes mamma dog i den allmänna toaletten och vi flydde fältet, skräckslagna över de bilder vi fått se.
Så sjöng hon. Jag minns att jag gjorde allt för att komma ihåg melodin och texten, för jag visste att jag sov. Jag vaknade, gick upp och skrev ner vad hon sjungit. Det var så vackert men melodin försvann trots att jag upprepade den hela tiden.
Det måste helt enkelt var Risperdalen som gjort min sömn så ytlig. Det finns ingen annan förklaring, jag ser i alla fall inte det. Det är synd, för den har hjälpt mig på andra plan.
Sjukdomen, episod 219.
2013-03-12 @ 13:55:36
Allting har stannat av. Inget skrivande, inget läsande. Jag hittar inte orken just nu. Dricker te och sover om vartannat. Jag vill ju inte vara sjuk! Orättvist.
Soft Kitty till mig och Mary
2013-03-11 @ 18:56:39
Soft kitty,
Warm kitty,
Little ball of fur.
Happy kitty,
Sleepy kitty,
Purr, purr, purr.
Warm kitty,
Little ball of fur.
Happy kitty,
Sleepy kitty,
Purr, purr, purr.
Värdekasst.
2013-03-11 @ 17:30:50
Jag öppnade dage med att ringa ett telefonsamtal som jag inte minns. Sedan ringde jag ett samtal jag minns. Eftersom jag inte vet om jag haft vinterkräksjuka eller inte så måste jag ändå vara symptomfri i 72 timmar innan jag kan "delta". Det innebär att jag inte kan vara med på bildgruppen på onsdag. Psykiatrin skyr vinterkräksjukan och det var ju bra, så inte fler behöver insjukna Ha psykotiska människor som springer omkring och snorar och kräks är ingen höjdare, många verkar inte ens ha vett nog att kräkas i en toalett, ett handfat eller en sopkorg. Det bara kommer, som på dagis.
I alla fall. Idag är min första symptomfria dag. Jag ställde in boendestödet. Jag duger inte till någonting, och nu har Mary blivit sjuk också. Jag kan inte bestämma mig för om jag fryser eller svettas. Antagligen båda. Men sömnen tar verkligen stryk och det är illa. Jag blir så knäpp utan sömn.
Men man måste göra vad man måste göra. Imorgon måste vi verkligen handla kattmat. Jag funderar på att släpa mig till macken och köpa blötfoder så att de klarar sig ett litet tag till. I vanliga fall så köper vi 10kg torrfoder åt gången.
Puffen var magsjuk igår också, stackarn. Sedan var han helt utslagen. Vi låg i soffan och han sov så det stod härliga till, jag såg Disneyfilmer från under mitt täcke. Snusar sparsamt. Dricker mycket cola med is. Försöker äta. Man tappar ju all matlust, till och med jag som är neuroeptikastinn.
Jag har bäddat ner en liten Mary som liksom inte orkade längre. Det är jobbigt när båda är sjuka. I väntan på kedjetäcke så la jag mitt egna täcke över henne och bäddade in det runt henne, så jag får ta en filt och campa här ute i soffan.
Nu for energin ur mig. Jag ska ta fram mat ur frysen så att det underlättar när det är dags att göra mat, för vi behöver energin. Och så ska jag snyta mig och nysa. Vad är det här för jävla flunsa egentligen?
Sjuk = Disney.
2013-03-10 @ 16:42:24
Pocahontas, Ringaren i Notre Dame och senare Lejonkungen. Jag är sjuk, Mary är ute och köper Proviva bland annat. Jag har cola i ett stort glas med isbitar, inte så mycket för att det är festligt utan för att jag är så sjuk och ynklig.
Jag tänkte rycka upp mig lite, så jag gick ut med Puffen. Det var som en snedtripp kan jag tänka mig. Med mina ringa erfarenheter av droger så kan jag inte riktig jämföra men allt snurrade och jag ville helst ramla ner i en snöhög. Men jag är inte på alltför dåligt humör egentligen, inte i grunden.
Jag tar fysisk smärta före psykisk vilken dag som helst.
Dåligt samvete.
2013-03-10 @ 16:38:36
- Förlåt för att jag är sjuk.
- Men för tusan, du kan ju inte rå för att du är sjuk.
- Men det känns som om jag vill be om ursäkt.
Jag är väldigt bra på att be om ursäkt. För allt. För saker som jag gjort och ännu mer för saker som jag inte har gjort. Saker som jag rår och inte rår för. Jag vet inte varför jag jämt går omkring och bär skuld, har jag gjort något illa tidigare i livet som märkt mig? Eller vad? Jag känner mig så skyldig. För allt. För att jag finns till och när jag inte finns där för andra.
Jag vet inte, skulden är alltid min, vad det än handlar om. Jag förstår inte varför.
YOHIO/Robin.
2013-03-10 @ 14:40:35
YOHIO. Robin. YOHIO. Robin....
Kunde inte bestämma mig igår, men jag känner mig ändå nöjd. Robin lär stå sig bra i ESC och YOHIO vann allas hjärtan. Han hade redan mitt <3
Magsjuk.
2013-03-10 @ 14:29:33
Jag är verkligen ynklig på riktigt. Det visar sig att det här var en maghistoria. Lätt feber, ont överallt, snurrig men jag har inte kräkts i alla fall, det har kommit "andra vägen". Jag vägrar spy.
Igår skulle det vara fest och kul, och kul var det ju, men jag önskade att jag var frisk. Jag fick ringa runt och avboka med alla som skulle komma. Jag minns att jag satt i badkaret, hur jag nu orkat mig dit, och tänkte att "nej, jag orkar inte ha besök". Så var det med det.
Så kunde jag såklart inte sova. Symptomen var kvar. Idag, ta i trä, har jag inte haft några symptom utom yrseln, mattheten och allt det. Ingen feber tror jag även om jag känner mig frusen. Mary tar hand om mig, tycker synd om mig, lägger sin arm runt mig och jag vill säga förlåt, för om jag smittar så är hon ju såklart körd. Men det var hon som sa det, vid det här laget så kan hon inte åka någon annanstans utan blir hon smittad så är hon redan det.
Sist jag hade den här sjukan, för den liknar vänterkräksjukan jag haft en gång tidigare, så var jag sämre än vad jag är nu. Kanske är det inte vinterkräksjukan. DÅ, förra gången, var det vinterkräksjuka fast jag inte kräktes. Jag var inlagd och blev isolerad och de testade mig och jag visade positivt. Hur länge var jag isolerad? 6 dagar? Det var hemskt.
Imorgon avbokar jag boendestödet, jag vill inte bidra att någon blir såhär sjuk (även om jag är glad att det kunde vara värre). Dessutom orkar jag ändå inte göra någonting. Jag är bara trött, utom när jag ska sova. Då är jag less. Jag behöver samla energi nu.
Ynk ynk!
Uppdatering.
2013-03-09 @ 12:31:27
Min smarta sömnplan lyckades till viss del. Jag har vaknat några gånger inatt men inte feberdrömt eller så. Jag är inte utvilad, kräver nog ett par till timmar för det. Usch.
Blasfemi.
2013-03-08 @ 18:54:52
Skulle nog behövt ett holländskt muffin nu, Mary-älskling.
Det är bara att stå ut. Någonting har satt sig på balansen, det snurrar mycket. Jag dricker så mycket vätska att jag tror att jag ska spy. Men det är nog förkylning och inget annat, dock har jag överlämnat måste-saker på Mary och en vän. Igår storhandlade vi, jag kände mig ju stark efter Alvedon och Ipren, men jag borde kanske legat hemma och slappat istället. Sitter som en pundare och väntar på att Mary ska komma hem med mer Alvedon och Ipren. Och läsk.
Det är emot min religion att må dåligt.
Brittisk muffin.
2013-03-08 @ 12:20:15
WÄÄÄ! Jag är inte snuvig eller hostig, jag har ingen direkt feber men jag känner mig som om jag blivit överkörd av en lastbild några gånger. Jag sover, sover inte, drömmer hemskheter, har ingen ork och värk i kroppen. Det här går ju inte, i helgen kommer flera människor över för att fira Melodiestivalen med oss. Ryck upp dig.
Jag ska vila intensivt. Jag ska vila så hårt att det inte finns någon latare människa på denna jord. Har ätit multivitamin, Omega 3 och C-vitamin, med en del vätska. Fi fi fo fum, I smell the blood of an english muffin.
You.
2013-03-07 @ 16:11:19
I reach for the horizon
Whenever I've got days of doubt
Bringing me down
So even if disaster strikes
I close my eyes and then I'm next to you
I'm right there with you
Isn't it crazy,
Isn't it crazy
It's all because of you
All because of you
It's all because of you
All because of you
I know if the sky would fall I'd survive it all
Because of you, oh
Ynk ynk ynklig.
2013-03-07 @ 16:02:51
Oj så ynklig jag känner mig. Måste ha haft feber inatt. Nu svettas jag efter att ha tagit Ipren och Alvedon, det brukar indikera på viss feber... Men jag dammsög i alla fall och satte upp några tavlor samt bokade ny tvättid. Bra gjort av mig som har ont i hela kroppen. Kan jag ha plockat upp något på barnkalaset förra helgen?
Patie har varit på besök och Mary är ute på jakt. Själv så är jag helt slut. YNK YNK YNKLIG. Det får lov att vara temporärt, imorgon ska jag ju ge mig iväg ut med spanjorskan, min nylonsträngade gitarr som inte gillar vintern egentligen.
Jag sa det i början av veckan - hur har jag kunnat hålla mig rätt fysiskt frisk så länge? Så kom smällen inatt. Jag glömde att ta i trä. Jag blir som en karl när jag är förkyld, gnällig och trist.
Väntar besök och ska ta och vila en stund. Hitta lugnet, var är du?
Jag ska inte klaga. Det har varit bra dagar sedan jag blev utskriven, och långpermissionen innan utskrivningen var också bra. Jag kan nojja om att lamporna registrerar mina tankar och rörelser men jag vet också att det är en nojja och jag tillåter det inte att vara något annat.
Sjukis.
2013-03-07 @ 11:19:17
Vaknade mitt i natten, febrig skulle jag tro. Jag har ont överallt och har sovit riktigt taskigt. Nu får det vara bra, jag behöver min sömn tack. Att jag sedan skulle bli lika användbar som en trasig socka är typiskt. Ingen feber, ligger på stadiga 37 grader, men det känns som om kroppen håller på att bygga upp en feber och det är hemskt otrevligt.
Jag som har sjutusen saker att göra idag! Nu orkar jag knappt sitta upp.
Vikten av sömn.
2013-03-06 @ 21:34:38
En trött Saari har läst ur Fragments hela kvällen och Wasted av Marya Hornbacher hela dagen. När hon inte sovit.
Jag ska strax ut på sista svängen med Puffen och sedan däcka i sängen. Det har varit en fin dag. Morgondagen blir lite jobbigare, för vi ska tvätta och städa samt storhandla. Man måste göra vad man måste göra, eller hur?
Kommer sova som en prinsessa inatt. Och gör jag inte det, ja då får jag försöka imorgon. Jag har ingen lust att bli tokig igen. Jag har nästan slutit fred med lamporna utomhus, de kanske inte scannar mig och allt som berör mig. De tankarna flyter längre och längre bort på grund av medicinering och vilja. Jag är lite kaxig. Kom igen, ge mig vad ni har. Samtidigt är jag så jävla rädd, men inte som förut som sagt. Jag har tuffat till mig.
Sov, dröm, lev.
2013-03-06 @ 15:22:09
Jag har haft en lång natt.
Spenderade den först med Marilyn Monroe. Sov ytligt, vaknade om och om igen. Plötsligt var jag i en parkerad bil på E4:an och blev påkörd och flög 500 meter. Jag sydde dessutom mig själv i handen av någon anledning och noterade att det inte gjorde ont att penetrera huden med nålen och tråden (som för övrigt var tjock och svart). Tre stygn, WOW-känsla. Vakna, gå på toa, gå isäng, vakna halv sex och fundera på om det verkligen är värt att fortsätta försöka sova.
Så jag gick upp, satte på vattenkokaren men ångrade mig. För tidigt för kaffe. Jag ville ju bara sova. Så jag la mig i soffan och sov en och en halv timme tror jag. Tog lång tid att somna.
Sov lite mitt på dagen, ställde in bildterapin. Jag var och är sjukligt trött. Jag kan knappt vänta tills det är dags att ta sömntabletterna ikväll, åh vad jag ska sova. Jag hade nog blivit galen om jag inte hade lite hjälp på traven av mediciner för att sova. Jag menar, jag har ju faktiskt blivit galen TROTS att jag haft dem. I och med att jag just varit riktigt dålig så är det otroligt viktigt att jag sover. Ikväll blir det inget tvekande framför nattmedicinen, inte imorgon heller.
Hur som helst, jag försöker läsa lite, låter solen skina in och jag längtar till april när vårtecknen börjar komma. Det är inte långt kvar nu. Håll ut! Det blir ljusare och ljusare ute.
Fragments.
2013-03-05 @ 21:16:43
Ikväll har jag bläddrat i mitt ex av Fragments. Sedan jag läste Blonde av Joyce Carol Oates har jag varit fascinerad av M.M. Jag märker att jag väger allt jag läst, hört och sett om denna kvinna med den bild som hon skickligt skapade, försöker se bakom fasaden, och jag hittar en kvinna som uppfann sig själv i precis rätt tid men som trots allt alltid var ensam. Människor vill ge henne diagnoser såhär i efterhand, men jag tror att hon bara var en själ som befann sig i fel kropp på fel plats - på något sätt. Hon var genialisk. Hon visste precis vad hon gjorde. Det är så jag ser det i alla fall.
Att sitta och titta och uppleva mer än att läsa är allt jag gjort ikväll. Det är en del av min självterapi - att inte göra någonting speciellt och kunna vara i den stunden. Det går bättre och bättre, jag lär mig att slappna av och släppa taget ett tag. Det är inte så lätt att bara vara.
Jag känner en förkylning ta fart i halsen. Inte bra, för imorgon ska jag återuppta gruppterapin på EBC. Vi ska ha bildterapi, någonting som jag älskar. Sedan ska jag utforska lilla Coop och se om jag kan hitta någon mat som inte innebär att vi måste äta pasta till. Det är allt vi har ätit den senaste veckan, om inte längre? Pasta. Man kan bli trött på det också.
Nu ska jag packa ihop mig själv och förbereda mig för sängen. Det är så skönt att kunna ligga och varva ner i lugn och ro bredvid min kvinna med en bok och prata om hur dagen har varit medan djuren lägger sig tillrätta runt och på oss, med Amanda Jenssen på låg volym.
Vad händer om man sparkar en hund?
2013-03-05 @ 18:21:54
Nu har jag kommit till den punkt i min bok där jag verkligen måste komma åt rätt information för att kunna ge den. Jag måste ta reda på mer om vapen, vad som är vanligt att ha hemma om man är jägare och hur det står till med vapenlagar och licens och sådant. Sådant som jag inte vet. Min far är en vapenvägrare vilket jag är otroligt stolt över, så jag har ingen erfarenhet hemifrån. En farbror till mig är med i ett jaktlag men det verkar som att han mest njuter av att sitta och med kaffe äta toscakaka i skogen och slumra till där han sitter.
Helst skulle jag vilja bli visad olika vapen och hur de fungerar, men det känns inte som att man frågar folk över en kopp kaffe direkt. Jag vill känna vikten, veta hur man laddar om och vad man använder, var man handlar det och så vidare. Jag kände mig något dum som vid en släktsammankomst började fråga ut min moster om vapen. Jag är inte alls våldsam även om jag likt Charlie Sheen har en passion för ilska. Det är ju ilskan samt fascinationen för fenomenet skolmassaker som driver mig i mitt skrivande, samt skrivandet i sig själv.
Nu lägger jag ner skrivandet för dagen. Jag är inte alls lika skärpt som tidigare idag. Får jag en akut idé så skriver jag såklart, men jag tänker inte pressa mig själv.
För lite inspiration såg jag filmen Heart of America, så sjukt vidrig. Vad händer när man sparkar en hund om och om igen? Jo, den biter.
Bra musik.
2013-03-05 @ 12:13:00
Jag ägnar ett blogginlägg till lite bra musik som jag lyssnade på mycket när jag var i tonåren...
Den här låten har alltid följt med mig på bussturerna mellan Nordmaling och Umeå när jag gick gymnasiet.
Lyssnade framför allt på den här låten av Jorn Lande för att melodin och hans sångröst är så sjukt fantastisk.
Lyssnade massor på Kino förut, speciellt den här låten. Spelade deras skiva på väg till och hem från veterinären när vi avlivade vår katt Emil så jag blir alltid så känslosam av den.
En av de första låtarna jag lärde mig spela på gitarr.
Ett av de bästa intron jag känner till.
Den här låten bara SKRIKER sommar, som och vänskap!
Det får bli allt för nu. Njut av ljuva toner.
Tjuv.
2013-03-05 @ 12:05:29
Inatt tjyvade jag Marys täcke. Det var inte meningen men jag klämde fram ett "Flåt" och drog på mig mitt eget.
Jag har drömt om Marilyn Monroe bland annat, det har varit en väldigt aktiv natt. Enligt Mary har jag mumlat en hel del.
Nu sitter jag och skriver på min ungdomsroman. Jag har just avslutat del två, nu har jag påbörjat den tredje och sista delen. Det känns helt sjukt, tänk om jag faktiskt lyckas skriva färdigt boken! Det är mitt hjärteprojekt, på något plan så tror jag att jag vill ha kvar det, vill aldrig släppa iväg det. Samtidigt vill jag ha den klar och söka förlag som vill ge ut den.
Jag tänker mycket på stress, på vad jag och min psykolog pratade om. Det första som kommer när man slappnar av är ångest, och kommer man inte över det så återgår man till stress igen. Igår lyckades jag verkligen slappna av, trots ångestvågen som kom där vid 17.00. Jag får alltid ångest vid solnedgången. Jag undrar om det är för att dagen dör? Eller så är det bara för att det är ett mellanläge, och mellanlägen är svåra att befinna sig i.
Hur som helst, nu ska jag återgå till arbetet. Det är mysigt att umgås med mina flickor, mina karaktärer. Hjärteprojektet. Det är detta jag är menad att göra.
Nu tar jag upp skrivandet igen.
2013-03-04 @ 21:43:00
Imorgon blir det skrivarverkstad. Jag är så inspirerad av Mary och av min egna ungdomsroman. Det får ta den tid det tar. Kaffe och fokus. Min bok vill bli skriven.
Tänkte ta det idag, men tar det imorgon istället... Tipsa om bra låtar som man kanske inte kopplar till mig eftersom de flesta av er känner till en synthpop-brud och lite Hurt eller Breathe Me och sådana klichéer. Jag har upptäckt mina tonår igen. Förvänta er lite poppig progrock.
Jag är hemma.
2013-03-04 @ 19:29:01
Jag har en riktig myskväll. Ljus, rökelser, bad, dricka varm choklad, bläddrar i Fragments och känner mig mycket nära Mary. Jag har det riktigt bra nu. Jag känner verkligen att jag landat nu, jag är hemma, hela jag. Tankarna, känslorna, allt som utgör jag är hemma nu. Jag är hemma.
Hemskrivningseufori.
2013-03-04 @ 14:50:47
Igår återvände jag till avdelningen i triumf. Det hade gått bra. Jag mår lite si och så men det gick bra att vara hemma. Jag berättade om rädslan för att känna rädsla, oro och ångest, rädsla för psykotiska symptom, rädsla att tappa kontrollen. Men det är dumt att vara rädd som sagt, det är onödigt. Jag måste ständigt påminna mig själv att njuta och se ångesten i ögonen för att avväpna den.
Idag lämnade jag avdelningen i triumf. Jag fick recept utskrivna, en ny tid med min läkare och min ApoDos uppdaterades. Sedan tog jag mig hem och kände mig fri. Slutenvården har verkligen blivit som en fotboja, även när man har permis är man bunden till den. Nu ska jag fortsätta på det positiva spår jag kommit in på. Det är inte helt lätt, men i vanlig ordning så får i alla fall jag en sorts kortvarig eufori när jag skrivs ut. Utskrivningseuforin. Några dagar senare kan saker te sig dunkla igen.
Men euforin finns där och jag tänker inte stoppa den. Så skönt att vara hemma. Så skönt!
Jag vill!
2013-03-03 @ 18:44:44
Jag ska snart tillbaka till dårhuset, men imorgon skriver jag ut mig. Jag har utvärderat min långpermission lite lätt i huvudet och känt att jag till stor del mått bra, kunnat värja mig för alla meddelanden och tankar som inte är riktigt friska. Det som varit lite mer osäkert har varit min rädsla... min osäkerhet på vad jag klarar av. Rastlösheten i en trött kropp. Rädd för ångesten, rädd för att jag ska må sämre.
Men jag kan ju inte gå omkring och vara rädd för att bli sämre, för då har jag ju redan blivit sämre. Nä, jag tänker ta upp där jag lämnade allting, jag är mer samlad. Jag ser klarare, och jag ser att jag inte riktigt kommit ur krisen än men att slutenvården inte kommer ta mig igenom den. Jag måste vara hemma, jag vill vara hemma, jag vill ta mig an problemen. Jag vill!
Jag hänger på ett forum, där det är sagt att jag inte kan leva mitt stressiga liv utan att få psykoser. Jag måste prata med min läkare om det imorgon... I och med min bipolära sida så lever jag rätt mycket i en kant åt taget och jag lockas av stressen eftersom den ger mig fokus och belöning. Istället kan jag inte slappna av. Tillslut kraschar jag. Både hypoman stress och vanlig stress kan vara mycket givande även om ordet "stress" klingar illa.
Var sak har sin tid. Nu ska jag se till att jag har så lite saker som möjligt med mig så att jag inte behöver bära på så mycket hem imorgon. Jag har skrivit en lista på saker som jag ska ta upp med min läkare. Det blir en hel del recept som måste skrivas ut vilket känns jobbigt, jag avskyr att vänta på Apoteket. Min emetofobi blossar lätt upp.
Men vad säger jag? Var sak har sin tid. Nu är bloggskrivartiden över för den här stunden.
Jane, spegelns reflektioner och utskrivning.
2013-03-03 @ 16:17:29
Jag har just läst ut Marys provex av boken Jane, spegelns reflektioner. Jag måste låta orden och meningarna sjunka in. Jag har lovat att skriva en opartisk recension men jag tror att det blir omöjligt. Men försöka kan jag göra och jag måste låta det här jäsa ett tag. Det är en såndär bok med meningar som väger tungt,
Hur som helst så ska jag vara tillbaka på avdelningen vid 20-tiden. Det känns ju lite trist, men jag har utskrivningssamtal imorgon. Jag ska ta mitt pick och pack och åka hem. Det är en dålig plats för mig att vara på, avdelningen. Jag mår extra dåligt där efter ett tag. De första nätterna brukar gå obemärkt förbi eftersom jag oftast är så förvirrad att jag kallar mig Janus och sedan brukar ångesten öka på. Jag behöver inte slutenvård nu.
För jag är hemma och nu tar vi nya tag, det är bara att resa sig igen.
Snöstorm.
2013-03-02 @ 15:55:00
Snöstormen har tvingat oss att avvakta med att åka och hälsa på födelsedagsbarnet Goa Moa med familj. Ja, en SNÖSTORM. En norrländsk snöstorm, det vill säga en riktig snöstorm. Det är farligt ute på vägarna.
Eftersom vi är på stand-by så har varken jag eller Mary startat några större projekt, utan vi har petat lite här och var för att ha något att göra. Diska lite där, rensa lite kläder där, plocka ihop skräp, äh vad fan - jag drar igång dammsugaren.
Allt är så skönt och vanligt just nu. Jag håller om Mary i köket, där hon friade, den magiska platsen i lägenheten där goda energier härskar. Hon är så aprolig i brist på bättre ord, den roligaste människan jag känner. Betnér kommer inte ens nära där faktiskt.
Ikväll blir det osthjärtan och läsk, Melodifestival och lugn.
Makten och Legion tog bort det här inlägget, men jag skriver det igen, avslöjar dem och håller andan. Det är så mycket som jag skulle kunna berätta. Men de finns i den sjuka värld jag har, jag förstår att den inte är frisk, inte givande. Däremot saknar jag att vara praktiserande wiccan, någonting som verkligen är givande och rofyllt och inte alls negativt även om man måste vara noga och inte ta för lätt på saker. Hur som helst, jag vill bli ett med mina pendlar och min tarotkortlek åter igen. Utöva och vinna lugn och ro.
På måndag skriver jag ut mig.
Dikter av Johanna.
2013-03-02 @ 14:20:00
Den 1:a april 2008 tog Johanna livet av sig. Vi låg på samma avdelning. Jag skriver till henne ibland på facebook och läste hennes dikter, berättelser och dagboksanteckningar på sajten sockerdricka. Jag skrev ut några, och det var tur, för kontot försvann och alla ord var borta. Det här är allt jag har kvar, tre dikter.
"Hon famlari mörkret, i det svartaste av hål
Hon ser ingen utväg, hon har inga mål
Ångestens knivar hugger hål i hennes bröst
Hon letar förtvivlat, försöker finna tröst
Destruktiviteten hon finner, hon söndrar sin kropp
och allt som finns kvar nu är en spillra utan hopp
Men hon undrar så stilla, vad är det här för liv?
Hon skriker och gråter efter ett alternativ
Så plötsligt en dag har någonting hänt
En hand har sträckts in och öppnat dörren på glänt
Ljuset sipprar in och det ser lockande ut
Tänk om livet i mörkret faktiskt har ett slut
Det svarta hon levt i har gjort henne feg
men kanske hon vågar att taa ett första steg
Hon trevar och snubblar men börjar att gå
Hon stöter på hinder men fortsätter ändå
Och sakta, så sakta, hon börjar att se
Att livet här ute kan få människor att le"
Nästa dikt berörde mig också:
"Det finns en sång i världen,
den sprids med vindens fart,
den far till när och fjärran.
Dessa ord består av sanningen,
dess ord förstås av alla språk.
Denna sång berättar allt,
vår historia, vår framtid, vårt nu.
Den berättar livets gång och ursprung.
Den berättar om en Gud.
En Gud som skapat allt,
och lever här med oss.
En far, en son, en ande,
alla tre i en.
Denna sång berättar
om ett stort mysterium,
och kanske är det så
att vi inte ska förstå.
Utan bara lyssna
till sångens ljuva ord.
Betänk dem och tacka
denne vår Gud."
Sist och kanske viktigast:
"Ha, vi kommer bli så lyckliga så, alla vi som mår skit nu.
Vi gör bort våra kriser i unga år, framtiden ligger för oss.
Vi kommer vara så starka så."
Johanna lyckades alltid se det ljusa i det mörka, tills... Jag saknar henne, hon var klok och hade en stark integritet, tog avstånd från subkulturen med ungdomar som lider och skapar sig en identitet därefter. Hon var så stark, så stark att hon tillslut bröts itu. Du är saknad, Johanna. Och du är aldrig glömd.
Runt halsen, nära hjärtat.
2013-03-02 @ 10:46:56
Klev upp relativt tidigt för att vara mig, trots att jag kunde sova längre så valde jag att inte göra det. Jag och Mary har prövat kläder och sminkat oss, fixat håret och så vidare inför barnkalaset. Goa Moa! Man vill bara äta upp henne, så söt är hon.
Jag har en elegant svart kjol, ett linne med Birthday Massacre-tryck som visserligen inte syns eftersom jag har en hoodie med dragkedja över. Mina halsband sitter på plats - hjärtat i keramik som är helt unik men liknar den som jag gav till Mary som första julklapp, nyckeln till hjärtat som Mary bär och Malins Crazygirls hjärta som vi delade. Det är smycken som jag aldrig tar av mig. På vår bröllop ska Malins hjärta få en egen plats så att hon kan vara med.
Jag saknar min bästa vän ohyggligt mycket.
Barnkalas!
2013-03-01 @ 21:41:00
Imorgon firar vi goa Moa, det ska bli kul. Jag tror dock inte att jag kommer hänga med i svängarna - barnen har så otroligt mycket energi och det har inte jag. Tur att farfars energi aldrig tar slut!
Precis vad jag behöver, lite Moa-terapi. Barn är genier, saker är så simpla, vi gör det så svårt när vi blir större. Och Moa, hon kommer bli en hjärtekrossare. Jag hoppas att hon alltid tar för sig som hon gör nu, snor godis från andra ungar som om det vore självklart att hon får ta deras godis.
Dags att börja fasta, för det brukar serveras ganska fantastiska bakverk. Jag hoppas bara att jag orkar med tempot som sagt. Jag är i och för sig van vid totalt kaos, fast då handlar det oftast om vuxna så det här blir nog mycket mycket MYCKET trevligare.
Och på tal om någonting helt annat så har Mary fastnat i Big Bang Theory. Hon är torsk. Asbra!
Tänk gås.
2013-03-01 @ 17:57:00
Jag blev uppringd av min nya psykolog idag, jag hade nämligen en tid hos henne idag. Jag åkte till sjukhuset och träffade henne, och jag sa åt henne att trots att vi träffats några gånger så är det först nu som jag verkligen träffar henne, för första gången med ett klarare sinne.
Hon är lite rolig. Hon har mörkt hår med korkskruvar, ett rufs som ser ut som om hon just klivit upp, samtidigt som hon verkar rätt nyvaken i allmänhet, ett riktigt yrväder. Jag berättade om mig själv och vi kom till kärnan i det hon arbetar kring - stress. Jag fick ett papper där hon förklarade hur människan funkar och så vidare och jag kände mig tillräckligt klok för att känna mig dum, så att säga. Jag frågade och hon svarade. Det var mycket givande, och hon är hemskt nyfiken och påstridig. Jag tror att jag kommer tycka om henne. Jag vet ju inte ännu, men jag har en känsla av att hon kan hjälpa mig med triggerpunkterna för mina... knasigheter. Äh vad fan, psykoser. En stor ingrediens i vad som gör att jag faller är just stress och hon är expert på det så det låter ju bra, eller hur?
Den bipolära delen var hon inte lika bekant med, men jag har ju min läkare också som jag träffar var och varannan vecka som vet mycket om det mesta, och framför allt känner mig.
Lite orolig är jag. Jag är orolig för att jag ska få psykbryt. Helst vill jag fylla varje stund med någonting som uppslukar mig men jag behöver ju vila också. Jag måste våga slappna av. Så nu gör jag det, kickar tillbaka i soffan och gör inget särskilt. Kom igen ångesten, ta mig om du vill, men du ska veta att jag är som en gås och låter dig rinna av mig.
Det är fredag.
2013-03-01 @ 10:46:36
Jag har sovit som en packad gris. Otroligt skönt.
Nu kommer den, den fruktade helgen. Utan scheman, måsten, det inrutade livet. Vi har en tvättid att passa i alla fall så det kommer nog gå bra. Det går nog att ruta in helgen utefter det.
Det känns fint med permissionen, jag har klarat mig såhär länge och jag tror att det blir utskrivning på måndag. Jag misstänker att människor omkring mig andas ut lite eftersom jag fångat en viss sjukdomsinsikt, skör men ändå där.
Familjen är samlad, katterna, Puffen och jag och min sambo. Jag känner mig mer hel än vad jag gjort på länge.
Ågren bor här, tyvärr. Jag "föredrar" panikattacker framför den ständiga ångesten faktiskt, för det är otroligt tröttsamt att jämt ha ångest. Men jag är van, jag tar den för given och jag är inte rädd så länge jag vet att jag kan bryta den med hjälpmedel. Det viktigaste är nog att inte var rädd, det är som att hällsa bensin på en eld.
