Breakable.
My shattered heart
Beating
To the dance
Of fear
You mended it
And made it
Breakable
Pleading,
Wanting
Waiting
Longing
You mended my
Heart
And made it
Breakable
No fear
No pain
I trust
In you
My heart
In your hands
May.
Tillägnad Mary.
Doften av salta tårar
Skär genom natten
Sömnlösa ögon
Grusade drömmar
Gå vidare, säger de
Mina ben viker sig
Under sorgens vikt
Stigen leder ingenstans
Hoppfullheten avbryts
Av skrikande munnar
Stängda dörrar
Slutna fönster
De ropar på mig
Vi ska ta dig dit
Hur många salta tårar
Kommer fällas innan dess?
Jag ska sprida mina vingar
Flyga högt i medvind
Nya möjligheter föds
När gamla dör
Mörkerseende.
Hur kunde du se mig i mörkret
Hur fann du mitt riktiga jag?
Under mina ärr
Bakom mina blå
De dolde mig väl
Men du såg
Jag kände
Två blev ett
Delar på mörkret
En kärlek så stark
Jag lyfter dig mot solen
Med den styrka du mig gav
Du är min lycka
Du är min skatt
Jag kan inte förstå
Att du mig fann
Liar.
I'm just being realistic.
Because I believe in what I experience
I know you would too
If you'd just listen
I am not depressed
I am stressed
But blessed
With the ability to see
The truth beyond your lies
I think I'm going to stay here
I am happy inside my cage
Let me be
Who are you to judge
Where the truth lies?
When it's where the truth lies
That makes the truth a liar
A dark, damp place
A space of your lies
I think I'm going to stay here
Darkness all around
A cold feeling inside
No need to think
Nor ask questions
I think I'm going to stay here
Hiding
Breathing
Barely alive
But in a total
And immortal
Rest
Jag älskar dig!
Med min andedräkt
mot hennes öra
viskar jag orden
som jag vill
att hon ska höra
Jag älskar dig
Jag älskar dig
Jag älskar dig
Jag älskar dig
Jag älskar dig
Jag älskar dig
Tills hon förstår
att hon gör mig hel
Tills hon kan känna
att mina ord
betyder så mycket mer
Även änglar behöver vila,
Hur kan en dag
vara så lång?
Hon andas fort, fort
som om hon
var jagad.
Äntligen sover hon.
Vi begraver dagen
som varit.
Hennes demoner jagar henne
även i natten,
i sömnen,
i drömmen.
Hur ska jag kunna skydda henne?
Låt mig ta dig
till drömlös sömn.
Även änglar behöver vila.
Survive.
when the winter breeze
got a hold on me
I brought poison into my mind
and after seasons and years
I thought that I was seeing clear
But the poison was too strong
Or maybe I was too weak
to see what it made me do
see what i did others, too
I became sliced and diced
tried anything not to die
but then I stopped
faced my need to hide
I forgave the past
held my head high
took control
saved my life
Now I look around
to see an empty battlefield
with dead and broken trees
scars all over me
I have never been free
Will never be
But I will never stop fighting
never lay down and die
I will face my demons
I will always give life a try
Malins begravning.
Sedan Malin dog har jag varit ledsen men ändå kunnat skratta till ibland när jag tänkt på något roligt hon gjort eller sagt. Framför allt har jag pendlat mellan att känna att hennes död är overklig till att den är plågsamt verklig.
Igår var jag och Mary på hennes begravning och den var vacker. Att se kistan gjorde allt så plågsamt verkligt samtidigt som jag inte fortstod att hennes kropp var där i kistan. Jag kände så mycket, så starkt. Rädsla och ångest, sorg och förtvivlan. Vanmakt. Jag blev totalt golvad av realiteten i att hon inte kommer komma tillbaka.
Det var väldigt mycket blomster och prästen verkade vara en väldigt medkännande man. Psalmerna sjöng jag med svag röst för att jag inte orkade sjunga. Vi lade ros på ros på kistan, från olika människor i olika delar av Sverige. Det var så många att jag glömde bort vad några hette.
I slutet läste prästen en dikt jag skrivit. Jag och Mary klamrade oss fast i varandra och grät nog båda två, speciellt i slutet av dikten;
två personer i ett
du och jag
alltid och för alltid
Vi bär var sin del av ett gemensamt hjärtat
din del var mitt och min del var ditt
skimrande runt halsen
som en symbol för hur mycket
vi betyder för varandra
Du svek aldrig
och när du var nere
försökte jag locka fram skratt hos dig
skratt som smittade
skratt av guld
skratt som var ovärderliga
i rummets mörka stund
Du sa, dör du så dör jag
och jag sa att jag
inte kunde leva för dig
men att jag skulle kunna dö för dig
Så från och med nu
så kommer jag leva för dig
för att hedra dig
för att du ville
att jag skulle leva.
En vänskap som vår
kommer jag aldrig att finna igen
Så jag bär med mig mina minnen
Allt jag visste om dig
Allt vi sagt
Allt vi gjort
Jag bär med mig dem
och kommer alltid hedra ditt minne
Min bästa vän
Jag saknar dig!
Slutenvårdslyrik.
på stället där färgen på väggarna är vit
Jag känner på mina ärrade handleder
undrar när jag glömt min heder
Noll självrespekt
mer benso, gör mig väck
Theralen och sömnmediciner
på stället där alla lider
Ta mig till en bättre plats att vara på
tvåsamhet i en liten vrå
Min kärlek är starkare
än slutenvård
Ta mig härifrån
ut i friheten
vi två.
Rädslan.
tankar som inte är mina
utan deras röster
som ljuder i mitt huvud.
Jag är rädd för vita väggar
för att se det som inte syns
för deras färger och former
är bara för mina ögon.
Jag är rädd för symboler
symboler som får liv och mening
jakten på svaren
till frågor jag själv inte själv ställt.
Jag är rädd för att tappa fotfästet
se väggar raseras
tankar tar form
slav inför mina gudar.
En tröttsam dans.
ett bak,
sju åt höger,
tre åt vänster,
fem åt sydost.
En tröttsam dans,
men jag rör mig åtminstone.
And the moonbeams kiss the sea...
And the rivers with the ocean;
The winds of heaven mix forever,
With a sweet emotion;
Nothing in the world is single;
All things by a law divine
In one another's being mingle -
Why not I with thine?
See! the mountains kiss high heaven,
And the waves clasp one another;
No sister flower would be forgiven,
If it disdained it's brother;
And the sunlight clasps the earth,
And the moonbeams kiss the sea -
What are all these kissings worth,
If thou kiss not me?
-
Love's Philosophy by Percy Bysshe Shelley
Ella
Sken, ljust och starkt
Regnade, sorgesamt och stilla
Åskade, stormade och dundrade
Du var som vinden
Öm som en smekning
Frisk som en bris
Hård som en stormby
Nu är det sommar
Jag ser mot himlen
Är du där?
Ser du oss nu
Ser du grönskan
Känner du doften
Av hägg och syren?
Du försvann
Men jag känner dig
Livet är inte rättvist
Kanske finner man rättvisa
I döden?
Kanske får man allt man saknat
Kanske har du det bättre
Men vi behöver dig här
Kom tillbaka!
Vad man får
Sa hon och log
Jag log tillbaka
Med mitt söta ansikte
För det är vad man får
När man är tjock
Psykiatri
Det är ett barn som skriker
Ett barn som skriker
Barn som skriker
Det ekar och svider i öronen
Hjälp
Snälla hjälp!
Vad ska vi göra?
Vi binder fast det
Sätter munkavel
Sticker in nålar
Gnuggar tigerbalsam
Under ögonen
Barnet kan skrika
Men har inget att säga till om
Hjälplös i våra händer
För barnets skrik
Når inte våra hjärtan
Till mormor
För krusiduller
Inget långrandigt
Så här får du ord,
Från mig till dig
Korta beskrivningar
I naken äkthet
De säger att ditt hjärta
Inte är helt friskt
Men när jag vilar mitt huvud
Mot din bröstkorg
Slår det lika hårt
För mig
Som mitt för dig
Det om något
Gör ditt hjärta
Friskast av alla
I dödens grepp
En hand som greppar mitt hjärta
Snör ihop mina lungor
Krossar min bröstkorg
Som förlamad
I min säng
Hans svarta ande
Svävandes över mig
Vi konverserar
Men han tar
Och jag ger
Musiken som vaggar mig tillsöms
Är otillräcklig
Och jag undrar i mitt stilla sinne
Om det är såhär det känns att dö
Och om fallet så är
Måste jag odödlig vara
För han bränner mig i skärselden
I oändlig tid
För jag vet
Att jag är döende
Men visas aldrig den barmhärtigheten
Att få gå ur tiden
Red Lips
Fate laughs at me
Holding me down, casting cursed spells at me
Tortured shatters of what I once was
Keeping me on the edge to insanity
This is my war
Lips so lush and red
Smiling down at me
The wallpapers filled with a thousand smiles
Baring their teeth
And I’m clenching mine
Having fun at my expense
I’m a toy, come play with me
Use me, abuse me
Watch me struggle
And have a good laugh
Because I’m just a doll
Powerless and beaten
And red lips smile at me
The walls vibrate with laughter
Why won’t they let me be
Mångalen
En tekopp i min hand
Dig vill jag beundra
Falla sömnlös i din famn
Mina timmar är ingenting
Mot för din bleka charm och glans
Jag låter mig förföras
Du sätter mig i trans
När en ny dag vaknar
Vet jag det så väl
Det är dig jag saknar
Du som trollbinder min själ
Åh månen min vän
Ses vi snart igen?