Jag var totalt slutkörd igår. Jag satt och höll mamma sällskap när hon drack te men kunde inte fokusera blicken. Det är läskigt att vara så trött att man inte orkar hålla ögonen öppna, jag tappar kontrollen. Det är dock inte så konstigt att jag var så trött, det har varit så intensivt på sistone. När jag kom hem till föräldrahemmet så tror jag att jag bara släppte allt.

 

Jag somnade på tre sekunder igår. Vaknade vid sju - visst, jag kunde ha stigit upp, men vad skulle jag sysselsätta mig med? Så jag steg upp halv nio istället, tog en dusch, skrev i min dagbok och har nu gjort kaffe. Jag försöker hålla mig i den gröna zonen. Jag och min psykolog har pratat mycket om den röda och den gröna zonen. Vaksamhet eller vila. Stress eller lugn. Endorfiner eller avslappning.

 

Jag njuter av tystnaden här i mitt barndomshem och solstrålarna som skiner in. Jag tror att kaffet är klart nu, jag ska försöka dricka det mindfullt. Känna smakerna dansa på tungan och i gommen, känna värmen, är det hett eller varmt eller ljummet?

 

Schhhhh....