Det finns så många saker som andra minns, men som jag glömt bort. Har jag dåligt minne, eller har jag på något vis förträngt saker? Har jag varit så sjuk att jag varit totalt borta? Jag vill helst tro att jag har dåligt minne, men det är nog en kombination.

 

Jag försöker ofta minnas hur det var när jag var liten. Vissa saker kommer jag ihåg genom att titta på gamla bilder. Till exempel fanns en bild på mig när jag satt bredvid vår hund Bostik, läste bilderna i böckerna tyst i huvudet där jag satt bredvid honom. Vi hade en telepatisk förmåga, minns jag. Jag läste bilderna för honom i mitt huvud.

 

En annan bild som tar fram minnen är när jag satt på mig ett par solglasögon upp och ner. Jag ser på bilden och hamnar i min kropp just vid det tillfället. Ett av mina tidigaaste minnen.

 

Många minnen är känslor eller dofter. Som känslan av spänning på dagis när alla blivit hämtade utom jag. Skulle jag få spendera natten på dagis? Det var så mysigt när det var tyst och mörkt där. Mina föräldrar jobbade mycket, men de hämtade alltid mig. Jag var inte rädd för att vara kvar på dagis, det var faktiskt en önskan. Inte att bli bortglömd, men vad som skulle hända ifall de inte kunde hämta mig. Kanske skulle "gos-Ann" ta hand om mig.

 

Bandspelaren på övervåningen av dagiset. Jag ritade ett folkhav och en scen med ett band och skrev stort "Samuraj 69". Jag hade alltså lyssnat på Bryan Adams låt "Summer of 69" och feltolkat språket.

 

Jag kommer inte ihåg mycket alls från när min bror hade cancer. Jag var kanske åtta år, gick i andra klass tror jag bestämt. Allt jag minns är att ryktet spridit sig och att jag var den sista som fick veta det ute på skolgården. Jag minns att han tappade håret. Jag minns rädslan för sjukhuset, jag ville tydligen inte vara med alls enligt mina föräldrar. Ville inte hälsa på och jag kommer ihåg doften och en annan patient som också var skallig och som var väldigt tunn. Jag vet inte ens om hon lever idag.

 

Jag minns hur mina vänner bedrog mig. De var inte alls snälla och jag har faktiskt fått ursäkter från dem på senare år.

 

Det är för få minnen. Det är för dåliga minnen som jag inte vill skriva om. Jag får skapa nya, fina minnen.