En Saari på väg till botniabaneinvigningen.

Ja, ni har väl redan sett bilderna och filmerna här under? Det var helt fantastiskt igår, även om det krävdes medicin för att jag skulle klara det. Det blev min krycka för att jag behövde den. Vi fick gå in gratis på Club Babylon som hade temat DIVA eftersom vi var tidiga och de inte hade kassan färgit, och jag var utklädd, undercover. En Saari-Diva. Jag har CKay att tacka för allt, och Marie som blev en ny och trevlig bekantskap!

När jag kom hem slocknade jag, och när jag vaknade var det dags för nästa strapats.

 

 

Hela eftermiddagen har jag varit på invigningsområdet för botniabanan, hört Tommy Körberg och den UNDERBARA Sofia Jannok sjunga (som ni kan höra i videon ovan) samt sett kungen på nära håll. Fick en hyfsad bild på honom när tåget anlände, men det var fan inte värt att stå inklämt i 45 minuter för det. Hur som helst, här har ni den:

Gud så trist. Förlåt! Men Sofia Jannok och Tommy Körberg har i alla fall gjort något för att förtjäna applåderna. Men kungen är ju ändå kungen.. Jag ropade "Calle!" men han brydde sig inte! :O

 

Imorgon är det mer festligheter. Först Cirkus Cirkör, sedan Amanda Jenssen (OH MY GOD) och Sahara Hotnights. Det blir härligt. Men säkert jobbigt också. Och absolut värt det

 

 

JAG ÄLSKAR HENNE!

 

 

 

 

 

First out: Saari dances like an egyptian... eller något liknande, typ. Det är tillåtet att skratta!

 

 

Näst ut är CKay och Marie som visar var skåpet ska stå på dansgolvet:

 

 

 

 

Sist ut är CKay och Marie med Pimpeldansen:

 

 

 

 

 

Jag gjorde ett videoblogginlägg om hur vi ofta ser på varandra med beundran, men avskyr oss själva. Ställde frågan, varför? Hur känns det? Hur ser du på dig själv, och på andra?

Nu har Alexandra gjort ett videobloggsvar som du hittar HÄR. Hon lägger fram sina egna tankar och vågar berätta om sig själv på ett beundransvärt sätt. Jag tycker att ni ska kolla in det, och hålla debatten öppen. Förnuftet kan säga en sak, men känslan är en helt annan. Men genom att ställa oss själva frågan så tror jag att vi tar ett steg närmare att försonas med oss själva.

Saari funderar högt; Varför älskar vi varandra men hatar oss själva?

 

 

 

 

 

EFTER.

 

 

 

Här kommer en ny videoblogg med lite fjant och lite allvar.

 

 

 

Äntligen har jag en hyfsad internetuppkoppling, så här följer två videoklipp och några bilder på allas vår älskade Amanda Jenssen. Det första videoklippet är öppningsnummret Save Me for a Day och det andra är Amandas egen version av Cab Calloways låt Minnie the Moocher (Hi De Ho). JÄVLAR vad de svängde!

Själv medverkar jag i både videorna då jag tjuter och ger tummen upp ;)

Save Me for a Day

 

 

Minnie the Moocher (Hi De Ho)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Here we go again!

 

 

 

... kolla bara på det här klippet, Paparazzi acoustic. 'NUFF SAID!

 

 

 

Spelade in en videoblogg idag, och... ja, jag antar att den får tala för sig själv!

 

 

 

Jag fick ett ryck idag och videofilmade när jag spelar Hurt. Jag VET, det är en ganska klyschig låt som nynnas av deppiga människor, självskadetjejer och missbrukare till förbannelse, men det går inte att komma ifrån det faktum att det är en fantastisk låt. Så varsågod, här förstör jag den :P

Det tog bara några år, men här är en videoblogg... Tillägnad hon som alltid tyckt att jag ska göra en :)

 

 

 

Kollade in mina videor som jag laddad upp på youtube och vill verkligen dela med mig av ett videoklipp där jag och min bästa kusin spelar en låt för ett forum vi hänger på, vilket humör jag än är på så kan jag alltid skratta när jag ser det här! Det blir helt enkelt aldrig gammalt!

Har spelat väldigt mycket Lady GaGa på senaste tiden. Så här låter en liten egen version av Pokerface och inbakad Paparazzi, ungefär.

... så satt jag jämt vid datorn. Nu har jag inte använt den datorn jag köpte som förpubertal snorunge, och eftersom jag är hemma hos mina föräldrar och tar hand om katten så tänkte jag kolla vad jag har för skit där. Jag hittade så många minnen, många fina och ett par dåliga, men mest fina minnen. Åh, så nostalgisk jag är!

Ingenting jag visar här är egentligen av värde för någon annan än mig själv och några som var med, men jag väljer att lägga upp det ändå. Något måste jag göra med skiten.

Först ut är bara en liten kortfilm som visar lite hur jag såg ut då:

Det vill säga, ungefär likadan fast många kilon mindre! Hur kunde jag egentligen tro att jag var tjockast i världen redan då? Tänk om jag bara visste vad som skulle komma!

 

År 2005 åkte jag och Maari till Stockholm för att se Hanson, något jag aldrig trodde att jag skulle få göra. De var fantastiska, folk tror att det bara är mmmbop hit och mmmbop dit men de har gjort så många fler plattor. Och så är ju Mmmbop asbra hur som helst! ;) I alla fall är det här ett filmklipp från när vi skulle åka hem och jag försökte lära mig räcka ut tungan som Maari, så att den såg ut som en varmkorv liksom.

 

 

Vi hade i alla fall roligt! Den andra videon när Maari sjunger ett Hansonmedley kommer jag lägga till ifall Maari bara tillåter det ;)

 

Högstadiet var ju kul. Eller något. Här är jag och Fisen, vi utnyttjade skolans webcams.

 

 

Klassfoto från nian! Tror bestämt att det togs direkt efter gympan, därför är vi nyduschade och rödblommiga. Ni kanske inte kan hitta mig i bilden?

 

 

TV-spelande hemma hos FriC, hans källare var alltid fylld med folk. Svarthåriga Sofia och brunetten Amanda bredvid mig. Det där är btw min naturliga hårfärg. Sandra finns också med i det högra hörnet, we go waaay back. Thank you so much IRC för att du gav mig ännu en bästa vän!

 

 

HAHAHA! Det var en gång när Saari hade dreads och hennes screen-nick inte var Saari utan rage_grrl. Undrar om det finns någon där ute som minns?

 

 

Min absoluta favoritbild NÅGONSIN på min gamla kisse Emil. Vi tänker på honom fortfarande fast det var länge sedan han fick somna in. Han var verkligen speciell. Han räddade mig gång på gång, min lyckodrake.

 

Det får räcka för nu. Nostalgi är fint, något jag gärna ägnar mig åt.

 

 

 

Svante är okej, han är i alla fall tillräckligt bra för att vara omöjlig och enormt störande. Han vill ut jämt, det är ett stort friskhetstecken men fram tills idag har vi haft honom i sele, och det har inte varit populärt. Nu får han gå ut själv, "vi kan inte dräpa oss för katten" som mamma sa. Visst är det så att han är bättre, men det finns fortfarande en liten risk att han kryper under något hus och dör. Jag vågar inte hoppas fullt ut på att han kommer bli frisk, men han verkar så mycket starkare.

Igår kopplade jag ihop min gamla dator som jag köpte när jag gick i högstadiet. Jag hittade tusentals saker att bli nostalgisk över, bland annat många bilder på min numera avlidne katt Emil. Det var bland annat han som fick mig att orka igenom den tiden. De som hann lära känna honom har haft tur, kan jag säga, för det fanns ingen som Emil.

Jag hittade ett videoklipp på Maaris kisse Våfflan och min Emil. De var älskare, så långt som två kastrerade katter kan vara älskare:

Ett TV-inslag från igår: http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/umea?videoId=1.1345850&selId=1.1066732&currPage=0#player
Inte sådär superkul, men här nere har jag valt ut lite smått och gott av mina favoritklipp (som egentligen är alla klipp) med Flilip och Fredrik.

Jag förstår inte att hon ALDRIG fattar!

 

 

 

Det här var från deras första program, jag antar att de är portade nu :D

 

 

 

En av mina absoluta favoriter!

 

 

 

Och så avslutar jag detta inlägg med en annan tokrolig sekvens ur Ursäkta röran (Vi bygger om).

 

 

 

Jag kände mig så inspirerad av our fair Lady GaGa idag så jag spelade in en liten röra av hennes senaste singel Bad Romance...



Förlåt Gud för mina musikaliska synder!

Jag har spelat in lite låtar med min kamera för att höra och se vilka fel jag gör, det är mycket lärorikt faktiskt. Men jag hatar verkligen min röst... Den är jobbig, kanske är den arg på att jag pressar den. Oh well, här är i alla fall ett klipp jag spelat in, ett brottstycke ur låten Nothing else matters.