Generalisering.
Jag har vänner med borderline, men vi är inte särskilt lika som personer även om vi delar personlighetsstörningen. Man är människa, en person, sedan om man ser störningen som en del av sin person eller en sjukdom eller båda två är egentligen irrelevant.
Vad som är relevant är att jag under hela våren bevittnat borderline-generalisering på nätet och att jag vill bara kräkas. Jag har blivit generaliserad i bloggen http://luppbrittaaset.blogspot.com, men det är sidan http://borderlinebrudar.wordpress.com som verkligen gör det här med borderline personlighetsstörning läskigt.
Saxat från borderlinebrudar:
"det är ju upp till er vad ni underbara borderline brudar behöver veta, för att komma dit vi vill!
sluta förtrycka oss!
vi är så fruktansvärt vackra och systrar i våran sjukdom!
Razorblade Kisses // BorderlineBruden"
"Vi med borderline är starka ihop, vi förstår varandra… Ni kommer aldrig fölrstå oss, det är därför vi är så starka tillsammans
Razorblade Kisses // Borderlinebruden"
MAN BLIR JU MÖRKRÄDD! Jag hoppas innerligt att det är ett skämt, det kan inte vara sant. Problemet är att det faktiskt finns en risk att någon allierat sig med andra med personlighetsstörningen och har en blogg som göder alla fördomar kring borderlinepersoner.
Det här får mig att tänka på de gånger jag varit på fest och någon stackars sate kommer fram till mig (eftersom jag antagligen har kortärmat och harv självskadeärr) och säger att hon (för det har bara varit tjejer hittills) "skärt sig". Hon hänger med mig på festen, nu har hon hittat någon allierad tror hon. Saken är den att jag sällan har något annat gemensamt med dessa personer.
Vi är ju alla olika. Jag är samma person med samma problem fast jag fick ännu en diagnos i vinter (bipolärt schizoaffektiv). Får jag inte vara med i borderlineklubben nu? För det verkar ju finnas klubbar.
Gå ut och festa, måla, skriv, läs, spela tv-spel, scrappa, underhåll dina intressen - för det är svårt att bli frisk från borderline om självdestruktivitet är det enda man har som definierar en själv. Det är svårt att sluta skada sig om man har allierade vänner som biter sig fast i personlighetsstörningen.
Med tanke på vilken stämpel borderline verkar vara så blir jag irriterad eftersom jag är en person med en egen identitet men med flera sårbarheter. Man vågar knappast nämna att man har borderline när folk direkt generaliserar en till deras fack med BPS-personer.
Därför klargör jag här och nu att jag är Saari. Försök inte tvinga ner mig i era fack - jag är ändå för tjock för att rymmas ;)
Men skrev inte du för bara några inlägg sedan att du identifierar dig med Vingklippt Ängel? Skrev du inte en dikt om att ligga på psyket (romantisera mera..)
Du sätter tyvärr dig själv i det facket när du skriver sånt:/
Nja, jag skrev att min dagbok liknar Vingklippt ängel på sina ställen, inte att jag identifierar mig med den. Skrolla ner och läs om.
Så sant! Det där passar in på många diagnoser, som den jag har : Aspergers syndrom. Spännvidden på den diagnosen är så stor att ingen är den andra lik.
Säger som Ebba Grön: fortsätt att va dig själv!
Du skrev: "Jag vill bara skrika SOS, ... --- ..., finns det någon där ute?
Jag är flickan som har allt utom mig själv vingklippt ängel."
Jag försöker inte vara elak på något sätt. Det här inlägget handlar om att folk felaktigt placerar dig i ett fack tillsammans med borderliners som romantiserar, söker uppmärksamhet osv. Jag försöker bara som utomstående betraktare förklara att om du inte vill bli förväxlad med den sortens tjejer, så måste du sluta skriva sådana saker. Vi som inte känner dig på riktigt kan ju bara utgå från vad vi läser här på bloggen när vi ska skapa en bild av hur du är som person. Jag tycker att du själv hjälper till att skapa bilden av att du är "en sån" borderlinetjej, vilket förstås är väldigt hemskt om du nu verkligen inte är det.
Bara tips alltså, jag menar inget illa. Vet själv hur det är att bli stämplad som någon man verkligen inte är. Ingen rolig känsla.
Du menar detta inlägg antar jag: http://dissociativ.blogg.se/2011/may/en-vingklippt-angel.html
Det är lätt att saker missförstås när det läses, med att skriva "vingklippt ängel" så menade jag det som sarkasm. Det kanske inte gick fram.
Nej, det gick inte fram. Speciellt inte eftersom jag vet att du gillar boken och har skrivit en recension av den här på bloggen, där du gav den högsta betyg, eller minns jag fel nu?
Ja, det är lätt att missförstå "toner" i skrift.
Ja, det kan ju tyckas vara besynnerligt. Det var länge sedan jag skrev den recensionen och nu ser jag boken på ett annat sätt. Förstår att det då blir svårt att uppfatta tonen i vad jag skrev. Men nu är det utrett :)
Word!
Jag gillar "Därför klargör jag här och nu att jag är Saari. Försök inte tvinga ner mig i era fack - jag är ändå för tjock för att rymmas", snacka om att kunna bjuda på sig själv! :-)
Kram!
Eller så följer man bara din blogg så får man se många olika sidor av Saari...
oj, vilken chock jag fick! hade inte den blekaste aning om att det finns människor som glorifierar sina diagnoser så förfärligt!
och ps. jag gillar din blogg! kommer kika in här fler gånger!
Jag kan nästan garantera att den där sidan är ett skämt.
Men lol, du utan något namn; bara för att man citerar stycken, etc betyder det inte att hon "identifierar" sig med den på så sätt att hon vill leva det livet, osv osv.
En recension säger ju ingenting. Man kan ju gilla en bok, men inte ha den som en Förebild, eller whatever. Som Vinter skrev; läs vad Saari egentligen har skrivit. slår sig för pannan
Nej, men jag tog upp andra saker också, det "glömdes bort" ganska snabbt märkte jag:)
Jag försöker, som jag skrev ovan, bara svara på detta inlägget utifrån ett nytt perspektiv. Jag skrev även att jag inte menar något illa och det gör jag verkligen inte.
Försöker bara få fram att när man som utomstående skummar igenom den här bloggen kan man få intrycket av att Saari är en av dem som hon blir förväxlad med. Jag har läst hela bloggen och tror inte att det riktigt är så enkelt.
Som det vi pratade om här ovan till exempel, jag (och säkert väldigt många andra) förstod inte sarkasmen i att hon skrev: vingklippt ängel om sig själv. Det är bara ett exempel på grejer som kan misstolkas till att hon är "sån".
Jag vet inte om psykdikten var seriös heller, men om den var det så.....
Skriver man en sån dikt och sen inte vill bli förväxlad med sjukdomsglorifierande borderliners, så man ute och cyklar, så mycket kan jag säga. I ALL VÄLMENING, fatta det. Geez.
Borderlinebrudar är en trollsida.
I all välmening? Hahaha! Aja.
Nej, Jenny, du har faktiskt helt rätt. Det ligger ingenting annat bakom mina kommentarer här, än ren ondska.
Jag är en bitter och elak nätmobbare som bara kan få frid genom att trycka ner andra. Det är inte alls så att jag för bara ett par år sen var exakt i samma sits som Saari är i nu. Att jag gick på samma mängd mediciner, åkte vändor på akutpsyk, att mina armar idag ser ut som ett krigsfält. Det är heller inte så att jag också bodde på LSS-boende, behandlingshem, gick i DBT, såg exakt ut som Saari gör, både stil- och viktmässigt, men nu har hittat tillbaks till livet
och är medicinfri och hyfsat lycklig. Att jag ser en bit av mig själv i henne. Nej, det kan ju bara inte vara så att jag blir frustrerad utav bara fan
varje gång jag går in på den här bloggen och läser saker som låter exakt som någonting jag själv skulle skrivit för inte alls länge
sen och att jag, för att jag bryr mig, typ vill skaka om Saari och få henne att förstå allting jag kommit att inse under mitt eget tillfrisknande.
Nej, som sagt så har du helt rätt Jenny. Jag är bara ond.
Tycker förresten det känns sjukt konstigt att under nästan varje inlägg här så ser man kommentarer som "Du är sååå stark",
"Du kan klara av vad som helst, jag tror på dig" osv. Men när det väl kommer till kritan och Saari fått inlägg av negativ karaktär (konstruktiv kritik verkar inte finnas i någon här innes vokabulär) så tar ni plötsligt för givet att Saari är så liten, svag och skör att hon inte klarar av att föra sin egen talan, så ni måste göra det åt henne. What´s up with that??
Först och främst vill jag säga att det är roligt med engagerade läsare. Problemet är bara att det blir lite väl heta debatter kring saker som inte behöver vara så svåra. Jag står bakom allt jag skriver, men när jag skriver så kanske jag tänker på ett helt annat sätt än vad jag skulle göra normalt. I stundens hetta kan mycket bli sagt, vad det säger om mig som person kan både betyder mer eller mindre om vem JAG är, just på grund av att det är mitt i en känsla eller händelse.
Dikten som du tänker på kanske jag ska förklara lite. Det var skriven på fullt allvar, men jag kan tänka mig vad som gör läsare förvirrade, uppenbarligen. Citerar:
"Lyssnar på dansbandsmusik
på stället där färgen på väggarna är vit
Jag känner på mina ärrade handleder
undrar när jag glömt min heder
Noll självrespekt
mer benso, gör mig väck
Theralen och sömnmediciner
på stället där alla lider
Ta mig till en bättre plats att vara på
tvåsamhet i en liten vrå
Min kärlek är starkare
än slutenvård
Ta mig härifrån
ut i friheten
vi två."
Mittenstycket var mer sett som lösningen från psykiatrins sida, medan jag vill hem till min numera fästmö. Verkligen inget skämt.
