Jag har under de senaste 7 åren som psykpatient fått höra de mest fruktansvärda berättelser och livsöden. De är mobbing, våld, våldtäkt, självdestruktivitet, ångest, psykoser, trasiga familjer och det ena med det femte.

Ibland undrar jag, hur har dessa människor överlevt? Hur har de klarat sig? Jag har inte alls samma historia. Självklart har jag inte haft det lätt jämt, men jag undrar ibland varför jag mår dåligt, vad ger mig rätten att må dåligt?

Egentligen är det en fråga om sårbarhet, antar jag. Många kommer starkare ur sina upplevelser medan andra bryter ihop under dem. Det är inte så svartvitt, men nu försöker jag förenkla det hela för mig, bryta ner det i olika delar.

Vad ger mig rätten att må dåligt? Jag får dåligt samvete. När jag läser, ser och hör andra som haft det tufft, då får jag dåligt samvete över min egen ångest. Ibland har jag jämfört mig själv med andra och det gör att jag förminskar mina egna erfarenheter - det har jag alltid gjort. Jag menar, vem har inte blivit mobbad? Vem har inte sökt ångestlindring på fel ställen som gör det hela ännu värre? Vem har inte bråkat med sina föräldrar? Vem har inte avskytt sig själv?

Jag har egentligen haft ett väldigt normalt liv, är min första tanke. Men nej, det har jag ju faktiskt inte haft egentligen. Allas liv är unika, och med min medfödda oro och nervositet så har även små händelser blivit stora. Jag har inte haft det lätt heller, men jämfört med andra så är det ingenting. Men hur ska man låta bli att jämföra sig med andra?

Rätten att må dåligt. Jag känner bara inte att jag har rätten till det. Nu har jag inte berättat för många om min historia just för att jag förminskat alla problem och trauman jag stött på, och dels för att ingen faktiskt har frågat.

Men trots att jag inte haft det sådär jättehemskt som så många jag känner har haft det så mår jag ju faktiskt dåligt. Det ger mig dåligt samvete. Vad ger mig rätten?

Det här blogginlägget är väldigt splittrat, för jag kan inte finna ett svar på frågan.

... is making new friends under the bed

"I'll make it stop"

That's what you said.

... and a silent shout.

Om jag inte redan är tokig så kommer jag att bli det.

Jag hade läkarsamtal idag. Tror jag. Det är lite oklart. Jag vet inte alls vad som blev sagt. Mina terapeuter och en ur personalen från Hera var där. Och... ja. Nä, ingen skulle förstå. Ingen FÅR förstå.

Allt jag vet är att jag försökte prata, men det är svårt att föra två samtal samtidigt. Det är svårt att vara så ambivalent att man vaken kan nicka eller skaka på huvudet. Det är svårt att vara ambivalent för att det är en ångestfylld gråzon.

Samtalet gav ingenting. Utom en ny tid.

If I explain it once thoroughly
He'll have you later 'cause it's never free
You were at the gigantic spree
I caught a glimpse, now it haunts me

Alex <3 Saari!

I morse vinkade jag av en av mina bästa vänner vid sjukhusets busshållplats. Åh, så jag kommer att sakna henne! Det har varit både roligt och intensivt, och nu kommer separationsångesten. Nästa gång ska jag hälsa på henne, vi har så mycket planerat och jag kan knappt vänta!

När hon velade fram och tillbaka mellan om hon skulle åka hem eller inte åka hem så sa jag att jag ville behålla henne. För det vill jag. Jag hatar avstånd, jag har många goda vänner över hela Sverige och jag vill att alla ska bo närmare mig, jag vill att alla ska hälsa på, mina vänskaper är det dyrbaraste jag har.

Jag är så lyckligt lottad som har vänner som Alex.

Helgen har varit asbra. Tack. Jag älskar dig, tokfia!

Get this party started!

Ni förstår inte vilken fest det var igår. Förmodligen för att du inte var där, och du var förmodligen inte där för att du inte bor i Umeå, och även om du bor i Umeå så var du inte där på grund av kylan och det hutlöst dyra inträdet på 150kr.

Jag ringde CKay som varit på festivalen men som åkt hem, hon var sur för att det var så lite folk och otroligt trist. Jag och Alex tappade peppen men bestämde oss för att åka dit ändå och kolla läget.

När vi kom dit så var det väldigt lite folk, vi funderade på att planka in. Så gick vi till biljettstationen och frågade hur mycket folk det var och så, och då fick vi reda på att de sänkt inträdet till 50kr.

Saken var biff, som man säger. Jag blev så tokglad och vi betalade oss in. Stötte på en massa underbara människor och umgicks med dem. Vi rökte i gräset, såg eld-poiande, en super-rolig drag show och dansade oss svettiga. Det blev en toppenkväll på alla sätt och vis faktiskt, och jag blev så lycklig när jag såg Alex slappna av och trivas. Är man ute bland främlingar i en främmande stad är det såklart lite svårare, men hon fick nya vänner och hon släppte loss på dansgolvet och bara SKEN SOM EN SOL! Jag blev så lycklig av att se det!

Ja, det var många stunder igår då jag kände mig genuint lycklig. Jag hade en av mina bästa vänner, Alex, med mig och träffade gamla älskade vänner och lärde känna nya människor.

Det handlar helt klart om vad man förväntar sig. Jag och Alex hade förväntat oss mycket folk på fredagen och vi ville båda hitta någon söt tjej att pussas med, men hela kvällen föll platt. Och igår, då kom vi dit utan några förväntningar alls och då blev det en perfekt utekväll.

Och vi fick pussas, båda två.

PUSS!

PUSS!

GODNATTPUSS!

På QX framsida idag!

Vi blev intervjuade av http://www.qx.se igår, som jag skrivit om tidigare. Och voilà, där är vi!

"Alexandra och Sara Forslund tycker att det är viktigt med paraden för att känna gemenskap och för att visa att folk kan vara som de är. De tycker att Pride är ett jätteviktigt arrangemang, speciellt för unga som inte känner att de passar in."

Alex och jag i regnbågens tecken.

Vi missade nästan Prideparaden eftersom vi sovit lite för länge och var trögstartade, men vi hann precis ansluta oss till svansen på tåget. Tydligen var det över 1000 personer och 200 biljetter för kvällens Pride-fest var redan sålda. Tydligten är ikväll höjdpunkten.

Men åh, vi är så trötta! Ont i kroppen har vi båda två och sömtabletterna ligger kvar i kroppen. Om vi går ut ikväll är ovisst, nu ska vi ta en siesta och sedan se hur det blir.

Men det hände något roligt när paraden var slut. En kvinna från QX kom fram och frågade om hon fick intervjua oss och jag sa ja. Hon frågade om varför Prideparaden var viktig och jag svarade. Sedan tog hon lite foton av oss, och det, kära vänner, får ni läsa sen!

IN THE NAME OF LOVE.

Regnbågsbrudarna!

Vilket antiklimax. Pride var kallt, det krävdes vinterkläder, och det var dyrt. På grund av dessa faktorer var det dessutom näst intill folktomt.

Och dessutom fick varken jag eller Alex ett hångel. Snopet! Men hur raggar man egentligen? Det känns som att man måste ha världens självkänsla för det.

Så, kära läsare, när jag är ute i svängarna och ni ser mig så vill jag upplysa er om att jag verkligen är öppen för förslag. Som Sofia brukar säga; Fat, single and ready to mingle! Kom igen, våga komma fram och hälsa på mig i alla fall!

Jag och Alex har dansat loss ordentligt ikväll, det var bra musik och efter ett tag fick vi upp värmen ändå trots att det var äckligt kallt hela kvällen. Vi drog hem vid 00.30 för att vi var trötta och att det ärligt talat sög - av anledningarn jag angav ovan.

Men jag har i alla fall Alex och det är inte lite det! Jag är glad att vi for, och vi gjorde det bästa av situationen. Det största problemet var ändå i slutändan att jag inte fick hångla, haha!

Fina flickor! Right?

Alex.

Igår såg vi filmen Tretton och det är en otroligt stark film som verkligen fick mig att tänka. Jag har sett den flera gånger men igår var det som att jag såg den i ett annat ljus eftersom jag såg den med Alex. Det rörde upp mycket tankar och känslor och då är det bra att man har en fantstisk vän att hålla om. Det blev rätt sent för oss, så mycket att prata om.

Idag har vi varit lata på förmiddagen, men på eftermiddagen cyklade vi ner på stan och shoppade lite. Vi träffade Annelie, Maari och Sandra! Jag ÄLSKAR att få presentera mina favoritpersoner för varandra!

Tokfina!

Redo för att festa i kärlekens namn!

Jag före förra årets Pride-parad.

Ikväll bli det utgång (bokstavligen) och imorgon är det Pride-parad. Det lär bli en hit, jag längtar verkligen efter att träffa alla sköna människor och dansa tills jag inte kan dansa mer. Nu börjar förberedelserna.

Med solen i ögonen <3

Idag har jag pysslat på hemma, fixat det sista innan min fina Alex kom. Strax efter 14 kom hon med bussen och hjärtat slog glädjevolter. Alexandra, hon är på riktigt!

Vi lämnade av hennes saker hos mig och cyklade ner på stan för att handla lite, så nu har jag köpt nagelacks-remover och ljus och vi handlade gemensam mat. Nu ikväll har vi ätit kötbullar och nudlar och sedan blir det filmmys.

Hon är så duktig som åkte buss! Jag vet själv hur otroligt svårt det är. Det känns lite overkligt att ha henne här, samtidigt som att allt är väldigt verkligt. Går det att känna så? Så verkligt att det är overkligt, så overkligt att det är verkligt. Nu har vi några riktigt roliga dagar framför oss, med Pride hela helgen bland annat.

Jag tog hand om maten, något så oglamuröst som kötbullar med nudlar.

WE CAN DO IT!

Dagens Saari.

... Och inatt svängde det. Speed som fan, inre stress, längtan, avsky, kärlek, tankar. Jag tänkte på Alex, på Malin, på Sandra, på Ida, på Emma, på mamma, på vad jag skulle äta till lunch, på hur många cigg jag rökt idag, på att det finns så mycket idéer till skrivprojekt att jag fick tvinga mig att inte gå upp, starta datorn och skriva. Istället gick jag upp och tog en halv Xanor.

Det här med Flunitrazepam är underligt, vissa kvällar slår det till ordentligt medan jag andra kvällar ligger sömnlös. Men jag har i alla fall sovit tillräckligt, tycker jag. Jag känner mig utvilad. Och ja, nu känner jag mig lite speedad igen. Det är något fel på min hjärna!

Med lite hjälp på vägen, en knuff i rätt riktning, så har jag nu städat hela lägenheten. Även om det är lite stök kvar så är de flesta utrymmen utrymda och rena, jag har med andakt dragit fram extrasängen som låg under min säng och blir alldeles pirrig, imorgon natt kommer Alex att sova där. Herregud!

Jag ska göra en videoblogg sen, jag ska på begäran visa hur jag bor, hur min lägenhet ser ut. Håll utkik, ni som är nyfikna!