Peppen och lite av varje.
2012-05-25 @ 16:36:56
Fredag. Idag har vi haft bild vilket var jätteskönt. Jag älskar att kladda med färger, jag gör det så sällan numera och jag vet inte varför. Prestationsångest tror jag är den största boven. Jag vill ju att det ska bli fint och glömmer bort den självklara faktorn til varför jag vill måla; det terapeutiska med det. Lugnande. Fokus.
Jag har kollat på lägenheter idag, som vanligt. Jag skulle faktiskt stå ut med att flytta om det innebar att vi fick ett eller två extrarum. Vi behöver ett djurfritt pyssel/kreativitets/gästrum. Det skulle vara SÅ värt det, trots att själva flyttandet är hin håle själv.
Nu taggar vi för fest. Vi fick en läxa av Marika som håller i bilden - ha kul. Det var nämligen det som våra bilder handlade om idag. Måla hur vi har kul, vad vi gillar att göra, så opretentiöst som möjligt eftersom våra tidigare bilder varit mer seriösa. Redo att släppa loss lite.
Jag behöver det, jag förtjänar det.
Inga våldtäkter eller rödvinsspyor, okej?
2012-05-25 @ 10:03:44
Igår kom Patrice och hälsade på. Andaktsfullt såg vi Black Symphony under eftermiddagen, pysslade, åt middag och fördrev tiden fram till ESC med att göra sminkvideos. Riktigt härligt.
På lördag smäller det. Sverige är vidare och favoriter så det kommer bli spännande. Vi skippar yran och kör vår egen grej helt enkelt. Det är den tiden på året då det är fest överallt och jag hoppas att folk gör sig glada i hatten utan att våldta, skada sig eller andra eller förstöra saker. Och inte kräkas vinspya i trapphuset, TACK. Den senaste luktade sådär riktigt surt av vin och galla.
De oskuldsfulla.
2012-05-24 @ 11:59:42
Jag avslutade den här boken igår. Jag har läst den en gång tidigare men den är för viktig för att inte glömmas bort. Och tro mig - har man läst den så glömmer man den inte. Den kan inte lämna någon oberörd.Celeste, Kristina och Juliana fick aldrig något val. De föddes inom ramarna av sekten Familjen (eller Guds Barn) och kände inte till något annat än deras profet vars riktiga namn var David Berg. Han gick under många namn, bland annat Grandpa, Dad och Mo. Sekten är mest känd för att det förekommer sexuella övergrepp och incest, därför flyttar grupper av sekten ständigt och barn och vuxna fick byta namn otaliga gånger under tidens gång för att de inte skulle bli förföljda av det de kallade för "Systemet", vilket är den övriga världen.
Två gånger i månaden kom "Mo-brev" och skrifter om vad som var rätt och vad som var fel. Han beskrev hatet mot "Systemet" och förutspådde Ändens tid och årtal då jorden skulle gå under. Såklart har datumet flyttats ett antal gånger eftersom jorden fortsätter snurra runt sin axel.
Jag har sökt information om Familjen och hittat en sajt där man kan ta del av berättelser, vittnesmål, Mo-brev, filmer som Familjen spelat in och ljudfiler. Bland det mest stötande är budskapet om Jesus kärlek via sex. I all litteratur och illustrationer inom familjen förespråkas det att utöva sexuella akter mellan generationerna. Bilderna jag såg var rent pornografiska och det fick mig att verkligen förstå vilken vidrig sekt Familjen utgör.
För att värva medlemmar och pengar så skickades kvinnor ut för att flörtfiska. Flörtfiske innebär att de "delar med sig" för att omvända Systemiter.
I boken berättar syskonen om hur de som små barn fick dansa "sexigt" framför en kamera för att det sedan skulle skickas till Berg. Det var ingenting konstigt, och det var väl en av de milda övertramp som kom när det gällde pedofili inom sekten. När Mo fick en uppenbarelse bestämde han att medlemmarna skulle ha "dejter" för att "dela med sig" till varandra. Gjorde man inte det så var man svag i tron och man fick olika bestraffningar, många som räknas som ren tortyr. Blev någon sjuk var man också svag i tron eller syndig, men när Berg själv var sjuk och när han tillslut dog så handlade det om andras synd och hans befodran till himmelen. Sekten dog inte med honom, utan hans fru Maria tog istället över tronen.
Att lämna sekten innebar att man klippte banden till som biologiska familj och att medlemmarna bad böner mot avfällingarna, eftersom de blivit besatt av djävulen. Celeste, Kristian och Juliana var födda in i sekten och därmed också totalt hjärntvättade. Det där som kallades "Systemet" var av ondo och därför fanns inte självklarheten i att lämna sekten - trots övergrepp, våld och psykisk tortyr. Genom boken beskriver de hur dålig de mådde, men att de inte förmådde sig att lämna sekten när de ibland fått chansen. Ändå kände de att någonting var fel - skulle Gud verkligen utsätta dem för det som hände? Var det verkligen rätt? En efter en lämnade de sekten, men det var inte bara att hoppa av tåget. Det var en process som tog lång tid, från att låta den första tanken gro till att bryta sig loss rent fysiskt, psykiskt och geografiskt. Alla brev som skrevs censurerades av dem som stod högre i hierarkin, så när Kristina och hennes mamma letade efter sina syskon fick de som svar höra att de hade det bra i Familjen. Jag beundrar dem för att våga ta steget och frigöra sig, mellan raderna i boken finner jag en otrolig styrka.
Den som läser den här boken kommer inte tro sina ögon. Reglerna och trosstadgarna är så befängda att det är svårt att förstå att människor faktiskt behandlar varandra som de gör i Familjen, i alla fall för den utomstående. Men läser man De Oskuldsfulla så märker man att det är knepigare än vad det verkar vara, att man inte får bestämma någonting själv och vem skulle inte vilja följa Guds order om man trodde på Mo-breven? Alltför ofta skyller vi människor våra misstag på andra, och flickornas pappa förklarar att han bara gjort som Gud ville. Till och med pappas flicka Celeste insåg tillslut att allt hennes pappa gjort fått henne att må dåligt. Han är fortfarande en medlem av sekten.
Boken är skriven på ett sätt som ger de tre flickorna chans att vittna om sin uppväxt, sektens utformning och vägen ut ur sekten och ut i världen. De hade kunskapsluckor och talade inte på samma sätt som människor utanför Familjen gjorde, men de har alla lyckats anpassa sig, ta makten över sina liv och sikta mot stjärnorna.
Jag hoppas att deras berättelse kan komma till hands för att bryta sönder Familjen.
Utan dator.
2012-05-23 @ 18:24:07
Min strömkabel till datorn är död. Således kan jag inte använda min dator som är totalt urladdad. Istället använder jag Marys dator lite nu och då, vilket faktiskt har visat sig vara väldigt bra för mig. Mindre tid vid datorn, mer tid för att göra vettigare saker. Spelar mer gitarr, läser mycket mer och så vidare. Hade jag varit totalt utan dator hade jag varit utom mig, men att låna min flickväns dator lite nu och då duger gott.
Idag har jag varit otroligt trött. Jag har ringt för att få recept utskrivna och ApoDosen uppdaterad. Jag försökte få tag på min terapeut och säga att jag inte orkade komma idag, men jag fick tag på honom lite för sent. Han förstod, i alla fall.
Jag börjar notera sommartendenserna utomhus. Uppskatta doften från träden och de gula vackra blommorna som är överallt. Tulpaner som växer vilda, jag behöver inte köpa dem när jag kan plocka dem. Fast blommor dör, så jag låter dem vara kvar och njuter när jag ser dem utomhus.
Imorgon blir det spännande. Vi har som vanligt pysselkväll med Patrice, men vi ska försöka klämma in Black Symphony och se ESC-semifinalen och hejja på Sverige!
Stopp och belägg.
2012-05-22 @ 12:16:29
Jag har varit på sjukhuset på läkarsamtal. Vi diskuterade neuroleptika, alternativ till Seroquel. Jag funderade faktiskt på Leponex, kanske skulle det vara värt det med alla dess biverkningar, men han sa också att det kanske tar en vecka tills Solian kan bli aktuellt för mig. Jag vill bara ha något som funkar, något som gör att det inte blev som förra helgen och veckorna innan det...
Jag var så nära. Duktiga Sara som inte skadat sig på ett och ett halvt år. Jag inser nu när jag vaknat till att jag var en fara för mig själv och hade behövt plockas in på psyk. Jag brukar numera veta när det är dags att lägga in mig och kanske litar vården lite för mycket på mitt omdöme. Jag har ju visat mig ha ett gott omdöme och det har blivit korta inläggningar tack vare det, men det gick så fort att jag hamnade så långt ner och tappade kontrollen. Fullständigt.
Nu har jag sagt till mina kontaktpersoner inom psykiatrin och andra omkring mig att även om jag skulle vägra så får vill jag, friska Sara, att de sätter stopp när jag själv inte kan.
Gårdagen gick förbi som vilken dag som helst, men utan Malin.
Ett år, Malin.
2012-05-21 @ 16:16:57
Idag är det ett år sedan Malin gick bort.
Det händer fortfarande att jag tar upp mobilen för att ringa eller slänga iväg ett sms till henne. Jag har kunnat vänja mig vid min morfars bortgång, Ellas och Ritas... men inte Malins. Dels för att hon var ung, men dels för att hon var en så stor del av mitt liv. Det har lämnat hål som alltid kommer vara hål, bestående sår. Det är svårt att beskriva vår relation, men jag vet i mitt hjärta att hon och jag har ett samförstånd trots att vi inte kan prata med varandra som innan hon dog.
Through thick and thin, brukade vi säga. Jag skulle så gärna vilja berätta om mina tjockis-bloopers som jag haft under året, som när jag satt sönder sängen eller när jag fick ett extra bälte på flygplanet för att det som fanns inte gick runt mig. Hon skulle rullat omkring på golvet och skrattat åt mig. Vi var tjockisar in crime.
Jag kan faktiskt komma ihåg hennes skratt. Det är otroligt, sådant brukar försvinna med tiden. Men jag kan höra det. När hon var deprimerad så var varje skratt jag kunde locka fram som den bästa belöningen någonsin.
Det är så konstigt. Hur går man vidare? Jag antar att jag gått vidare, jag lever och andas och rör mig i världen men det finns en pusselbit som saknas och alltid kommer vara borta. Jag kan inte acceptera det. Så jag saknar och längtar. Jag vill tro att jag får träffa henne igen. Jag vet ju inte vad som finns på andra sidan döden, men jag hoppas och tror att hon finns kvar och att vi bara är åtskiljda tills det är min tur att träda över gränsen till döden.
Tills dess saknar jag henne. Det spelar ingen roll att jag kräver henne tillbaka, som en alkemist som försöker skapa guld så är det omöjligt.
Jag älskar dig, Malin. Ett år, en månad, en dag och tusen år sedan du dog, men alltid lika älskad.
Dear lie...
2012-05-20 @ 17:10:11
Kort och gott.
2012-05-20 @ 11:08:36
Kort och gott: Allting är normalt och bra förutom att det hela överskuggas av ågren som är helt irrationell men som inte kan resoneras bort.
Hembesök.
2012-05-17 @ 14:18:47
T borde komma vilken sekund som helst. Han åker ända till Nordmaling för att "se till mig". Jag är bara så rädd för att han ska be mig åka tillbaka med honom. Jag har faktiskt mått bättre av lite lantluft, sömn och mina föräldrars omsorg. Läget är kritiskt, men inte på samma nivå som i början av veckan. Jag minns att jag ringde mobila teamet och att de trodde att jag var full. Jag var absolut inte full, jag var... jag mådde inte bra.
Jag fick höra att människor med min "problematik" är känsliga för kritik och att det kan utlösa episoder. Ska jag använda min sjukdom för att inte bli kritiserad? Det är inte rättvist egentligen. Fast jag antar att de lär ut sådant i anhörigutbildningar... jag vet inte, men alla är ju känsliga för kritik. Kanske ska man alltid välja sina ord noga när man ska komma med kritik. Oavsett sjukdom eller inte.
Senare: Nu har T varit här. Jag samlade mig med Puffen i famnen och en ametist i handen, och vi pratade en stund. Sedan fikade vi med pappa och diskuterade politik, hus och hem och TV-serier. Jag har grinat ut om hur svårt jag har att skilja på min egen smärta och andras och om hur besviken jag är på vården som inte är där trots att de får betalt. Och så vidare.
Nu ska jag ut med Puffen en sväng och sedan gömmer jag mig framför TV:n.
Ps: Låsta bloggen.
Jag fick höra att människor med min "problematik" är känsliga för kritik och att det kan utlösa episoder. Ska jag använda min sjukdom för att inte bli kritiserad? Det är inte rättvist egentligen. Fast jag antar att de lär ut sådant i anhörigutbildningar... jag vet inte, men alla är ju känsliga för kritik. Kanske ska man alltid välja sina ord noga när man ska komma med kritik. Oavsett sjukdom eller inte.
Senare: Nu har T varit här. Jag samlade mig med Puffen i famnen och en ametist i handen, och vi pratade en stund. Sedan fikade vi med pappa och diskuterade politik, hus och hem och TV-serier. Jag har grinat ut om hur svårt jag har att skilja på min egen smärta och andras och om hur besviken jag är på vården som inte är där trots att de får betalt. Och så vidare.
Nu ska jag ut med Puffen en sväng och sedan gömmer jag mig framför TV:n.
Ps: Låsta bloggen.
Ana.
2012-05-17 @ 13:49:48
Aldrig har jag känt en sådan asky som jag känner för dig. Du kritiserar och dominerar, ljuger utan att blinka. Du gömmer dig i spegelbilder och i siffror på vågen och du tar min fästmö ifrån mig. Du ljuger om att saker ska bli bättre om hon gör som du säger, men du suger all energi ut henne. Du lever på henne, viskar dina lögner för att du vill ha makten att stanna kvar. Du är en vampyr, en parasit som vägrar släppa. Jag hatar dig. Jag tänker inte låta dig nästla dig in mellan mig och min älskade. I våra liv har du ingen makt. Jag tillåter inte dig att sätta en kil mellan oss. Du har fel, Ana. Du lovar guld och gröna skogar när du i verkligheten bär stanken av ett utmärglat lik. Det är inte vackert, inte hälsosamt utan bara en stor och fruktansvärd lögn. De som du lyckats fånga kommer aldrig hitta det vackra du utlovar eftersom du leder in människor på en väg mot helvetet.
Jag tänker inte låta dig ta henne ifrån mig. Jag ska visa att jag är mer envis än dig. Du kommer blekna, du kommer att dö. Ana, du är inte på något sätt välkommen.
Jag tänker inte låta dig ta henne ifrån mig. Jag ska visa att jag är mer envis än dig. Du kommer blekna, du kommer att dö. Ana, du är inte på något sätt välkommen.
Var är de?
2012-05-16 @ 16:54:54
Jag sms:ar I-M, skriver mail till T, igår och idag har jag ringt avdelningen för att få prata med A. Ingen är anträffbar. Vad ska jag göra, ringa mobila teamet? De skulle be mig ta en kopp te och se på disneyfilm. Inte för att det är fel, det är faktiskt rätt mysigt - när man inte håller på att bli skogstokig.
Apoteket är stängt nu, allt jag har är mitt personliga lilla apotek med mediciner som borde söva en elefant, men inte fan sover jag på dem. Jag tror att miljöbytet, att komma hem till mina föräldrar, har hjälpt mig att sova. Ikväll ska jag ta min sista dos Heminevrin och hoppas att jag kan hålla mig från att vara skvatt galen till på måndag.
Jag blir så ledsen när inte ens de som får betalt för det vänder sina huvuden åt mitt håll när jag skriker.
Känner hur den osynliga järnkorsetten drar ihop bröstkorgen så att det är svårt att andas. Pappa säger att "här har du inget att ha ångest över" och det är ju sant. Jag ser allt det vackra men det går liksom inte in när man har skygglappar. Allt blir transparent. Idag bröt en solstråle in men nu har luckan stängts igen. Jag antar att jag ska se det som ett framsteg istället för att förbanna mörkret.
Längtar efter Mary.
Apoteket är stängt nu, allt jag har är mitt personliga lilla apotek med mediciner som borde söva en elefant, men inte fan sover jag på dem. Jag tror att miljöbytet, att komma hem till mina föräldrar, har hjälpt mig att sova. Ikväll ska jag ta min sista dos Heminevrin och hoppas att jag kan hålla mig från att vara skvatt galen till på måndag.
Jag blir så ledsen när inte ens de som får betalt för det vänder sina huvuden åt mitt håll när jag skriker.
Känner hur den osynliga järnkorsetten drar ihop bröstkorgen så att det är svårt att andas. Pappa säger att "här har du inget att ha ångest över" och det är ju sant. Jag ser allt det vackra men det går liksom inte in när man har skygglappar. Allt blir transparent. Idag bröt en solstråle in men nu har luckan stängts igen. Jag antar att jag ska se det som ett framsteg istället för att förbanna mörkret.
Längtar efter Mary.
Ett och ett halvt år kärlek!
2012-05-16 @ 16:14:46
Det spelar ingen roll
Varmt eller kallt
Sol eller regn
Ljust eller mörkt
Och allt som är mittemellan
Vi är varandras och våra egna
Jag finner min trygga hamn
I din trygga famn
. . . - - - . . .
2012-05-15 @ 19:12:01
Can't tell cause my lips are sealed
My head has turned into a battlefield
Pale.
2012-05-15 @ 13:58:38
Oh, this night is too long
Have no strength to go on
No more pain I'm floating away
Through the mist I see the face
Of an angel, calls my name
I remember you're the reason I have to stay
Katastrof.
2012-05-15 @ 12:01:28
Nu sitter jag hemma hos mamma och pappa. Det var det här eller avdelningen, men jag valde bort avdelningen av uppenbara skäl. Pappa hämtade mig igår och... jag är inte mig själv. Jag kan inte förklara.
Jag är en enda stor katastrof.
Jag är en enda stor katastrof.
