Konsten att gå på stan.
Jag har fått lite extra i plånboken, så jag åkte ner till stan för att lämna in lånade böcker och låna nya på bibblan. So far, so good. Sedan gick jag på Lagerhaus som är en av mina absoluta favoritbutiker, men jag började svettas och känna spyan kräla i magen och upp i halsen. Jag trodde verkligen att jag skulle kräkas, jag stod där och visste inte om jag skulle släppa vad jag tänkt köpa och springa ut eller gå till kassan. Jag vet inte hur länge jag tvekade, men tillslut valde jag kassan.
Andas. Det är bara ångest. Ingenting farligt. Du har aldrig kräkts av ångesten även om det känts så. Kom ihåg det, du har aldrig kräkts av ångesten så varför skulle du göra det nu? Stilla ditt hjärta med djupa andetag.
Det blev långvarigt i kassan, hon hittade inte artikelnumret. Jag stödde mig med båda händerna mot bänken.
När jag kom ut styrde jag mina steg mot Åhléns. Det var okej, jag var inte riktigt där utan tog vad jag skulle ha och gick. Än en gång blev det långvarigt i kassan.
Jag fortsatte till ännu en butik, men den är hemligstämplad för jag köpte en present.
Hela tiden kände jag mig uttittad. Människor som passerade mig var antingen tysta och började prata när de gått förbi, eller så pratade människor men tystnade när de gick förbi mig. Jag vet att alla pratar om mig. Jag hatar det, jag hatar att gå på stan. Älskar att shoppa men hatar att gå i butiker. Nätshopping, det är grejjer! Men idag behövde jag utmana mig själv, och det gjorde jag. Jag gav faktiskt inte upp utan gjorde allt jag planerat att göra - plus lite till.
Nu ska jag göra lite mat och dricka en Staropramen som blev över från förlovningsfesten. Det är rent och fint här hemma, jag började faktiskt städa innan boendestödet kom idag. Sakta men säkert blir jag mer självgående. Det är schysst.
Saknar Mary så att jag får ont i tänderna!
Vad bra att du lyckades fullfölja din shoppingtur :) Kram
Jätte jätte duper bra att du lyckades:) Stolt över dig
Det låter som att du verkligen stod ut i ångesten och fixade det ändå :) Heja heja!
varför skulle dom prata om dig?
Tack! Det är bara så irriterande att det är så jobbigt.
Coffincutie: För att de tycker saker om mig. Jag vet inte vad, men människor kan finna tusen orsaker till att titta och skratta och förlöjliga. När jag går förbi och någon börjar skratta så känns det som att det är mig de skrattar åt. Jag kan inte förklara känslan på ett bättre sätt.
Fortsätter du såhär så blir det bara lättare!
Jag förstår känslan, men jag tror inte att alla pratar om dig.
Du bor i en tillräckligt liten stad för att alla ska veta vem du är, men en tillräckligt stor stad för att de flesta inte ska bry sig.
Dessutom finns det gott om studenter som gör tokiga saker på stan, så folk är rätt härdade :)
kan inte hålla med vinter mer, känner så igen känslan men förnuftet säger mig att det oftast inte är så. (ibland har det ju hänt).
min header är en facehugger från alien-filmerna :)
