Mysgos!

Jag vaknar upp förkyld och jävlig - fan, det blev ännu värre än igår. Hoppas jag nått kulmen nu.

Idag kom en av mina terapeuter hit samt kvinnan som ska bli min boendestödjare. Vi satt och samtalade över hur allt skulle fungera, tre gånger i veckan ska de hjälpa mig med saker som är svåra när jag mår sämre. Jag trodde att det skulle bli som med mitt förra boendestöd, en hjälp i hemmet, men så tar min boendestödjare fram ett papper där det med stora bokstäver står "VARNINGSTECKEN". Tydligen kommer de också hålla koll på hur jag mår och jag måste säga att det känns tryggt.

Jag vill inte att min flickvän (jag gillar det ordet, flickvän, mmm!) ska behöva ta något ansvar över mig, så om vården plus boendestödet hjälper mig att söka hjälp i rätt tid så hoppas jag att förhållandet inte ska ta stryk. Ärligt talat är jag livrädd att någon svacka hos mig ska göra det jobbigt för henne, för oss. Det är faktiskt min största motivation till att söka och ta emot hjälp.

Ikväll har jag målat. Min kreativitetshörna kallar på mig, men allt jag gör känns platt. Jag får aldrig något resultat som jag skulle kalla bra, men själva processen är viktig. Det är en skön stämning i lägenheten, när jag drabbas av kreativitet bara behöver gå och sätta mig med gitarren eller fortsätta måla på vad det nu än är. Det är fint. Det är förlösande.

Jag har också gått igenom journalanteckningarna från 2008 nu. Det var inget bra år, går det att konstatera. Jag letade efter någonting speciellt men fann bara hemskheter, jag sökte efter en speciell inläggning som jag inte har några större minnen ifrån men blev påmind om hur jävligt det var. Jag känner inte igen mig själv... Är jag så hemsk när jag hamnar bakom låsta dörrar?

Det är över. Det är i det förflutna. Jag sluter mina ögon igen, det är över.

I helgen åker Mary bort så jag ska passa på att kramas med henne massor innan dess. Nu blir det varm choklad med vispgrädde och någon film. Hm. Jag gillar det.