Rätten att må dåligt.

2010-09-08 @ 12:15:02

 

 

Jag har under de senaste 7 åren som psykpatient fått höra de mest fruktansvärda berättelser och livsöden. De är mobbing, våld, våldtäkt, självdestruktivitet, ångest, psykoser, trasiga familjer och det ena med det femte.

 

Ibland undrar jag, hur har dessa människor överlevt? Hur har de klarat sig? Jag har inte alls samma historia. Självklart har jag inte haft det lätt jämt, men jag undrar ibland varför jag mår dåligt, vad ger mig rätten att må dåligt?

 

Egentligen är det en fråga om sårbarhet, antar jag. Många kommer starkare ur sina upplevelser medan andra bryter ihop under dem. Det är inte så svartvitt, men nu försöker jag förenkla det hela för mig, bryta ner det i olika delar.

 

Vad ger mig rätten att må dåligt? Jag får dåligt samvete. När jag läser, ser och hör andra som haft det tufft, då får jag dåligt samvete över min egen ångest. Ibland har jag jämfört mig själv med andra och det gör att jag förminskar mina egna erfarenheter - det har jag alltid gjort. Jag menar, vem har inte blivit mobbad? Vem har inte sökt ångestlindring på fel ställen som gör det hela ännu värre? Vem har inte bråkat med sina föräldrar? Vem har inte avskytt sig själv?

 

Jag har egentligen haft ett väldigt normalt liv, är min första tanke. Men nej, det har jag ju faktiskt inte haft egentligen. Allas liv är unika, och med min medfödda oro och nervositet så har även små händelser blivit stora. Jag har inte haft det lätt heller, men jämfört med andra så är det ingenting. Men hur ska man låta bli att jämföra sig med andra?

 

Rätten att må dåligt. Jag känner bara inte att jag har rätten till det. Nu har jag inte berättat för många om min historia just för att jag förminskat alla problem och trauman jag stött på, och dels för att ingen faktiskt har frågat.

 

Men trots att jag inte haft det sådär jättehemskt som så många jag känner har haft det så mår jag ju faktiskt dåligt. Det ger mig dåligt samvete. Vad ger mig rätten?

 

Det här blogginlägget är väldigt splittrat, för jag kan inte finna ett svar på frågan.

 

 

 

xoxo Saari
Kommentarer
Postat av: Jonesy

Jag ahr funderat lite på det där till och från... Men för mig har det blivit självklart (kanske för att jag är så envis och ibland helt obstinat) att alla har rätt till att må dåligt. Alla har sina egna skäl och vi reagerar olika på samma saker. Vi har bara oss själva (i slutändan) att "jämföra" med.



Min tanke är lite sån att jag undrar snarare varför man inte skulle ha rätt till det? Vi har väl rätt till våra egna känslor? Glädje, sorg, smärta, kärlek, ilska... Det är ingenting som någon kan ta ifrån oss. Men jag tror att det ofta är bra att förstå varför man mår dåligt när det inträffar. Så man har en lite större chans att göra det bra igen.



Hoppas du förstår ungefär hur jag menar. Sitter på föreläsning, så jag är lite snurrig ska erkännas.

2010-09-08 @ 13:33:49
URL: http://jonesythekatt.blogg.se/
Postat av: Saari

Du har så rätt Jonesy. Tack för dina tankar.



Jag tror att vi alla har våra personliga helveten och demoner, egentligen går det verkligen inte att jämföra. Och varför ska man göra det? Men jag får ändå känslan av att jag ibland inte har rätt till att må dåligt psykiskt.

2010-09-08 @ 15:13:07
URL: http://dissociativ.blogg.se/
Postat av: mary

kan känna igen mej i det där. många andra har genomgått så mycket skit medan mina saker kan ses som bagateller å jaginte alls har rätt att må dåligt.

samtidigt vet jag att det är fel att tänka så, eftersom det som du skriver handlar om sårbarhet och så vet jag oxå innerst inne att jag har blivit felbehandlad av folk genom mitt liv.

men det är svårt att tro att man skulle ha rätt att må dåligt när man hör om andra :/



man kunde bara önska att vi SLAPP må dåligt från början, men tyvärr är det ju inte så i vårt fall :(



massa kram baby

2010-09-08 @ 15:50:23
URL: http://janemary.blogg.se/
Postat av: Saari

Det är skönt att höra att andra känner likadant som mig. Tack för dina ord och massa kramar!

2010-09-08 @ 15:56:07
URL: http://dissociativ.blogg.se/
Postat av: Saara



Det att du är människa ger dig rätten att må dåligt. Du har rätt att känna just det du känner. Du får försöka skjuta undan alla självanklagelser och acceptera dig som den unika mänska du är.

Kram Sara från Saara.

Hoppas att du börjar må bättre.

2010-09-08 @ 15:58:21
Postat av: Jonesy

SV: Jag förstår hur du menar, för jag har själv stått och tänkt "det finns de som har det så mycket värre än mig" och det är ju en del av att känna att man inte förtjänar att må dåligt... Men visst gör det att man mår sämre? Jag tror att det är den destruktiva sidan hos oss som gör så mot oss. Gräver gropen djupare så att säga. Men det är bara vad jag tror så klart.



Visst är det underbart att ha så mycket kärlek runt omkring sig? Ibland undrar jag hur jag kan förtjäna så mycket fint, men det är ju bara dumma tankar. Alla borde få ha det så runt omkring sig!

2010-09-08 @ 19:08:14
URL: http://jonesythekatt.blogg.se/
Postat av: Cora

Jag som har så enormt mycke i bagaget kan säga att jag skiter fullständigt om de är mycke eller lite, jag började lida tidigt såfort jag förstog att en av mina käraste såg lessen ut utan glimten i ögat... de spelar ingen roll stort eller litet, vi tål olika, vi lär på olika sätt och känner olika, jag ignorera mina känslor under ett bra tag av min uppväxt av samma anledning som de du skriver, och de blev värre när jag släppte allt... d



e är nog de bästa jag fick höra av min ena utredare;

"så länge du finns, förståndig nog att inse det, så har du rätt att känna, känner du så lever du." sen frågade hon mig faktiskt om hon tom fick krama mig... Det är något jag tagit till hjärtat och hoppas du någon gång kan göra det, för jag är tacksam att jag känner bara och inte tappat livet helt, det är en av de största delarna jag känner för att alltid leva, för jag känner och kan försöka lära andra att tänka på det!



Du kan tappa kroppens känslor, du kan tappa förståndet men du har värmen om dig och du utstrålar en så otrolig kärlek själv, även om du kanske bara känner ångest eller sorg utstrålar du mer älskade vän!<3

2010-09-09 @ 06:54:27
Postat av: Mija

Det är nog många som känner på det viset. Jag är en av dem. Vi som inte "förtjänar" att må dåligt, att känna som vi gör. Vi som borde vara glada och tacksamma, men av olika anledningar inte är det. Bara den känslan gör ju allting så mycket värre. När man inte kan förstå själv varför man mår som man mår. När man inte kan ta på problemet. Man har ju läst och hört så många människor tala om oss som bara mår dåligt för att vi kan, som inte mår dåligt "på riktigt" och borde skämmas för att vi gör det. Man känner sig som en belastning, en parasit.

2010-09-09 @ 13:30:23
URL: http://hejmija.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: