Malin Frimodig - Song for Sara
Här är den inspelade versionen av låten, som alla kan ladda hem: http://malinfrimodig.se/music/malinfrimodig-song_for_sara.mp3
Låten går även att lyssna på här på min sida, till höger i menyn.
Jag uppmanar alla att gå in på http://www.malinfrimodig.se och lyssna på hennes musik. Alla låtar går att streama och att ladda ner.
Song for Sara
"She’s sleeping already
what a blessing such a good pill
a dreamless dream but she’s a dreamer
she used to talk about freedom
and how she would beat them
the demons and the beetles in her head
but now she is sleeping
while living and breathing
and nothing seems to matter anymore
and the drugs keep on working
and the corner she’s turning is
turning her away from me
and i die over and over
but she cannot see me
or even the stars above
or hear the choir that’s singing
when the church bells are ringing in to hell
she rather die out in the cold
and the choir goes
reminiscing ain’t that good
it’s well understood that
some eyes have seen more than they could handle
so even if she wanted you
prepare yourself cause she won’t show you
the depth of her agony
you see she’s an endless ocean
of love and devotion kept back
by the safety of the shore
and she ran to hide away this night
passing all the street lights
ending up in the middle of nowhere
laying down defeated and listening to the sound of bells
god himself
tells her
she’s already in there
to live or to die it’s up for her to decide
but the beauty of life is yet to be seen
so yes it is your choice but this is my voice
and i’m telling you you are worth all the warmth
so you are sleeping already
what a blessing such a good pill
a dreamless dream
but YOU ARE a dreamer "
Vad fint skrivet. Man blir verkligen helt tårögd när någon skrivit en låt för en, min syster har gjort det till mig. På något sätt nästan skäms jag för att hon gjort det, liksom, hej jag mår så dåligt så min oroliga syster skriver låtar om mig. Kan du också känna så?
Hur som helst väldigt fin vän du har! Och fin är hennes text. Jag ska lyssna på låten imorgon.
Åh...började nästan gråta. Det här hade kunnat handla om mig:
"but now she is sleeping
while living and breathing
and nothing seems to matter anymore
and the drugs keep on working
and the corner she’s turning is
turning her away from me
and i die over and over
but she cannot see me
or even the stars above
or hear the choir that’s singing
when the church bells are ringing in to hell
she rather die out in the cold
and the choir goes "
Att vara levande sovande. Det var jag under många år, helt dämpad av mediciner som tog bort MIG. Inget spelade någon roll, jag försökte kämpa emot men till sist bad jag om medicin för jag orkade inte med oljudet i mitt huvud och alla konstiga känslor. De gav mig villigt av allt de hade. De jävlarna. Tänk om de bjussat på lite terapi också, då hade jag kanske kunnat börja leva tidigare. Det får jag aldrig veta. Det känns vemodigt att titta tillbaka på så många förlorade år och inte riktigt minnas vad de innehöll. Jag är tillbaka till någon slags liv nu, jag har en terapeut, jag utvecklas åt något håll, jag pluggar heltid till ett yrke jag verkligen vill ha. Allt borde vara bra väl? Men ändå ekar ångesten inom mig emellanåt. Jag vet inte riktigt hur jag mår.
Förlåt, det blev en lång reflektion men texten väckte mycket tankar. Kram!
Estelle
Estelle: Vad fint att du blev berörd av texten. Jag förstår att du kan relatera till den, baserat på vad du skriver! Det tar lång tid och man får ta många strider, även fast man utåt sett ser bra ut med ett fungerande heltidsliv. Allt är inte bra bara för att det borde vara det.
Och så känner jag också, för det mesta. Jag vet inte riktigt hur jag mår heller.
Åh, vad vacker. Och vilken vacker röst! Fantastisk gåva, indeed.
