Berättelsen om Saaris torsdag.
2014-11-13 @ 16:17:11
Dagen började tidigt, kanske redan vid 07-tiden. Jag och Mary vaknade och somnade om vartannat och tillslut fick jag nog av elaka drömmar om att jag drunknade och förnedrades och gick upp.
Morgonen är suddig av någon anledning, kanske dröjde sig mardrömmen kvar, men sedan tog jag på min mig mina hörlurar och spatserade till busshållplatsen. Jag fick springa sista biten, hoppade på bussen och sa tack till föraren. Det är ju inte alla som stannar i ungefär 5-10 sekunder när man kommer springande som en galning.
Av vid universitetet och in på kemlab. De knorrade över att jag inte hade någon remiss på papper (eftersom de tog den ifrån mig förra gången jag var där) och jag som inte gått på toa på morgonen och var redo att ge urinprov i princip bönade om att få kissa. Men nej, de sa att jag kanske fick göra det när jag besökte läkaren på njurmedicin.
Jag tog mig till åttonde våningen på sjukhuset och raggade upp en sjuksköterska för att förklara läget. Jag fick lämna ett prov där och hon var väldigt söt mot mig eftersom jag faktiskt inte vet hur man kissar i en liten mugg utan behöver en hel potta. Hon gjorde sedan en bladderscan och det gjorde ont, men jag sa ingenting fast hon frågade om hon var hårdhänt.
Sedan väntade jag en timma på läkaren och passade på att ringa samtal. Jag har måttlig till svår värk i ryggen och ringde psyk för att förnyta mitt recept på Tradolan. De ville inte ta i mig med tång, och min läkare är otroligt svår att nå så jag fick förslaget att ta upp det med läkaren på njurmedicin.
Mannen jag träffade var väldigt trevlig och jag strålade när han frågade hur mitt psykiska mående var. Jag sa att jag mått bra sen i somras och inte haft några symptom på psykos även om jag haft problem med ångesten. När han frågade om vad jag gjorde på dagarna så kändes det härligt att säga att jag volontärarbetar, går i gruppterapi och har ett aktivt liv även som sjukskriven.
Jag fick rabbla upp sjukdomar i släkten och mest intressant blev det nog när det kom till min bror. Han har varit sjuk. Canceröverlevare, drabbad av sorkpest och senare bältros. Vi satt ett bra tag och diskuterade somatiska sjukdomar och krämpor, jag krämade på eftersom jag verkligen vill må bra i både kropp och knopp. Då är det bra att använda läkarens kunskap så långt det går.
Jag klagade mycket på värken och sa att jag inte ätit Orudis Retard sedan tidig höst. Inte heller Ipren eller andra antiinflammatoriska. Bara Alvedon och Tramadol vid behov, vilket fick honom att lysa upp. Han sa att det var bra men jag var inte lika nöjd. Det hjälper inte så mycket, bara lite. Å andra sidan så är lite en ganska stor skillnad när man har jävligt ont...
Han ville inte skriva ut något starkare och faktiskt så vill jag inte ha någonting mer, jag vill ha tillbaka Orudis Retard eftersom den fungerat bäst mot min ryggsmärta. Men njurarna orkar inte med det uppenbarligen och jag kommer ha ont länge.
Jag frågade om det fanns någonting jag kunde göra för att hjälpa njurarna återhämta sig. Svaret blev att dricka mycket, inte röka och gå ner i vikt. Check, check och en halv check - de vägde mig idag och jag har nått ett av mina delmål, 25kg från min maxvikt!
Tack Mikaela för tips om sjukgymnast, jag har slängt mig på telefonen när jag kom hem och lämnat ett meddelande åt honom. Om jag ska fortsätta må bra psykiskt så måste jag få må bra fysiskt också. Man kan bli otroligt nere av att gå och ha ont, ibland duger jag inte ens till att dammsuga hemma och det är allmänt opraktiskt och dumt.
Nya prover ska tas och jag lämnar sjukhuset för denna gång.
Med boendestödet i ryggen har vi städat i eftermiddag, och Mary färgade mitt hår. Sedan agerade hon på impuls och ville också färga håret rött, så jag kladdade i Directions extremtoning Vermillion Red i hennes hår - lovely! Det blev fint!
Mitt hår håller fortfarande på att torka, så snart ser jag det riktiga resultatet. Nu ska jag bara gå och klippa mig så kan jag känna mig som mig själv igen, rödtottig och galen. Som det ska vara.
Jag har ont i huvudet och ryggen och känner mig allmänt slut, men jag är glad att jag fått saker gjorda idag utan att det känts som om det varit på tvång eller ren tjurskalle. Ikväll blir det jättelugnt och jag peppar för morgondagen. Mary och jag ska ta en sväng på Musikanten, ta en macklunch på Kärnhuset och rocka loss i musikstudion. Sedan tänker jag, trogen till min vana, gå på Sega Råttan och köpa massor av Dr Pepper och sjöfrukter av choklad. Myskväll med Idol i Marys famn.
Det går bra nu!
Kommentarer
Postat av: mary
man bli så glad av att läsa det du skriver. hejja hejja
