Jag är en rösthörare.
2014-05-20 @ 20:28:29
Just nu sitter jag hemma hos mina föräldrar och mår ganska bra i det stora hela. Jag har otroligt ont i ryggen men jag tänker inte be om ursäkt för att jag klagar, alla som haft ryggvärk vet hur det är.
Jag fladdrade runt som en vild nymfparakit när jag kom hem idag. Olivia kom över och L från boendestödet, de fick bekräfta allt jag gjorde. Nu stänger jag av spisen - check. Katterna mat och vatten och rensad låda - check. Kamera packad - check. Mediciner - check. Och så vidare, tills pappa kom och vi åkte iväg mot föräldrahemmet.
Jag har hjälpt pappa att flytta och sätta ihop soffor trots ryggen och jag ska inviga den nya bäddsoffan ikväll. Nu tar jag semester från ALLT, utom räkningar och tågbiljetter som ska betalas imorgon. Jag ska bara se Vänner, läsa, sova, dricka te med mamma och prata nonsens med Edgar Allan Pou-pou. Och på fredag ska Mary tatueras igen! Hon har en innestående present från mig och den kommer bli jättevacker, det är jag säker på. Rebecka är jätteduktig.
Sedan tar jag mig an vardagen igen, med alla måsten. Men det kommer sen, på måndag. Jag måste räta ut ryggen, ta mina mediciner som jag ska och förlika mig med mina symptom så att det här kan fortsätta vara en blogg om MIG och inte min sjukdom. Om ni bara anar hur less jag är på alla störselmoment, jag vill leva livet.
Den här inläggningen har faktiskt gett mig någonting som jag inte haft innan. En acceptans att rösterna finns där. Jag är en rösthörare. Det är när de blir hårda som det blir svårt. Jag är en tjej i mina bästa år som måste ha en vardag då jag inte kan skilja på symptom och verklighet, någonting som jag nu vill utforska och lära mig. Jag har aldrig varit såhär öppen heller med att jag är en rösthörare. Tänk er att ni drömmer, fast ni är vaken. Kristallklart och ibland mycket verkligare än allt annat när man vaknar.
Jag vill göra min tatuering, jag ska bara våga. Jag har, tro det eller ej, en otrolig självbevarelsedrift och rädsla för smärta. Jag har en låg smärttröskel och ja, det gör ont att tatuera sig. Men det är en liten tatuering jag planerar och jag kommer stå för den hela livet. Jag har stått för den sedan jag stötte på den för första gången. I am, I am, I am.
Nu är jag äntligen ute ur garderoben som rösthörare. Det känns befriande och jag är inte lika rädd längre. Jag är inte galen. Bara ibland.
Kommentarer
Postat av: Yolanda - "Det här är mitt privata krig"
Hejja dig! Kram
Postat av: Ida Sugarheart
Du är bäst <3
Postat av: jonas
Jag har också hört röster, vet inte varför de var så hårda mot mig...
Postat av: Anonym
Gillar att läsa det inlägget. Det känns ärligt och utan halvdolda hintar. Det är bra. Kör hårt, och var ärlig mot dig själv och omgivningen. Det är mer galet att leka "normal". Vila dig nu.
Postat av: Anonym
POSER.
Postat av: Jag är ochså rösthörare och jag skriver ner vad dom säger . de försöker få mig att lämna min man . mm har du tips o råd
Jag är ochså rösthörare och de uppkom för ca 8 år sedan . De försöker vända min man i mot mig .... bad han läsa en upplevelse jag haft o han sa förstår du inte hur mycket jag älskar dig. En liten tyst röst kom fram snälla martina lita på vad han säger ... tips o råd
