Idag har vi, som vanligt, varit på boendestödet. Jag lämnade mina bisarra drömmar hemma när vi gick dit och vi fikade kaffe och muffins.

 

Jag hade en bra dag igår, fram tills kvällen då jag fick en känga av ångest. Samma idag, en käftsmäll med ångest. Jag vet inte vad det beror på i och med att jag ändå mår rätt bra, men det är väl samma gamla ångest som alltid hemsöker mig. Snöbollseffekten, när den väl är i rullning så ökar den bara i massa. Sånt är livet.

 

Vi har ätit hemmagjord mjukglass som fick bli årets första mjukglass. Väldigt sent, som allt annat med den här sommaren. Var är värmen, var är solen? Jag som har väntat så länge.

 

Snart kommer fröken Frimodig över och det ska bli trevligt. Som jag saknat henne!