Idag känns det mesta ganska tungt, jag sliter och släpar och försöker ta mig framåt. Jag är nog inte lika stark som förut. Jag vill ta en time-out, men det handlar mer om min inställning till allt än någonting annat. Jag kan inte ta saker som de kommer utan jag stressar runt det i huvudet.

 

Så, hur tar jag då en time-out? Jag stänger inte av datorn eller mobilen. Jag slutar inte ta emot boendestöd. Nej, time-out är någonting som finns i mig, en lugn grundkänsla. Avslappning och ett tidsfönster som inte är större än några timmar. En time-out är att tillåta mig att bara existera utan något krav på att jag ska prestera.

 

Lättast för mig att komma dit är att antingen läsa, skriva eller lyssna på musik. Det är vilsamt och bra. Det finns alltid tillgängligt.

 

Nu ska jag avsluta det här och göra ingenting. Ingenting alls.