Igår hade jag inte tid att blogga, och det är ju på många sätt jättebra.

 

Familjen åkte iväg till Vitvattnet för att träffa släktingar som jag inte känner. Jag gjorde mig i ordning för att ta emot besök, och fröken Frimodig kom vid lunchtid.

 

Det är så fint att känna sig så fullständigt trygg hos en människa, som jag gör i Malin. Vi fikade, pratade, youtubade, spelade och eftersom min familj blev kvar längre än väntat i Vitvattnet så gjorde Malin en god middag till oss, med quornfärs, tomatsås med massor av örter och pasta. Vi drack julmust och språkade över tända adventsljus. Riktigt mysigt.

 

När min familj kom hem så hade klockan hunnit bli efter 19, och pappa och jag skjutsade hem Malin. Jag fick en rundtur där hennes familj bor och det var jättefint! Fräscht och ombonat.

 

Vi kom hem och lite senare spelade vi spel tills vi var alldeles trötta. Vi spelade Timeline som jag ändå klarar mig hyfsat i, man ska ta historiska genombrott och händelser och placera ut dem på en tidslinje i rätt ordning. Vi spelade sedan ett språkspel, "Med andra ord", och jag är fruktansvärt dålig på det. Det är faktiskt pinsamt, då jag ändå har en förkärlek till det skrivna ordet. Det vad slang (som jag är hyfsad på), kluriga synonymer (värdelös på) och nytt och gammalt för att nämna några kategorier. Jag förlorade upprepade gånger, och det tycker jag inte om.

 

Det blev sent och jag var så fulsmockad med intryck att jag började höra röster när jag skulle sova. Det var obehagligt och jag ville bara stänga av dem, ignorera dem och jag blev faktiskt lite rädd eftersom de inte ville ge med sig. Även om jag har makten att välja att leva på ett sätt som inte triggar sådana saker, som att ta det lugnt, sova och äta och så vidare, så har jag inte en hundraprocentig makt över hur min sjukdom ska visa sig. Till slut somnade jag ändå.

 

Jag drömde om barn som tävlade i någon form av Idol-program i Ö-vik där en deltagare miste ett helt finger på scenen och blödde som en stucken gris, det var rött och det var obehagligt. Jag vaknade och blundade, idag har jag dessutom ont i ryggen.

 

Jag tror dock att det kan bli bra ändå. Vi ska på Guitars i eftermiddag, dit har jag velat fara länge. Jag får se till mina sårbarheter innan det är dags att fara så att jag orkar. För jag vill verkligen!