Jag kan inte sova. Ryckningarna och min krampande tunga stör mig så in i helvete, jag har petat i mig extra medicin men det tycks inte hjälpa. Pergitan har inte hjälpt ett jota och jag är rädd för att jag drabbats av tardiv dyskinesi. Det här är inte normalt alls. Egentligen kanske jag är för ung för att drabbas av tardiv dyskinesi, men jag har ätit stora mängde neuroleptika i snart 10 år. Och då menar jag verkligen stora mängder.

 

Jag ska ge sängen en chans till, Mary stack ut huvudet just ur sovrummet och frågade vad jag pysslade med. Jag låter det gå en timme, sedan stiger jag upp för att sedan lägga mig igen och så vidare. Det är inte så farligt sent än men jag kommer nog vara zombie imorgon.

 

Det känns som en evighet till fredag då jag ska träffa min läkare. Han sa att Pergitan skulle ge effekt ganska direkt men det har den inte gjort. Jag är körd.

 

Nu stänger jag av datorn och lägger mig igen. Det kan ju inte bli värre än att jag blir sömnlös. Förhoppningsvis kan jag slappna av lite i alla fall, vila på det sättet.

 

Godnatt på dig, min kära läsare. Hoppas att du somnat gott ikväll.