Jag har sovit riktigt gott i natt. Inga galna drömmar och en jämn sömn. Jag är lite trött men jag mår bra. Det är häftigt.

 

Idag ska jag helgstäda. Boendestödet kommer vid 13.00 och då blir det full rulle. Det är bara att tvätta ansiktet med kallt vatten och köra egentligen.

 

Jag mår fortfarande bra trots omständigheterna som jag inte vill nämna här. Så länge har jag gått omkring och känt att jag bara vill sova, vaknat varje morgon och blivit besviken, men nu ser jag fram emot nästa morgon när jag lägger mig för kvällen. Det fascinerar mig, det är därför jag tjatar om det i bloggen. Det är så främmande.

 

Jag har börjat sminka mig igen. Det kändes så meningslöst förut, men nu leker jag med eyelinern och pumpar upp volymen på mina ögonfransar. Ett spår av liv, jag kanske finns kvar någonstans långt inom mig. Jag är inte rädd för att utforska det, för det är just det jag gör nu. Jag är min egen hjärnskrynklare.

 

Men lite orolig är jag ändå. Igår ringde min läkare och gav mig provsvaren. Allt såg bra ut, utom att jag har en mild anemi (men ingen järnbrist) och någonting annat som jag inte uppfattade vad det var. Jag ska ta nya prover och så får vi se vad det blir efter det. Någon med hypofysen... nä, jag minns inte riktigt. När han förklarade det för mig så förstod jag men nu är det glömt. Kanske lika bra. Jag vill egentligen inte veta innan det är aktuellt att utreda mig ytterligare.

 

Saknar Mary.