Jag och mina demoner på en fredagskväll.
2013-10-26 @ 11:27:26
Igår kväll växte sig monstren och skuggorna större och större. Jag övervägde att ringa akutpsyk, vilket jag tillslut gjorde. Jag var rädd att de skulle plocka in mig men ringde ändå. Vi pratade i 4 minuter. Jag kände mig så... åsidosatt, oviktig. Personen som jag pratade med tyckte att jag skulle ringa min sambo som är inlagd för tillfället. Ska jag dumpa min skit på henne som kämpar hårt nu? 4 minuter var allt jag var värd.
Då är det bra att jag har en fantastisk familj, jag pratade i telefon med min bror i en halvtimma och sedan en stund med mamma. Jag tog min sömnmedicin och la mig, men ringde upp akutpsyk igen och skällde på dem. Förbannade idioter. Samtalet bröts och jag tänkte att de antagligen skulle ringa upp - jag var väldigt upprörd - men de ringde inte och jag bara lät det vara.
Sedan somnade jag.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Människorna på akutpsyk kan verkligen vara hemska. Man undrar vad det är frågan om egentligen! Det är inte rätt någonstans men det lät jättebra att du inte tog ut det på dig själv (jag hade lätt gått i dom tankarna efter ett sådant bemötande) jag är stolt över dig för att du lyckades, trots deras skitbeteende!
Postat av: Matilda
Det är tråkigt och sorgligt att folk ska behandla än så dåligt. Ta hand om dig. kram
