Det är en vacker morgon och jag har hasat mig från sängen till soffan efter ett snabbt stopp i köket för att ta kaffe. De kallar mig för "hasarn" (norrländska för "hasaren"), på morgonen orkar jag inte riktigt lyfta fötterna ordentligt. Det är någonting jag alltid gjort, ibland kommer jag på mig själv med att göra det.

 

Idag börjar saker bli tufft. Mediciner ska sänkas och höjas, det kommer bli en obalans i kroppen, men jag känner mig redo.

 

Men mina tankar går till en speciell person som inte mår så bra nu och hoppas att han ska tillfriskna.