Du lämnar mig med stora frågetecken. Skadar jag mig själv genom att tacka ja till medicinen menar du? Allt jag vet är att den sänker suicidrisken med 25% och har i princip kontakt till alla receptorer i hjärnan, därför är den både antidepressiv och antispykotisk. Det må vara gammalt, men det har visat sig fungera. Sedan om det är rätt medicin för mig återstår att se. Jag är mycket medveten om att min räddning inte sitter i vilka piller jag tar, men de kan hjälpa mig. Jag har gått igenom en lång lista av neuroleptika och stämningsstabiliserande. Förhoppningsvis kommer Leponex dra ner mina andra medicin-intag, om den passar för mig.

 

Mitt humör och mina psyktiska symptom kan jag styra över till en viss del, och det gör jag också. Jag tycker att jag gjort det rätt klart att jag kämpar med mig själv, i terapi och i vardagen. Lyckan har jag här i mitt hjärta och jag lär mig att leva. Vad är det för bättre alternativ du skriver om?