Julafton är bortgjord och jag är bortskämd. Jag fick fler julklappar än vad jag kan räkna upp, och fast jag noga läste från vem vad var så glömde jag bort vad jag fått av vissa.

 

Samtidigt som vi hade julklappsudelning så stod TV:n på och det var nyheterna. Jag kunde inte låta bli att känna kontrasten, det krigas över hela världen och jag sitter i ett vardagsrum fylld med kärlek och gåvor. Jag är så lyckligt lottad. Det är jag verkligen.

 

Det viktigaste är egentligen samvaron. Vi var inte så många i år, bara fem stycken, och det var faktiskt rätt härligt. Jag saknade Mary konstant och gör det fortfarande, men det är ju inte så konstigt. Det är bara synd att sjukdomarna försöker sätta en kil mellan oss, men jag har en känsla av hopp om att det kommer bli bättre snart. Det måste det bli. Det finns inget annat alternativ, för nu skrapar vi på botten. Den enda vägen är upp.

 

Vi ska till mormor idag och fika, sedan ska vi hem och se Askungen på originalspråk. Det går så mycket bra på TV under julen, vilket är väldigt bra om man råkar vara en av dem som sitter ensam hemma. Då kan man få lite gemenskap i att se på TV.

 

Ja, jag tänker mycket på de som är på flykt från krig och de som är ensamma under julen. Det är något fel på vår jord. Och jag inser hur himla bra jag har det. Jag uppskattar det verkligen.