Min farmor.
2013-08-14 @ 16:42:50
Min farmor var bestämd, hård men rättvis. När hon pratade så hade man inte en chans att bryta sig in i vad som blev hennes monologer. Hon gjorde upp med döden för länge sedan och var glad för varje dag hon fick leva. Hon försökte få mig att förstå det, att man bara har ett liv. Hon uppmuntrade mitt skrivande och frågade jämt när jag skulle ge ut en bok.
Hon var skärpt i huvudet. Inte det minsta dement. Däremot hade hon fysiska krämpor, men höll humöret uppe trots det. Hon krävde inte mycket av livet och kunde därför njuta de stunder som saker var okej.
Min farmor, klanledaren som jag kallade henne. Hon vara verkligen bossen. Jag saknar henne väldigt mycket. Jag hoppas att hon slipper ha ont nu, vad hon än är.
Kommentarer
Postat av: Malin Frimodig
Fint och hedrande raring. <3
Postat av: Tess
Jag beklagar din sorg vännen, jag vill tro på att hon inte har ont längre, jag vill också tro att hon har funnit ro. Precis som våran Malin.
Det låter som att hon hade en viss ro inom sig redan, som du beskrev det: hon hade gjort upp med döden.
Jag vet inte om vi kommer träffa dom igen, men jag vill gärna tro det. Om inte, så har vi minnen att leva på, hämta styrka ifrån och fortsätta skratta åt.
Postat av: Yolanda - "Det här är mitt privata krig"
jag beklagar sorgen.
KRAM
