Det har varit så fint under Marys permission. Kramar och kyssar, det var svårt att inte peta i henne ständigt för att jag ville känna att hon var riktig. Små fragment av ljus visade sig för henne och det känns som att hon är på rätt håll även om hon går på glödande kol. Men att somna med henne och vakna med henne... underbart. Helt magiskt att känna såhär för någon annan.

 

Men min trötthet har tagit över totalt. Jag är nu och vilar upp mig så att det inte blir ännu värre och jag blir sjuk. Den torra sanningen är att jag inte fungerar hur länge som helst under press. Jag har inte tid eller råd att bli tokig, så jag tar semester i några dagar... Jag har bara så svårt att släppa saker, jag är van att jag måste göra det för annars blir det inte gjort när jag sitter i den här situationen. Jag måste ta det lugnt och lita på andra.