Jag håller på att gå igenom den här listan med filmer som tydligen ska spegla schizofreni på ett hyfsat korrekt sätt. Hittills har jag sett Repulsion och Clean, Shaven och jag måste säga att framför allt den första var hemskt intressant och.. hemsk. Ikväll ska jag se Vampire's Kiss.

 

Nu har jag också sett hela första säsongen av Perception. Jag fullkomligt ÄLSKAR den. Problemet är bara att det är svårt att visa hur det är att ha en psykos på film eftersom de flesta schizofrena hör röster och synhallucinationer är inte alls så vanligt. Men om man tänker på filmen A Beautiful Mind, hur skulle den egentligen vara om man inte använde synhallucinationer? John Nash hörde egentligen mest bara röster. Däremot så tycker jag att den porträttrerar förmågan man har som sjuk samtidigt som man lider, och lidandet i att vara medicinerad men frisk. John Nash valde att sluta med medicinerna för att kunna arbeta och lärde sig hantera hallucinationerna.

 

Repulsion är i en klass för sig, men Clean, Shaven visar mer hur oförmögen en människa med schizofreni är att leva ett normalt och socialt liv. De positiva symptomen, det vill säga hallucinationer och vanföreställningar som läggs till (därav orden "positiva symptom") behöver inte nödvändigtvis vara det svåraste att hantera. Att tappa förmågor man haft som frisk, negativa symptom, är väldigt jobbigt. Det är något som många inte tänker på när de hör ordet schizofren, utan man tänker mest på de positiva symptomen. Men att inte kunna koncentrera sig, inte fokusera, sluta läsa, känna sig glädjelös och så vidare är ingen höjdare direkt, men jag antar att det inte är tillräckligt intressant för att uppmärksammas i media. Det ligger någon slags spänning inför människor med hallucinationer och vanföreställningar. Det blir en sorts romantisering av det hela.

 

Filmfestivalen fortsätter, jag kommer skriva om fler filmer sen.