Jag sover som en kratta. Första gången jag vaknade var jag kallsvettig längs ryggen, ni vet hur obehagligt det är. Och jag hade drömt en dröm som skulle kunna bli ett bra bok-koncept, tyckte jag. Därför skrev jag ner stödord, utan att tända lampan och utan att öppna ögonen eftersom jag var så jävla trött. Jag kan berätta för er att jag inte kunde tyda vad jag skrivit när jag väl gick upp.

 

Som sagt. Vakna, svettig, somna, vakna, svettig och så vidare. Jag förstår inte vad problemet är. Stress? Mediciner som tillsammans inte fungerar? Jag sov väldigt dåligt på kombinationen Lamictal och Risperdal, kanske är det något lurt med mina mediciner.

 

Och på tal om mediciner så blir jag tokig. De är så många. Hjälper de mig eller är det de som gör mig dygnet-runt-trött, ger de mig ångest, är jag medicinerad i överkant?

 

Jag har tänkt på det. Leponex skulle göra att jag kunde sluta med Seroquel, Fluoxetin och Stilnoct, gissar jag. Det skulle banta min medicinlista rejält, men det är också en extremt zombifierande medicin. Samtidigt har den också räddat många liv. Men av trappan på neuroleptika som ger viktuppgång är Seroquel en tvåa och Leponex en trea (tillsammans med Zyprexa). Ettor, som Zeldox eller Abilify, kan jag inte ta. Nu är jag jävligt less.

 

Hur som helst, jag steg upp och åkte till EBC på förmiddagen. Det bestämdes att jag ska börja gå dit på tisdagar, då de har bad/promenad och bildterapi. Men det är bara till att börja med, jag ska få ingå i andra grupper också. Sedan gick jag över till TIPS och åt mat, läste lite och pratade lite i telefon innan jag hade min tid med Torbjörn. Efter det skulle jag hem och det var rent vidrigt.

 

Jag vet inte varför det händer, men jag fick panik. Jag kunde inte andas. Jag hostade för att få igång andningen och det gjorde ont i bröstet och surrade i huvudet. Jävla skit. Men nu är jag hemma och kan ta min medicin i alla fall. Jag ska maila min läkare också och be om en ny tid.

 

Herregud vad trött jag är.