Trots att jag äter mediciner som borde däcka mig så låg jag igår sömnlös med ett bultande hjärta och andningssvårigheter. Det borde inte vara möjligt att vara vaken på de hästdoser jag har ordinerat. Jag tror att de motverkar varandra, jag vet att i alla fall Seroquelen ökar hjärtrytmen och Inderalen sänker visserligen pulsen men inte tillräckligt.

Huvudet rusade.

Jag ska skriva i boken om allting och jag önskar att jag kunde ge efter och skada mig men det ska jag inte göra nu ska jag sova men om jag går till vardagsrummet och skriver så kanske det blir någonting men egentligen vill jag ut och ta en cigg och musiken är så himla bra och imorgon kommer boendestödet sedan kommer Amalia och hälsar på och Albin fyller ju år hur kommer jag känna då och vilka mediciner har jag tagit nu för jag borde sova men jag kan inte blunda och jag känner efter och känner att jag har en kropp som jag låter sjunka ner på sängen och andas regelbundet men jag kanske skulle skriva den där sidan och fy vilken satans ångest jag har jag kan inte andas och det går så fort i huvudet det är svårt att stanna det är ett virrvarr och Mary sover bredvid mig det är så skönt att hon får sova för hon behöver det men jag behöver det också åh Gud låt mig somna från den här ångesten.

Jag somnade av utmattning. Jag är hemskt trött just nu.