Idag är en stor dag. Idag har Mary skickat iväg sitt bokmanus till två förlag, till att börja med. Jag är så stolt över henne, som hon har kämpat! Bara det faktum att hon skrivit klart boken är stort. Och nu är hennes barn förlöst och har hamnat i någon annans händer.

Vi var mycket målmedveten när boendestödet var här. Nu är det snyggt och rent. Boka tvättid ska vi göra också. Vi satt och pratade om allt och inget, men en del om ångest. Gårdagen var inte nådig på varken mig eller min sambo, trots ingen uppenbar orsak. Som sagt så har jag egentligen ångest jämt, bara lite mindre obland och andra gånger mer.

Vi pratade om metoder att tackla ångesten. Jag har en annan syn på världen än vad jag hade förr, så den hjälper faktiskt till. Jag är inte lika rotlös. Ibland blir jag alldeles tagen av alla saker jag har - en fästmö, en fin lägenhet, djur, familj. När jag har ångest kan det ibland räcka med att jag uppskattar allt jag har. Ibland är allt jag rör vid farligt, men busskortet fungerade ju idag så det är åtminstone någonting... Det lilla och det stora. Alltid tacksam. Samtidigt tillåter jag mig att vara bitter, bara inte för länge. Man är ens egen förebild, hur vill jag se ut?

Jag har börjat tugga på mina visdomständer. Det är en stress-grej, men jag skulle verkligen behövd bli av med några tänder.

Huvudet knakar, det är något fel på det. Knäpp är jag.

Sol ute och jag ska ta med mig lite sol in.