Kapitel 9 färdigt, helt klart det svåraste kapitlet hittills. Jag har hållit på med det halva dagen.

Jag har haft terapi, fast hemma hos mig eftersom jag inte orkade ta mig till TIPS. Vi har bestämt att vi inte ska beröra ämnet röster och upplevelser på ett tag, jag fick uppfattningen att min terapeut kommit på att det snarare gör mer skada än nytta. Det som är viktigt nu är att få min vardag på rätt köl och mina relationer uttrasslade. Det känns faktiskt rätt skönt. Att prata om "det där" just nu skulle nog bara väcka fel sorts tankar.

Jag tjatar om min sömn på bloggen och med alla jag kommunicerar med, och jag ska tjata om det på fredag när jag träffar min läkare. Jag gör allting rätt men det blir bara fel. Idiotiskt.

Imorgon har jag endast boendestöd på schemat. Jag ska sova så länge jag orkar, som jag brukar säga. Sedan ska jag skriva. Jag MÅSTE skriva. Fråga Katja vad hon tänker, fråga Matilda hur hon mår, höra med Lynn vad hon anser om det sociala spelet vi kallar Livet. Ja, det är mina tre huvudkaraktärers namn.