Kan man få mer motivation till att skriva en ungdomsroman om en skolmassaker än genom en färsk händelse?

 

Följer media maniskt. Jag måste sätta mig in i gärningspersonernas plats för att kunna skriva om det, samtidigt som mitt förflutna liv som mobbad fungerar som bensin på eld. Vad leder fram till en skolskjutning? Är det en domino-effekt? Är det sjuka personer som går så långt? Har det att göra med västvärldens kultur? Vem kan få en människa att göra en så fruktansvärd handling?

 

Jag rekommenderar varmt filmerna Zero Day, Klass och Heart of America. De är de absoluta bästa filmerna inom ämnet. Det intressanta är att man sitter där i soffan, framför filmen och känner att "de förtjänade ändå sitt öde". En varning, filmerna är riktigt vidriga.

 

Men skolskjutningar är ju inte svaret när man söker hämnd. Det är därför jag skriver. Om vi tänker på den senaste händelsen så kan man inte ens finna ett motiv. Det är ett svårt ämne som jag adresserar, men jag tycker inte att det är alltför svårt att sätta mig in i pojkarna på Columbine Highs huvuden egentligen. Jag HAR det huvudet. Jag skulle aldrig skada någon, den bästa revansch jag någonsin kommer få är att ge ut en bok och lyckas bli en bra människa.

 

Man måste koma ihåg att det inte alltid bara är skolungdomarna som är offer, utan att de som utför skolskjutningar också är offer. Ett offer för samhället, för skolan, för ondska.

 

Andre Kriegman: Ready?
Calvin Gabriel: Aim...