Igår fyllde Åke år och vi fick besök mot kvällen av släkt, och så anlände Teresa.

 

Men kvällen slutade med att jag sprinklade tårar över pappas mage. Tidigare, mitt i paketöppningen, skickar jag ett sms, återfår ett som fick mitt hjärta att sjunka. Ja, jag kände RENT FYSISKT. Mitt hjärta sjönk i bröstkorgen och krossades mot marken. Sedan höll jag inne tårarna tills gästerna gått.

 

Jag är så maktlös. Jag kan inte krama och göra allt bättre igen. Jag känner sjutusen olika känslor. Vanmakt, ilska, rädsla, ångest, irritation, kärlek kärlek kärlek upphöjt i tusen. Det är mycket kärlek, ska ni veta. Så mycket att det gör väldigt ont just nu.

 

Vi rider ut den här stormen också, precis som alla före. Vi kan, var för sig och tillsammans.

 

Den där ljusgrå vardagen måste finnas där ute någonstans.