Det har tyvärr varit tätt med begravningar för mig nu. På fredag äger ännu en rum. Jag hoppas att jag orkar gå, det kommer nog vara mycket folk.

Jag letar efter foton på henne, jag har för mig att jag skulle ha foton på henne och mina djur, men det måste vara bilder jag tog i huvudet. Hon satt lycklig på mitt vardagsrumsgolv med alla djuren och log och skrattade. Så kommer jag att komma ihåg henne. Hon älskade människor och djur, hon var en vänlig och vacker själ som jag gärna hade haft fler samtal med... men nu går det inte. Aldrig mer.

Jag sparar min mentala bild. Kanske kan jag måla av den någon dag.