Dagen som kunde bli ingenting blev någonting.

Jag och Mary åkte till psyket och lastade med oss chai-lattes vilket uppskattades av våra vänner. Vi fikade bort någon timma och när vi åkte hem handlade vi mat.

Helt slut.

Maten måste vi faktiskt skärpa oss med. Laga mat och äta den. Det är så lätt att det glöms bort, eller att man inte orkar laga, att man inte är sugen, men utan energin så mår man inte bra. Jag fixar det inte. Det spelar ingen roll att jag tar min medicin eller whatever, det är energi från mat som jag behöver. Inte minst för att gå ner i vikt!

Nu jävlar. Mat, sova, älska, djur och människor. Måste förbereda mig på resan, låta kropp och själ andas och må bra.

Jag ljuger inte (än). Jag kanske faller sönder efter resan, eller så blir jag boostad. Jag hoppas på det senare. Jag vill ha mitt ljusgrå liv! Min ljusgrå vardag! Enough is enough, nu är det dags att börja laga mat.

PUNKT.