Snart kommer älskling hem!

Att vara på stan idag var väldigt jobbigt, men hur som helst så sitter jag här i min lägenhet, ser Lejonkungen (Simbas Pride), har tänt rökelser och ljus. Det är ganska rent, katterna är lugna, det är halvmulet utomhus och nu väntar jag bara. Väntar och längtar. Snart kommer min älskling hem.

Jag trodde aldrig på kärlek såhär stark, jag trodde bara att människor som påstod sig vara himlastormande förälskad klamrade sig fast vid varandra för att slippa vara ensam. Det är inte så konstigt att det är så jag sett på kärlek, eftersom jag mött så många människor som stannat i destruktiva förhållanden, umgåtts med andra borderlinepersonligheter som antingen idealiserar eller avfärdar människor. Människor som lever för varandra, men när det kommer till kritan så är kärleken bara en slöja för sanningen om att man inte vill vara ensam, helt enkelt.

Jag trodde inte att jag skulle få uppleva det jag upplever nu. Jag lever för min egen skull, är skadefri för min egen skull, är en hel person även utan en annan människa att spegla mig i, men jag delar en vardag med kvinnan jag älskar och jag älskar att älska henne. Det handlar inte bara om att bli älskad tillbaka även om det är underbart, utan det handlar om att kunna älska och kunna ge kärlek.

Det pirrar i magen, jag är nästan nervös inför hennes hemkomst. Min bröstkorg fylls av kärlek, ibland blir det nästan för mycket. Det kanske låter otroligt ostigt, men ibland gråter jag för att jag älskar henne så otroligt mycket.

Det kan till och med hända mig. Tappa aldrig hoppet på äkta kärlek, jag är beviset på att vem som helst kan hitta sin passande pusselbit här i livet.