Total stress - sedan lugn.

Jag var nära något sorts sammanbrott igår. En scen ur filmen May spelades upp och jag ville, men jag lät bli. Jag städade ur hallen för att känna att jag gjort någonting vettigt, men resten av tiden sov jag mest bort. På natten skrev jag i min pappersdagbok, sida efter sida.

Jag behöver köpa en ny dagbok, och jag behöver gå igenom mina gamla och sortera dem efter datum och sätta lappar där jag haft dagboksskrivaravbrott och sedan börjat igen. Vissa dagböcker kan hoppa ett år på en sida.

Jag behöver ordning. Inte bara i dagböckerna, det är egentligen ett sekundärt problem, det samt att framkalla och klistra in bilder i fotoalbum får stå åt sidan ett tag nu.

På något sätt skakade jag av mig all stress och åkte till stan för att möta upp Mary efter att hon jobbat. Sedan... Jag vet inte, men hon kan göra mig så lugn, bara genom att finnas där. Bara genom att sitta bredvid mig. Hålla min hand och pussa bort stressen ett tag.

Jag ska vara här hos henne i ett par dagar, jag möblerar min lägenhet i huvudet utan att det känns stressigt. Kanske tar jag in den där gamla synthen jag har i föräldrahemmet och gör en musikhörna under min planerad Marilyn Monroe-vägg.

Jag kommer inte slappna av helt innan jag är helt flyttad, men just nu tar jag en paus och fokuserar på hur bra det ska bli. Gårdagens domedagstankar är visserligen realistiska, men varför utgå ifrån att det ska gå åt helvete? Jag har alla förutsättningar för att skapa mig ett meningsfullt och rikt liv.

Jag tror att jag är hög på Mary.