Suddig.

 

Valborg var okej. Jag har aldrig varit ett stort fan av högtiden, troligen av två orsaker:

1. Alkoholfaktorn
2. Katastrofhändelser

Angående punkt ett så var jag nykterist fram till dess att jag var 18 år. Jag gick på fester och var nykter men det var inte speciellt roligt - inte för att jag inte kunde ha roligt, jag behöver faktiskt inte alkohol för att spexa till det och ha kul - men det blev en uttalad gräns mellan mig och de andra ungdomarna. Jag fick faktiskt höra att en kompis inte ville ha med mig på en fest för att hon kände att jag dömde henne för att hon drack. Hon hade väl rätt till en viss gräns, jag dömde inte henne eller någon annan enskilt, men för att klara av att inte må dåligt av att vara utanför och utstött så var jag STOLT nykterist. Kallade mig ett tag för straight edge, troligen för att hitta en identitet och en tillhörighet. Jag är glad att jag inte drack i mina tonår, för jag hade det svårt som det var.

Och för att komma till punkt två, så har jag katastrofkänslor jämt. På valborgsmässoafton kan jag inte ens försöka resonera mot de känslorna, för det troligast är att "någonting ska gå på tok". Fyrverkerier som inte fungerar som de ska, onyktra människor som hanterar fyrverkerier och för guds skull så brinner det ju överallt! Ungdomar som super, jag har sett tillräckligt med ambulanser på valborg för att känna att det räcker.

I år så var jag på en majbrasa hemma i Nordmaling där min pappa sjöng i manskör och jag hade lite problem med att vistas bland människor. Jag kände ingen och mamma var på jobbet. Det var mest barnfamiljer där så det var ju skönt (färre reella katastrofkänslor) och det var faktiskt riktigt kul att höra den mest hurtiga och gladlynta manskör jag sett sjunga. Jag spelade in allting med mobilen och min digitalkamera så det finns på youtube, kan ju alltid glädja någon. Efteråt cyklade jag och pappa hem, gjorde upp en brasa och grillade korv. Jag kände mig ganska nöjd som faktiskt varit på en plats med mycket folk och slappnade av i soffan framför Apornas planet. Jag somnade där framför TV:n och släpade mig i säng när den var slut.

Idag har mamma skjutsat mig tillbaka till stan och hjälpt mig skruva upp lite saker i lägenheten, tyvärr var jag en royal bitch och jag blir så arg på mig själv för att jag inte orkar som andra! Som jag sagt tidigare... Men jag är verkligen tacksam. Det är jag.

Det var mysigt att vara i föräldrahemmet lite, min familj är fin. Fick med mig lite dagböcker från högstadietiden och massor av böcker som jag ska sortera och försöka proppa in i mina överfulla bokhyllor nu. Än en gång, känslan att komma hem är fin.