När jag var liten så läste alltid läraren lite ur en julbok varje dag. Vi fick var sitt ljus att tända på våra bänkar. Jag satt där och mös, sög på känslan av lugnet som spred sig i klassrummet.

Dessutom följde jag julkalendern slaviskt, både den på radio och den på TV. Med åren blev julkalendrarna sämre, eller var det jag som blev äldre? I högstadiet var den där stunden varje dag då vi fick lyssna till julsagor och tända ljus långt borta. Ändå lyckades jag känna att jag gick i väntans tider, inte efter Jesus utan för den dag då min mormor, min familj och min mosters familj skulle träffas och ha trevligt.

Nu går tiden för fort. Julstämning finns det något som heter, men har jag tur brukar det kännas lite mysigt på själva julafton. Jag är otroligt stresskänslig men slarvig så jag är ofta ute i sista minuten med att köpa julklappar.

Själva julafton älskar jag. Jag har till skillnad från så många andra jag känner alltid haft bra julaftnar med god stämning, god mat, Karl-Bertil Jonssons jul och julklappar. Det bästa är att vi på mammas släkt träffas och har trevligt.

Jag har en choklad-julkalender med Hello Kitty där det står "Best Christmas Ever", men jag glömmer att ta en choklad varje dag. Plötslig var det fjärde advent och julkänslan är långt borta.

Jag fick lov att inse att idag, efter att jag slagit in alla julklappar, faktiskt är klar så när som på en halv julklapp som är på vift. Jag tror inte att jag vågar slappna av, jag strular ju alltid till det. Jag har en check-lista och jag måste som sagt inse att jag faktiskt är ganska så färdig.

Kanske kan jag slappna av lite. Ta saker som det kommer. Men jag är van att stressa och på julafton brukar jag somna till Kalle Anka. Hur som helst så känner jag mig nöjd med julklapparna jag köpt, jag älskar att ge bort saker.

Nu ska jag kräla isäng och göra en för mig tidig kväll. Jag behöver all sömn jag kan få.

Done and done!