Vad är det för fel på mig idag? Jag har alltid tyckt att Jim Carrey är het, men så ser jag Den galopperande detektiven rider igen och tänker DAMN! Han är ju sexigheten själv! Sedan skickade jag konstiga SMS till Malin och skämdes lite, men bara lite.

Jag tror att jag är brunstig, haha.

Oh well. Idag har jag varit med Hera och handlat mitt på dagen, efter det föll jag ihop i min soffa och kände mig utmattad, höll nästan på att somna. Vad är felet? Sedan tvingade jag mig att städa till otroligt hög musik och gjorde äckliga saker som att hälla ut gammal möglad mjölk. Varför jag låtit den stå i kylen i en månad vet inte ens jag. Nu ser det i alla fall hyfsat ut i lägenheten och kylskåpet är fräscht.

Jag blev vid middagstid hämtad av Harriet från TBC och vi åkte till apoteket för att hämta mediciner. Jag försedde min dosett med 6 Xanor så att jag har över helgen i fall att och så fick hon resten av förpackningen. Sedan åkte vi tillbaka, hon släppte av mig.

Harriet är en skön kvinna - ibland. Hon pratar alltid, och alltid med bred dialekt. Hon är positiv och har många anekdoter. Det är lätt att lyssna på henne och det blir aldrig några pinsamma tystnader. Med det sagt, så vill jag och säga att det ibland är svårt att få fram allt man själv vill säga innan hon tar vid.

Jag minns en morgon då jag var tilldelad köksdag. Jag kände mig duktig och ställde fram koppar och sånt klockan 8 för att kunna gå och sova resten av förmiddagen. Klockan 10 är förmiddagsfikat och jag låg i sängen, hade nog sovit i 15 minuter när hon stormar in.
- Hörrudu nu måste du gå upp du måste göra kaffe och diskmaskinen måste plockas ur upp med dig det är du som måste göra det (osv).
Om jag inte haft ångest innan så skulle jag fått det då. Jag tyckte att hon var elak, inte bara för att hon tvingade upp mig när jag mådde dåligt utan för att hon var som en duracell-kanin och stressade ett redan stressat sinne. Dessutom tyckte jag att hon kunde varit snäll och gjort kaffe och plockat ur diskmaskinen åt mig - bara för en gångs skull.

Men jag gillar henne, speciellt nu när jag slipper allt det där. Jag mår inte bättre av att ha köksdagar på ett behandlingscenter, jag mår inte bättre av att ruta in mitt liv efter deras ramar. Jag mådde konstant dåligt när jag var på Tegs BC, det var ingenting för mig helt enkelt. Jag trivs bättre på Hera i min egna lägenhet men möjligheten att välja att vara i gemenskapen. Vi gör mycket roligt här och jag får vara för mig själv när jag vill. Kan det bli bättre?

Anledningen till att jag mår bättre nu är nog för att jag accepterat mig själv på ett annat sätt, har man krälat på botten, LEVT på botten i åratal, så är varje positiv handling som sker spontant ett enormt framsteg. Jag har lärt mig att istället för att se till hur jag BORDE vara med jobb och ett helt och funktionellt liv se vad jag VILL göra med mitt liv. Jag vill inte längre leva upp till den jag skulle ha blivit. Jag vill skapa mitt eget liv, är min egen livssmed.

Och den viljan är nyckeln. Det kan jag säga till alla som mår dåligt, det är viljan som är nyckeln. Hitta viljan för att hitta vägen upp.

Det är som om jag inte längre kämpar för att hålla mig över ytan, nu flyter jag bättre och längtar efter att kräla upp på stranden. En dag i taget. Mina ärr håller på att blekna, kanske kommer jag bli en såndär person som varit trasig men blir ihoplappad? Nä, det tänker jag på en annan dag. Nu är nu.

Spotify is the shit. Det är så kul att dela musik med andra. Tack bror Åke för denna kanonlåt!

Welle: Erdball - Tanzpalast 2002 (C64-Version) (Spotify)