Ett gott nytt år?
2013-12-31 @ 14:38:41
Såhär ser jag alltså ut ikväll. Mary har kommit hem och vi väntar sällskap vid fyratiden, ska äta en middag ihop och fira in det nya året.
Egentligen är det rätt överdrivet, detta med nyår. Men jag vill så gärna att det ska bli någon förändring, att det nya året ska bli bättre och bättre. Det har varit så jobbigt väldigt länge och jag behöver en nystart. Jag ska göra allt i min makt för att det ska bli ett gott nytt år.
Jakten på lugnet.
2013-12-30 @ 17:40:58
Jag har gjort det som jag planerade att hinna med idag. Jag sov otroligt gott i natt men drömde underligt som vanligt, det är inte drömmar som försvinner när man vaknat till utan de följer mig i flera dagar. Underligt, som sagt.
Jag åt frukost och åkte till sjukhuset för att hälsa på Mary. Hon ligger i en sal med bra människor. Istället för att åka in till stan så följde Mary med mig hem på sin "ute-tid". Jag gick till ÅC, hämtade ut ny ApoDos och handlade lite. Jag fick mig en promenad på köpet.
Boendestöder har varit här idag, men vi hade faktiskt inte så mycket att göra. Bostödet för dagen diskade, jag dammsög och Mary plockade i vanlig ordning.
Jag och Mary satt sedan bara i soffan och lyssnade på musik med sammanlänkade händer och pratade. Katterna låg på oss och även om jag vet att Mary inte mådde bra så var det en fin stund.
Nu har hon åkt tillbaka till psyket och jag har just ätit middag. Lutar mig tillbaka, har tänt ljus och rökelser. Jag lyssnar på lugn musik och försöker vagga in mig i det lugnet. Det är svårt att bli lugn och avkopplad, det är sällan jag är det. Det blir också lite krystat, NU ska jag slappna av. Jag önskar att avkopplingen kunde komma av sig själv, inte för att jag försöker.
Imorgon har vi nyårsfirande. Det har varit ett tufft år, det känns som att det varit ett av de svåraste år jag haft. Mycket dåligt mående, men framför allt har jag förlorat människor i mitt liv till döden. Det som slog hårdast var definitivt Marias bortgång. Det är sorgligt på ett annat sätt. Hon var en av mina bästa vänner och hon var så ung, dessutom valde hon bort livet själv. Vissa tröstar mig med att hon fick vad hon ville, men det hjälper inte. Det är bara så tragiskt att hon drevs över kanten. Och jag saknar henne så mycket.
Imorgon ringer vi in ett nytt år och jag har lovat att inte sluta snusa och ber gudar och gudinnor om att kommande år blir fritt från dödsfall för jag ORKAR faktiskt inte fler förluster. Jag hoppas att jag kan fortsätta gå ner i vikt utan att hetsa, att jag träffar mina vänner mer och skapar nya och vackra minnen. Jag önskar mig själv och framför allt Mary mental hälsa. Och ärligt talat, kan nästa år bli värre än 2013? Det blir svårt att klå det faktiskt.
Nu tänkte jag avrunda detta inlägg. Katterna ligger utspridda och vilar/sover. Puffen har lagt sig också. Lugnet sänker sig.
För er med Spotify: Brave Squirrels – New Slang
Jag klarar mig, med lite hjälp.
2013-12-29 @ 21:35:53
Efter att ha varit borta har jag suttit och gett djuren min odelade uppmärksamhet, en eller två i taget. De behöver det efter att ha varit ensamma över julhelgen. De är lugna och fina, mycket keliga.
Nu sitter jag och ser film samtidigt som jag kramar om Puffen och klappar Wilma. Fina fina djur. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem.
Jag har äntligen landat hemma. Det var lite slirigt när jag plötsligt var ensam efter en fin långhelg med min fina familj, men jag är fullt kapabel till att vara själv även om mitt humör får leva rövare.
Jag klarar mig, med lite hjälp. Jag är hemskt tacksam över julhelgen och nu är det dags att gå vidare.
Som månen.
2013-12-29 @ 19:15:25
Nu sitter jag ensam hemma i lägenheten. Eller, inte helt ensam. Puffen och kissekottarna är ju här.
Jag känner mig dock vemodig. Kanske är det chocken från att vara i ett fullt hus till att sitta här med mig själv och levande ljus som brinner stilla. Stilla, stilla.
Malin ringde och ville hälsa på. Det kunde inte kommit mer lägligt, jag behövde en vän. Hon stannade ett tag och vi tog igen mycket. Hon är en av mina finaste diamanter.
Jag har spenderat den senaste halvtimmen med att packa upp saker. Två fulla väskor av kläder och saker. Vissa saker behöver tvättas, andra åkte tillbaka i garderoben. När jag skulle packa upp besticken jag fick i jul så brast orken, de var så välförpackade och jag har inte koncentrationen för att klippa upp varje band. Det får vara till senare. Maten har jag däremot naturligtvis packat upp. Och klapparna till Mary har åkt under granen.
Men jag mår inte direkt dåligt. I melankolin finns också ett lugn. Jag står ut. Citerar Lady GaGa: I can sit with my thoughts and not feel crazy. Det kan jag, det gör jag. Lugnet sänker sig och det är ändå en trygg tillvaro jag befinner mig i. Ett vemod som ändå är kontrollerat och lugnt.
Det är som månen. Tyst, sömnigt, trygg.
Imorgon ska jag hälsa på Mary, sedan ha boendestöd. Jag måste göra någonting åt lägenheten, det är så fruktansvärt TRÅNGT. Det är så mycket saker. Vi har växt ur lägenheten. Synd att större lägenheter inte växer på träd. Jag letar febrilt. Även om jag avskyr tanken på att flytta så är det ett faktum att vi behöver mer utrymme.
Jag andas. Existerar. Mer behöver jag inte göra just nu.
Munchkin-häng.
2013-12-29 @ 12:08:05
Igår fyllde Åke år och vi firade med fika och god mat. På kvällen hade vi kusinträff och spelade Munchkin Fu. Jag kan inte säga att jag förstod det fullständigt, men JAG VANN i alla fall! Vi spelade i flera timmar, drack läsk och åt chips, pratade. Det var riktigt trevligt. Det är inte ofta vi träffas sådär, vi kusiner. Vi blev "bara" sex stycken, vi har ungefär en miljon kusiner på pappas sida, men det var mycket gemytligt och fint. Mycket skratt och skatter.
Jag kom i säng sent och kunde inte sova, sedan vaknade jag innan jag fått alla mina timmar men jag känner mig inte så väldigt trött. Blir nog en power-nap sen, eller i alla fall någon form av vila. Idag fyller pappa år, men han öppnade sina presenter igår.
Och angående presenter så har jag packat ner allt jag fått under julen och håller på att göra mig i ordning för att åka hem. Brorsan ska skjutsa in mig idag med alla saker. Jag skulle knappast kunna ta allt på tåget eller bussen, inte en chans. Det är för mycket.
Längtar efter Mary. Jag ska hälsa på henne idag hade jag tänkt, om det inte är kaos hemma. Risken finns att katterna har levt rövare medan jag varit borta och de haft kattvakt. Jag tycker att jag städade rätt bra innan vi åkte men de kan ju ha rivit ned vad som helst. Jaja, jag får helt enkelt se.
Mina ögon lever på gårdagens smink men mitt hår glänser i rött, för mamma färgade mitt hår igår. Det känns fräscht och fint. Jag ska vara rödhårig, punkt.
Punkt.
Julhelgs-latande.
2013-12-27 @ 17:03:00
Jag försöker bara koppla av nu. Jag har inte bestigit berg idag, men jag har duschat, skrivit mail till min psykolog, improviserat en lunch och sett julavsnittet av Dr Who med brorsan. Nu har jag vilat ett tag. Det är skönt.
Min familj är väldigt fina med mig. Bryr sig, frågar hur jag har det. Och ja, jag har det rätt bra. Jag har utrymme att ta det lugnt och även om jag har en ångest som stör till och från så är det mest från faktiskt. Jag är väldigt nöjd med det. När man är jag så uppskattar man de stunder då man inte har en rasande ångest.
Ikväll ska familjen på bio. Jag ska stanna hemma och se Alice i Underlandet på TV. Jag följer inte med för att jag inte är så intresserad av just den här filmen, men också för att jag faktiskt fortfarande har skräck för ställen som ställen där folk samlades. Jag minns med fasa när vi såg spexet Dr Jekyll & Mr Hyde. Det var ett jätteroligt spex och allt var frid och fröjd - tills pausen. Vi var tvungna att lämna salongen under andra akten för att jag fick en panikattack. Jag förstör alltid sådana saker känns det som.
Egentligen borde jag ju utmana mig själv. Jag vill inte vara handikappad, jag njuter av sådana kulturella tillställningar. Jag tycker om att se film, gå på opera och konserter, teatrar och middagar men har en ångestproblematik som gör det svårt. Ju längre tiden går, desto värre blir det. Jag borde gå i KBT och utsätta mig för sådant. Jag håller sakta men säkert på att bemästra att åka lokalbuss, så där har jag åtminstone nått en viss framgång.
Jag ska återgå till att lata mig och äta gott. Måste planera nyår lite närmre också. Vi blir ett litet gäng hemma hos oss och jag behöver ingenting annat. Jag har aldrig varit en nyårsperson eller vad man ska säga, för tio år sedan bojkottade jag det hela och spelade datorspel hela nyårsaftonen och drack Vanilla Coke. Nä, det har aldrig varit min högtid.
Jag planerar att vara nykter i år och det ska bli SÅ skönt att vakna upp den 1:a januari och slippa baksmälla.
Juldagsbestyr.
2013-12-25 @ 22:38:25
Jag sov mycket på morgonsidan, jag var så hemskt trött. Jag gick upp och försökte se en film med brorsan och pappa men jag var för trött. Det blev sängen igen.
Under eftermiddagen var vi hos mormor på fika. Hon är så söt, min lilla mormor. Hon hade god lust att stjäla Puffen, han har verkligen en vän i min mormor. Han charmar alla, den söta lilla irriterande saken.
Vi kom hem och såg Askungen, sedan blev det matbestyr och efter det har vi spelat spel. Mycket samvaro och spelen krävde mycket koncentration. Jag blev lite förvånad att min medicinstinna hjärna ändå fungerade när vi spelade Alias. Jag och brorsan vann över mamma och pappa.
Mitt hjärta värker efter Mary, när jag kommer till Umeå igenså lär jag flytta in på sjukhuset tills hon är friskare. Tänk att man kan sakna någon så mycket!
Nu ska jag lägga mig och läsa, sedan sova. Imorgon hoppas jag på att påbörja en match schack med pappa. Jag har inga planer alls utöver det och tänker ta sovmorgon (så länge Puffen tillåter).
God natt.
War is over if you want...
2013-12-25 @ 13:36:50
Julafton är bortgjord och jag är bortskämd. Jag fick fler julklappar än vad jag kan räkna upp, och fast jag noga läste från vem vad var så glömde jag bort vad jag fått av vissa.
Samtidigt som vi hade julklappsudelning så stod TV:n på och det var nyheterna. Jag kunde inte låta bli att känna kontrasten, det krigas över hela världen och jag sitter i ett vardagsrum fylld med kärlek och gåvor. Jag är så lyckligt lottad. Det är jag verkligen.
Det viktigaste är egentligen samvaron. Vi var inte så många i år, bara fem stycken, och det var faktiskt rätt härligt. Jag saknade Mary konstant och gör det fortfarande, men det är ju inte så konstigt. Det är bara synd att sjukdomarna försöker sätta en kil mellan oss, men jag har en känsla av hopp om att det kommer bli bättre snart. Det måste det bli. Det finns inget annat alternativ, för nu skrapar vi på botten. Den enda vägen är upp.
Vi ska till mormor idag och fika, sedan ska vi hem och se Askungen på originalspråk. Det går så mycket bra på TV under julen, vilket är väldigt bra om man råkar vara en av dem som sitter ensam hemma. Då kan man få lite gemenskap i att se på TV.
Ja, jag tänker mycket på de som är på flykt från krig och de som är ensamma under julen. Det är något fel på vår jord. Och jag inser hur himla bra jag har det. Jag uppskattar det verkligen.
God jul till er alla.
2013-12-24 @ 12:43:13
God jul kära du. I år firar jag med familjen som vanligt, men jag saknar mitt hjärta enormt mycket. It's just another christmas without you.
Another christmas.
2013-12-23 @ 12:23:38
Det är svårt att hitta ord när det blir såhär. Saker blir aldrig som man tänkt. Jo, jag är ganska ledsen men jag accepterar det, jag måste göra det.
Jag sitter och väntar på boendestödet. Jag håller på att plocka, har dammsugit och duschat redan. Det finns så mycket som måste göras innan mamma kommer och hämtar mig i eftermiddag.
Jag känner mig ensam, men när familjen samlas och min bror anländer ikväll så kommer jag i alla fall ha dem. Även om det blir ännu en jul utan min Mary så har jag i alla fall resten av familjen som jag vet älskar mig. Jag har den turen ändå.
Drömmar spricker som såpbubblor och jag undrar var jag egentligen är på väg. Håret doftar i alla fall Lush och jag ska packa ihop alla mina julklappar snart, utom de som är till Mary. Vi får fira en egen jul sen helt enkelt. Det måste inte ske just den 24:e. Vi har all tid i världen på oss.
Blessed Yule.
2013-12-22 @ 17:22:05
Första utan Maria.
2013-12-21 @ 18:26:48
Vår vän Anna har varit här idag. Över en kopp kaffe berättade hon om Marias begravning, hur det var att åka till Kiruna och delta samt hur det hela gick till. Det var ett starkt samtal. Det har gått så lång tid sedan Maria gick bort, samtidigt känns det som igår.
I år är allting det första utan Maria, för oss alla som kände henne. Första julen, första nyåret, första födelsedagen... första av allt utan henne. Det är väl tänkt att man ska vänja sig men hennes frånvaro blir ändå en lysande närvaro. En närvaro av det faktum att hon är borta. Jag saknar min vän.
Allt jag har kvar är mina minnen. Jag vårdar dem ömt, vågar tänka på dem men fastnar ständigt i vanmakten över att hon gjorde någonting som inte går att göra ogjort och som rubbat flera människors existens.
Det här tog mycket energi, men jag är så glad att Anna kunde komma och berätta om hur det var eftersom jag och Mary inte kunde närvara vid begravningen. Hon visade lite bilder och ska skicka dem till oss sen, det är fint av henne.
Ikväll känner jag mig lite ömtålig.
Hon är tillbaka!
2013-12-20 @ 18:35:56
Nu har Mary börjat blogga igen, så in på hennes blogg och läsa och kommentera! http://maryjaneangel.com/
Mardröm.
2013-12-20 @ 16:53:48
Det har blivit rutin för mig att lägga mig och vila till Lana Del Rey varje eftermiddag. Det är väldigt skönt, hennes musik passar vid alla tillfällen. Lätt magiskt.
Jag kommer ner i varv och känner att jag är kall och hungrig. Jag är inte i stressen där sådana saker inte får plats. Jag får tid för eftertanke, något som inte finns när jag har ångest. Jag sover en stund och vaknar som en lite piggare människa.
Jag träffade min läkare idag. Jag sa att jag mådde lite bättre men att jag har fruktansvärda mardrömmar och sömnstörningar som jag tror är kopplat till Solian-behandlingen. Nattens mardröm vill jag inte ens berätta om, den var hemsk. Jag vaknar flera gånger varje natt, men kan somna om. Jag kan nog leva med det... men vi har satt upptrappningen av Solian på paus tills jag känner mig mer stabil igen.
Det måste vara en mardröm i sig att leva med mig i sitt liv. Man vet aldrig hur jag kommer må, det är svårt och nästan omöjligt att göra upp planer med mig, jag måste gå efter dagsformen och därför blir många möten eller evenemang aldrig av för mig. Men tro mig, det är jag som lider mest av min oförmåga, i min labilitet.
Ikväll ska jag och Mary titta på Black Symphony, antagligen den mest välgjorda och bästa musik-DVD:n man kan tänka sig. WIthin Temptation visar hur briljanta de är tillsammans med en full orkesterensembel. Vi tittar på den med andakt, det är som att gå i kyrkan för mig. Sharon är gudinnan.
Nu ska jag smyga in i sovrummet och lägga mig hos min tös för att väcka henne artigt och snällt.
Livet är...
2013-12-19 @ 18:19:10
Puffen är bra söt ibland. Han fick ta på sig kläder idag och när Mary skulle ta av han den så vägrade han. Han gillar att ha kläder på sig, jag vet dock inte varför. Han kanske känner sig snygg. Här ovan är Puffen i sin rosa tröja där det står "Pampered". Det han tuggar på är en sprillans ny boll som han arbetar hårt på att förstöra.
Idag har vi uträttat en del måsten. En vän skjutsade oss och vi köpte kattmat, kattsand och mat till oss också. Sedan har vi haft boendestöd och jag har dragit ett race med dammsugaren samt torkat golven. Jag gillar att ha det fint och städat, och eftersom vi ska iväg till Nordmaling på måndag så vill jag ha något fint att komma hem till. Måste bara "kattsäkra" lägenheten, det vill säga att se till att katterna inte kan stöka ner så mycket medan vi är borta. Vi har en bra kattvakt så det kommer nog funka.
Nu stundar julen och jag börjar bli otålig. Inte samma otålighet som när jag var barn, den magin har försvunnit, men jag vill umgås med de jag älskar och det betyder så mycket för mig. Jag har inte ätit något julbord än, medvetet, för gör jag det innan jul så är jag spyless på julmaten när den serveras på julafton. Nej, inte en prinskorv innan julafton.
Livet är... nä, jag ska inte bli så djup. Idag är också lite av en fluff-dag. Imorgon har jag möte med min läkare och på lördag väntar vi besök. Söndagen är löst planerad också. Och sedan, vips, är det dagen innan julafton.
Julklappsjakten är över!
2013-12-18 @ 20:44:33
Sista julklappen inslagen och satt under vår julgran!
Dagens tre bra saker.
2013-12-18 @ 16:05:34
Tre bra saker jag har gjort idag:
- Varit på möte
- Hämtat ut ett paket och promenerat hem
- Tagit en dusch
I övrigt så har allt varit fluff idag. Ingenting speciellt. Det är sådana dagar som jag sparar för att ge kontrast mellan det dåliga och det bra. Det finns dagar som bara är dagar. Jag klagar inte, tvärt om.
Jag har gjort fler nyttiga saker idag. Diskat och slängt lite skräp, rastat hunden. Jag ska slå in julklappar också, men först ska jag vila lite med en halvdålig julfilm på fyran och bara chilla medan håret torkar. Det vore skönt att slumra lite framför den, så nu lägger jag ifrån mig datorn en stund...
Den gröna zonen och den röda zonen.
2013-12-17 @ 17:21:26
Jag har just vaknat upp efter en skön tupplur. Jag har varit igång idag och nu börjar jag förstå det här med de olika zonerna. Jag rör mig oftast i den röda zonen, då man är aktiv, stressad, spänd och så vidare. När man går över till den gröna zonen kan man uppleva känslor, betrakta saker på avstånd och känna om man är hungrig eller andra basala behov.
Jag vaknade upp och frös. Jag var varm och svettades när jag la mig. Min kropp gick in i den gröna zonen och blev kall. Min psykolog nämnde det, att kroppen blir kallare i viloläge. Jag börjar fatta galoppen nu. Det är i den gröna zonen jag borde vara i mer, istället för den intensiva röda.
Men jag är beroende av stress. Det känns meningsfullt att stressa och jag är bra på att stressa. Jag kan knappt sluta att stressa och i stressen finns även ångesten, en alarmklocka som ringer och kräver min uppmärksamhet.
Jag har noterat hur jag andats den senaste tiden. Jag kan komma på mig själv med att andas lätta andetag så att bröstkorgen lyfter, och då försöker jag ta ner andetagen i magen. Jag har andningsövningar att göra och det hjälper faktiskt. Det är otroligt viktigt HUR man andas, faktiskt.
Jag har varit rätt vag när jag bloggat. Sanningen är att jag har en riktigt dålig period. Men då kan det ju bara bli bättre, eller hur? Jag är bara rädd att det ska fortsätta såhär länge. Jag försöker vara optimistisk fast jag egentligen är rätt... ja, jag måste nästan säga, deprimerad. Och härjad av ångest.
Längtar ständigt efter morgondagen och hoppas att den blir bättre. Men fy vad trist jag låter - jag skapar min egen värld istället, en värld där jag mår bra. Vissa saker kan jag faktiskt styra över och göra bra.
Something new.
2013-12-17 @ 13:00:02
But it's night and I need to get out
And I want something new
But I don't have a clue
Cuz it's all been done and I want to have fun
Had enough of the same old stuff
I want something different
Something new
Something with color
Something blue
Want something different
Something new
Something with color
Something blue
And I want something new
But I don't have a clue
Cuz it's all been done and I want to have fun
Had enough of the same old stuff
I want something different
Something new
Something with color
Something blue
Want something different
Something new
Something with color
Something blue
Svante.
2013-12-16 @ 21:33:03
Jag har så få bilder på Svante, men han var en stilig kisse. Stor kropp, litet huvud och x antal extrakilon på den redan stora katten. Allt jag kan känna just nu är att det helt klart var rätt beslut att låta honom vandra vidare, gjort så pass tidigt att han förhoppningsvis inte led så mycket. Mamma och pappa var där och strök honom medan han somnade in och hans liv har varit spännande, han var en mycket omhändertagen katt. Ändå är det ju sorgligt att han blev sjuk, så sjuk att det enda humana var att ta bort honom. Jag tänker mycket på honom och känner för mina föräldrar som såklart har kvar vanorna - att inte mötas av en katt med hög svanshållning när de kommer hem, ingen kisse som står i sidofönstret och vill in, ingen Svante som piper när han vill gå ut... Jag antar att jag kommer märka det mer vid jul.
Det känns bara så konstigt.
Ett minst sagt underligt porträtt av Svante från min tid på Mariedals behandlingscenter 2006.
Luft.
2013-12-16 @ 19:31:20
Hej och hå. Vardagen är igång och vi har städat upp här, samt haft besök av trevliga människor. Jag har faktiskt torkat golvet också.
Jag är trött i huvudet, ser på TV-program som man bara kan glida igenom. Imorgon kommer arbetsterapeuten jag har kontakt med kommer för att utvärdera hur det gått med kedjetäcket, och jag vill så gärna ha kvar det! Kedjetäcket har magiska krafter tror jag. Man vilar så skönt under det.
Sedan ska vi tvätta och handla. Puh. Hoppas att jag orkar.
Nä, jag har egentligen inget mer att säga. Allt är bara... luft. Jag vill inte gå in på saker och då blir det bara ord. Och vad är ord värda när de är tomma?
Så jag slutar nu.
Dumdidum.
2013-12-15 @ 17:16:02
Jag har följt Musikhjälpen hela dagen och laddat ner julfilmer. Jag tog en dusch också, jag vet inte riktigt hur det gick till men det är skönt att det är gjort. Bläddrat lite i en bok, fördriver tiden.
Jag förpestas av mörkret. Snart vänder det, snart börjar dagarna bli längre igen. Jag hoppas att jag haft min vinterkris redan, den brukar komma i januari eller februari annars. Kris har jag haft, står antagligen med åtminstone en fot kvar i den. Jag vill ta mig ur med skinnet i behåll, bokstavligen.
Till veckan blir det mycket med boendestöder och så har jag två träffar med psykiatrin. Jag ska inventera bland mina mediciner för att se vilka recept som behöver förnyas innan julhelgen. Det vore hemskt opraktiskt att sitta fast i Nordmaling utan mediciner och endast kunna förlita sig på akutpsyk som inte gärna tar rollen att skriva ut mediciner.
Jag längtar efter julhelgen, efter det familjära, att få fira med Mary och träffa min bror. Att få ge bort klappar och kanske få några. Någonting annat än hur det är just nu. Människorna omkring mig är bäst helt enkelt. De är fina allihopa.
Ikväll blir det nog lite pyssel och klappinslagning. Funderar på middag nu, hum yum.
Väntrum.
2013-12-14 @ 20:48:07
Julklapparna börjar bli en rejäl samling under granen.
Jag har suttit på rumpan nästan hela dagen. Eftersom Mary inte sett Disneys Peter Pan (!!!) så slog jag igång den vid lunch, hon somnade gott till den. Sedan såg vi Within Temptations Mother Earth Tour, efter det plinkade jag på gitarren tills det var Harry Potter på femman. Och någonstans där i mitten gick jag ut med Puffen.
Trög dag, men okej. Jag har egentligen ganska få sitta-i-soffan-dagar och marathon-tittar inte såhär länge på TV:n (även om den brukar vara igång så fort jag sitter ner, bara för att).
Lat har jag varit. Jag har varit enormt sugen på cola eller julmust men inte orkat ta mig till macken som ligger pinsamt nära. Det har varit kallt, har jag skyllt på.
Igår såg vi Precious och jag tänkte på Malin. Det var hon som rekommenderade den och jag har sett den först nu. Jag är lite rädd att tänka för mycket på Malin. Eller, naturligtvis tänker jag på henne ofta och mycket, men jag vågar inte känna sorgen fullt ut, inte ens efter så många år. Jag skulle bli golvad.
Väntan på bättre tider. Jag ser fram emot julen, att få fira den med Mary och min bror. Och alla andra såklart, men det blir min första jul med Mary och min bror träffar jag så sällan av geografiska skäl.
Imorgon ska jag slå in paket. Nästan alla presenter är färdiga.
Jag har också sparat ner en del bilder på gris-Svante. Här njuter han som mest:
Älskade Svante!
Tre bra saker i sorg.
2013-12-13 @ 22:11:40
Tre bra saker jag gjort idag:
- Handlat
- Diskat
- Varit hos läkaren
Jag satt en smula uppgiven i min läkares kontor idag. Som alltid hjälper han mig att lösa problemen. Jag kan lita på honom, lita på att han verkligen försöker.
Jag lider eventuellt av något som heter pan-ångest. Du får googla det. Jag hoppas att perioden går över snart för det driver mig till vansinne.
Nu möts vi igen, helgen och jag. Tomma dagar som skrämmer mig. Min psykolog tycker att det är underligt att jag inte bara kan sitta ner och göra ingenting, eller snarare så tycker hon att jag BORDE göra ingenting. Jag är alltid på språng, om jag inte har något att göra så sysselsätter jag mig med diverse. Det är inte alltid så bra eftersom jag inte får någon återhämtning. Återhämtning är viktigt men det är också farligt, för då börjar jag känna efter om hur det verkligen är.
Det känns underligt med att Svante är borta. Saker fortsätter ju, här hemma hos mig. Det blir annorlunda när jag kommer hem till mina föräldrar till jul. Ingen Svante. Pappa och mamma har berättat för mig att det gick så bra att avliva honom och att de strök honom hela tiden och att han kurrade in i det sista. Han är borta nu. Jag blir tårögd när jag skriver om det men låter inte tårarna välla över. Varför vet jag inte riktigt. Jag brukar inte gråta.
Och när saker som dessa händer så saknar jag Malin så otroligt mycket. Och jag saknar Maria. Herregud, mina fina tjejer. Alldeles för unga för att dö och så mycket roligt vi skulle ha. Det var inte meningen att de skulle gå bort. Tänker också på Carro, Johanna... Döden döden.
Schack matt.
Sov gott älskade Svante <3
2013-12-12 @ 16:21:01
En av mina hjältar har gått ur tiden, i eftermiddags avlivades Svante. Jag avskyr att vara vuxen, för jag måste förstå. Klart jag förstår. Han var sjuk och var inte samma gamla vanliga Svante. Han hade rätt till att somna in värdigt innan han blev ännu sämre. Det här var helt enkelt det bästa.
Jag får tänka på att hade ett fantastiskt liv. Han var utekatt och blev väl omhändertagen av mig när jag bodde hemma, sedan av mina föräldrar. Pappa har alltid varit sjåpig med Svante, ville han ut mitt i natten så gick pappa och öppnade dörren, eller kollade om han ville in när han vaknade på natten. Han var kelig och han fick så mycket kärlek.
Kärlek... jag älskade den där knasiga katten. Därför vill jag vara en unge som grinar och är arg, istället är jag en vuxen som inser att det var nödvändigt att låta honom gå vidare. Men det gör ändå fruktansvärt ont. Det kommer kännas tomt när jag hälsar på hemma.
Ovan är en av mina favoritbilder på honom. Han var en stor katt med litet huvud, rätt tjock också så han såg lustig ut. Ett stort djur med en mesig, pipig röst. Stilig ändå. Och väldigt mysig. Jag har faktiskt aldrig träffat en gul/röd katt som inte varit kelsjuk.
Men nu på slutet var han bara sjuk. Godnatt för alltid, Svante. Vi ses bortom regnbågsbron.
En bra dag i jämförelse.
2013-12-10 @ 21:47:57
De senaste veckorna har varit riktigt tunga, men jag försöker vända på det nu. Vara i stunden, vara nöjd så länge jag inte har panik, påminna mig själv om hur bra jag har det. Det är kämpigt men det får lov att gå. Men jag behöver hjälp.
Dagen har varit rätt så bra. Sovit, pysslat, druckit kaffe med E, vilat under kedjetäcke, läst, sett TV och avslutat dagen med 10 orsaker att hata dig. Eller, om man ska göra det lite roligare, 10 orsaker att hota dig. Jag skrattar fortfarande åt min felsägning!
Jag behöver dessa dagar, då man inte känner "Kan inte dagen ta slut snart?". Jag tror att de kommer bli fler. Det handlar lite om att försöka styra skeppet och inte bara åka med och hoppas att det går bra. Visst ska man ta det lugnt och låta saker hända, men det fungerar inte för mig. Jag måste vara strikt med mig själv.
Nu ska jag ut på sista promenaden med Puffen och sedan är det dags för sängen.
Hej på dig.
2013-12-09 @ 14:55:13
Det är så dumt. Jag vet faktiskt inte var min ångest kommer ifrån riktigt. Mörkret, månntro? Allt är bra. Allt är stabilt. Ändå så har jag sugits in i dygnet-runt-ångest och känner att det är svårt att inte bli deprimerad. Nä, det här måste handla om Vintern. Det enda jag egentligen ogillar med den är att den är så mörk.
Jag brukar tänka på att jag haft perioder som denna flera gånger. Det kan handla om en vecka eller en månad med intensiv ångest som paralyserar mig, men det har ju faktiskt gått över! Jag klamrar mig fast vid det, även om jag inte kan förstå min ångest så vet jag att jag haft liknande jobbig ångest och klarat mig igenom det. Alltså gör jag det även nu.
Jag försöker verkligen hålla uppe mig själv i nackskinnet. Sluta löjla dig, saker är ju bra. Skärp dig. Att säga så till mig själv hjälper faktiskt lite, ibland bara en kort stund, men det är värt det för varje liten stund då jag inte känner isande ångest så får jag vara nöjd.
Nog om min ångest. Jag har andra problem. Till exempel en urinvägsinfektion. Jag har lämnat urinprov i tre dagar, och varje gång var stickan "smutsig" men av någon andledning skickades den inte på odling förrän igår och de har gett mig antibiotika först idag. Jag är konstant kissnödig och det är inte roligt alls. Jag gillar inte antibiotika heller eftersom man blir störd i magen, men det är bara att bita i det sura äpplet. Det handlar bara om fem dagars behandling hur som helst.
Jag har spenderat flera dagar med att egentligen bara sova eller lyssna på musik. Jag har inte orkat göra annat. Jag har läst lite, men det går segt. Jag måste läsa om samma stycke två eller tre gånger. Därför väljer jag lättlästa böcker just nu, ungdomslitteratur.
Mitt skrivande ligger på is. Jag har inget ordbehandlingsprogram ännu på min nya dator. Jag längtar efter att få ge mig in i skrivandet igen, av alla saker som snurrar i huvudet så är finalen på min bok ett av dem. Just nu behöver jag egentligen bara knyta ihop säcken. Men det ska göras på ett snyggt och oväntat vis.
Det var allt för nu.
Show must go on.
2013-12-04 @ 15:31:00
De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga. Jag känner verkligen av mörkret, det lägger sig som en ångesthinna över allting. Jag försöker fokusera på att vara här och nu, försöker använda mig av mindfulness och tänka bort ångesten.
Igår drabbades jag av en rejäl panikattack. Jag kunde inte andas och jag blev så kall inombords och snurrig i huvudet. Hjärtat hotade att spräcka bröstkorgen. Jag la mig under kedjetäcket som jag håller på att pröva ut och det fungerar faktiskt väldigt bra. Det är 10kg tungt och tynger ner kroppen. Det är lättare att slappna av under det.
Idag tvättar vi. Show must go on, det spelar ingen roll hur jag mår, jag måste hålla mig igång. Jag har varit på promenad med Puffen och diskat, sett på serier och jag undrar varför jag egentligen mår som jag mår. Ingenting är ju annorlunda från när jag mådde bättre? Jag försöker vara positiv. Det ger jag mig själv cred för. Men det finns stunder då jag knappt orkar existera. Och jag undrar, varför? Jag har det ju bra. Egentligen har jag det förbaskat bra.
Jag måste påminna mig själv om det.
Imorgon ska jag träffa min psykolog och be henne om övningar jag kan göra.
Godnatt Svante.
2013-12-03 @ 17:32:43
Jag har haft en inte så underlig dag, men jag har mått underligt.
Tog sovmorgon och vilade sedan under kedjetäcke. Jag har fått låna hem ett för att pröva ut det och jag hoppas att jag får det utskrivet. Allt beror på hur bra arbetsterapeuten anser att det är för mig, hur viktigt det är. Själv anser jag det vara en väldigt bra grej att ha, för ofta brukar jag känna det som att jag svävar en decimeter över sängen för att jag är så spänd, men kedjetäcket tynger ner mig och är lugnande.
Jag gick ut medan det var ljust och gick till ÅC. Jag passade på, solen är inte uppe många timmar. Det var bara ett svagt ljus när jag var ute, men det behövdes. Tyvärr är det snorhalt ute, så jag kunde inte ta ut på stegen utan fick gå mycket sakta.
På ÅC gjorde jag mer än vad jag förväntade mig att orka. Jag hämtade ut paket, handlade på Kronans droghandel och lite förnödenheter på Coop. Våra skåp ekade tomma idag, lunch blev en modifast-shake och lite bröd och vatten. Jag måste vara mer noga med maten för att måendet hänger så mycket på det.
I alla fall så kändes det ganska stort att ha uträttat dessa saker. Dessutom har jag slagit in presenter idag och det är kul att börja fylla på under granen. Det ser rätt mysigt ut. Jag hoppas bara att katterna kan låta dem vara. Wilma lär inte vara där, men Mischa skulle antagligen kunna tugga sönder ett paket eller något snöre. Vi får se helt enkelt. Annars måste jag stuva undan dem någon annanstans.
Idag ringde mamma. Jag är nu helt inställd på att vi kommer att ta bort Svante. Han mår inte bra, är blek om nosen och loj. Vi har försökt med besök på djursjukhuset, mediciner och specialmat, men det verkar som att hans lever inte orkar mer. Det känns fruktansvärt jobbigt. Han är ju inte min katt längre, han var det medan jag bodde hemma och när jag flyttade fick han stanna. Men det är ju ändå Svante.
Jag tänker på Sharon den Adel som skrev "Mother Earth" när hennes katt gått bort. The earth is our mother, she gives and she takes. Och nu tar hon Svante ifrån oss. Hans cirkel ska slutas. Jag sörjer redan fast han nog inte kommer avlivas förrän nästa vecka. Jag kommer inte ha möjligheten att träffa honom innan han går bort, men mamma och pappa tar så god hand om honom. Och det är ett djurs rätt att få gå i graven med minsta möjliga lidande. Det är bara så hemskt synd på en sådan fin katt... "Det är ju bara en katt", brukar pappa säga och visst är det så, men för mig och även han är ju Svante en person. Han är 10 år. Han har haft ett jättebra liv. Det kan jag glädjas åt, åtminstone.
Söndagshat.
2013-12-03 @ 13:07:15
Jag har fått nyfikna frågor angående mitt söndags-hat. Jag kan säga att det egentligen handlar om att den dagen är värd så lite för mig - det är bara en brygga mellan helgen och vardagen. Det kan vara skönt att få helg, men jag föredrar faktiskt den vanliga vardagen. Måndag till fredag har jag ett mer eller mindre tight schema och jag trivs med det. Jag trivs med rutiner och göromål.
Jag försöker få söndagen att bli en sådan dag också. I söndags så julpyntade vi och jag städade. Men när det var gjort stod jag där och det kändes som ett vakuum. Bara väntan, slå ihjäl tid, innan måndagen kommer med sina planer och bestyr. Jag har alltid haft svårt för söndagar, inte för att jag har det trist utan för att ångesten får mer spelrum när det inte finns någonting egentligt planerat. Samtidigt är jag trött och orkar inte så mycket. Det är ett gissel.
Förresten, så avskyr väl de flesta en viss dag i veckan? Eller en viss tid i månaden, hehe. Man får bara försöka göra det bästa av det.
Mycket på en gång.
2013-12-02 @ 12:59:00
Idag har jag och Mary åkt ner på stan och köpt pysselsaker och lite annat, kom hem innan lunch och började städa direkt. Sedan väntade vi på boendestödet som aldrig kom, vid 14 hade vi nästan städat allt och undrade varför de inte kommit. De brukar komma vid 13 eller 13.30, men det visade sig att vi hade tid 14.30. Oh well, vi fortsatte städa.
Sedan kom Susanne över och vi gjorde klart, sedan pysslade vi. Eller yppsla, som vi också kallar det. Känns lite trist att inte kunna visa vad vi pysslat, för det är lite hemligheter...
Full rulle. Sedan middag och så kraschade vi i soffan. En hel dag och det är fortfarande några timmar att slå ihjäl.
Någonting jag märker mer och mer är att vår lägenhet verkligen är för liten. Vi MÅSTE ha minst en bokhylla till samt ett annat rum för... lebensraum, typ. För våra saker, ett djurfritt rum för våra allergiska vänner, pysselrum/gästrum.
Trött nu.
Julbestyr.
2013-12-01 @ 14:22:18
Marilynväggen och granen.
Vi har haft julstök här hemma. Nu är granen ihopsatt, inpluggad och klädd. Under den ska jag fylla på med julklappar, om katterna kan låta dem vara. När Mary åkte och träffade en vän så passade jag på att städa en del och göra klart granen för att överraska henne. Tihi.
Jag har massor av tid att slå ihjäl. Det är en förbannad söndag igen, de verkar återkomma. Det ska bli skönt att återgå till vardagen imorgon.
Jag måste göra listor på julklappar och presenter. Jag tror inte att jag kommer fixa att skaffa julklappar till alla. Det sved när jag fick hem en present från CDON som inte var vad jag väntat mig. Jaja, jag får försöka igen. Det ska ju framför allt vara KUL med julklappar och inte ett måste. Jag vill fira jul som vanligt, i vanlig ordning med familjen på mammas sida och det som jag ser fram emot mest är att få fira min första jul med Mary och att få träffa min bror som man sällan ser här uppe.
Nu ska jag sätta mig och göra en lista på vilka klappar som är köpta och vilka jag har kvar. Jag har en idé om vad olika människor ska få. Det blir nog bra tillslut. Jag har 23 dagar på mig...
