Jag har just vaknat upp efter en skön tupplur. Jag har varit igång idag och nu börjar jag förstå det här med de olika zonerna. Jag rör mig oftast i den röda zonen, då man är aktiv, stressad, spänd och så vidare. När man går över till den gröna zonen kan man uppleva känslor, betrakta saker på avstånd och känna om man är hungrig eller andra basala behov.

 

Jag vaknade upp och frös. Jag var varm och svettades när jag la mig. Min kropp gick in i den gröna zonen och blev kall. Min psykolog nämnde det, att kroppen blir kallare i viloläge. Jag börjar fatta galoppen nu. Det är i den gröna zonen jag borde vara i mer, istället för den intensiva röda.

 

Men jag är beroende av stress. Det känns meningsfullt att stressa och jag är bra på att stressa. Jag kan knappt sluta att stressa och i stressen finns även ångesten, en alarmklocka som ringer och kräver min uppmärksamhet.

 

Jag har noterat hur jag andats den senaste tiden. Jag kan komma på mig själv med att andas lätta andetag så att bröstkorgen lyfter, och då försöker jag ta ner andetagen i magen. Jag har andningsövningar att göra och det hjälper faktiskt. Det är otroligt viktigt HUR man andas, faktiskt.

 

Jag har varit rätt vag när jag bloggat. Sanningen är att jag har en riktigt dålig period. Men då kan det ju bara bli bättre, eller hur? Jag är bara rädd att det ska fortsätta såhär länge. Jag försöker vara optimistisk fast jag egentligen är rätt... ja, jag måste nästan säga, deprimerad. Och härjad av ångest.

 

Längtar ständigt efter morgondagen och hoppas att den blir bättre. Men fy vad trist jag låter - jag skapar min egen värld istället, en värld där jag mår bra. Vissa saker kan jag faktiskt styra över och göra bra.