Eftersom mormor knappast kommer kolla min blogg så kan jag lägga upp den här som eventuellt blir hennes julklapp. Ignore the feet.

Har jobbat lite på projektet som jag startade när Malin dog. Jag arbetar långsamt, det är sorgbearbetning för mig att sitta med penseln. Jag vet inte om jag någonsin kommer bli klar med den här.

Janus.

Jag är sprängfylld med saker som måste ut. Det är ord, det är bilder, det är färger och energier. Det är svårt att organisera sig, men jag skriver ett "kapitel" varje dag oavsett om det bara blir skit och jag har börjat måla en bild som måste måste måste ut ur mitt system. Jag vill inte bära den inom mig. Jag för den ut genom mitt hjärta, till min arm, till min hand och till penseln mot duk.

Jag tycker om att vara kreativ, men det är inte alltid lustfyllt. Ibland är det bara ett måste, ett tvång. Efteråt kan jag lägga det åt sidan.

Nu ska jag göra en stor kopp kaffe och förbereda mig på att boendestödet ska komma. Imorgon har jag inflyttningsfika för kvinnorna med kraften.

När jag gick i sjätte klass hade jag dille på att göra abstrakta rutor och fylla i vissa av dem. Så det är vad jag gjorde nu... Det är skönt att måla.

Nu får den här vara klar. Jag orkar inte med den längre.

En del av kvällens skapande.

Ibland sätter sig en idé i huvudet och vägrar släppa innan man fått utlopp för dig. Det blir sällan som man tänkt sig när man sätter penseln mot papperet eller duken. Som bilden ovan - jag har haft bilden i huvudet väldigt länge. Jag är fri den nu, men den blev inte som jag tänkte. Hur som helst så var det skönt att sätta sig och jobba. Ett gott komplement till att skriva, just nu har jag en väldig skrivtorka.

Jag håller också på med ett porträtt av Mary. Efter alla Taylor Momsen-inspirerade foton som jag tog på Mary så var det ett kort jag fastnade för när jag klippte ut det. Jag har bilden som bakgrund i min mobil och använder den som referensbild. Här är referensbilden och vad jag hunnit måla hittills:

Målat hittills.

Referensbilden.

Återkommer när jag hunnit längre på målningen.

Kladd!

Min kreativitetshörna har räddat mig många gånger sedan jag flyttade. Det är bara skönt att kladda, själva processen, men har jag en idé så blir jag otroligt fokuserad och glömmer allt omkring mig. Det är skönt.

Dessa artister spelas ofta när jag målar:

• David Bowie
• Alice in Videoland
• Skinny Puppy
• VNV Nation

"How frail the human heart must be - a mirrored pool of thought."

- Sylvia Plath

"I took a deep breath and listened to the old bray of my heart.

I am.

I am.

I am."

- Sylvia Plath

Jag låg med Alvin på magen och ordet "varför" ekade i mitt huvud för varje andehämtning han tog. Jag vet inte varför, men jag bröt lös ordet och satte det på papper.

Det är ganska tufft just nu, men jag har alla förutsättningar för att det ska bli bra. Idag har varken jag eller min flickvän haft det så kul, tillslut valdev vi att resa på oss, skaka av oss det som går att skaka av och drog igång lite Alice in Videoland. Pepp eller depp? Helst pepp.

Ångest är dock en helt annan sak.