Efter att ha varit borta har jag suttit och gett djuren min odelade uppmärksamhet, en eller två i taget. De behöver det efter att ha varit ensamma över julhelgen. De är lugna och fina, mycket keliga.

 

Nu sitter jag och ser film samtidigt som jag kramar om Puffen och klappar Wilma. Fina fina djur. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem.

 

Jag har äntligen landat hemma. Det var lite slirigt när jag plötsligt var ensam efter en fin långhelg med min fina familj,  men jag är fullt kapabel till att vara själv även om mitt humör får leva rövare.

 

Jag klarar mig, med lite hjälp. Jag är hemskt tacksam över julhelgen och nu är det dags att gå vidare.