De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga. Jag känner verkligen av mörkret, det lägger sig som en ångesthinna över allting. Jag försöker fokusera på att vara här och nu, försöker använda mig av mindfulness och tänka bort ångesten.

 

Igår drabbades jag av en rejäl panikattack. Jag kunde inte andas och jag blev så kall inombords och snurrig i huvudet. Hjärtat hotade att spräcka bröstkorgen. Jag la mig under kedjetäcket som jag håller på att pröva ut och det fungerar faktiskt väldigt bra. Det är 10kg tungt och tynger ner kroppen. Det är lättare att slappna av under det.

 

Idag tvättar vi. Show must go on, det spelar ingen roll hur jag mår, jag måste hålla mig igång. Jag har varit på promenad med Puffen och diskat, sett på serier och jag undrar varför jag egentligen mår som jag mår. Ingenting är ju annorlunda från när jag mådde bättre? Jag försöker vara positiv. Det ger jag mig själv cred för. Men det finns stunder då jag knappt orkar existera. Och jag undrar, varför? Jag har det ju bra. Egentligen har jag det förbaskat bra.

 

Jag måste påminna mig själv om det.

 

Imorgon ska jag träffa min psykolog och be henne om övningar jag kan göra.