Jag har fått nyfikna frågor angående mitt söndags-hat. Jag kan säga att det egentligen handlar om att den dagen är värd så lite för mig - det är bara en brygga mellan helgen och vardagen. Det kan vara skönt att få helg, men jag föredrar faktiskt den vanliga vardagen. Måndag till fredag har jag ett mer eller mindre tight schema och jag trivs med det. Jag trivs med rutiner och göromål.

 

Jag försöker få söndagen att bli en sådan dag också. I söndags så julpyntade vi och jag städade. Men när det var gjort stod jag där och det kändes som ett vakuum. Bara väntan, slå ihjäl tid, innan måndagen kommer med sina planer och bestyr. Jag har alltid haft svårt för söndagar, inte för att jag har det trist utan för att ångesten får mer spelrum när det inte finns någonting egentligt planerat. Samtidigt är jag trött och orkar inte så mycket. Det är ett gissel.

 

Förresten, så avskyr väl de flesta en viss dag i veckan? Eller en viss tid i månaden, hehe. Man får bara försöka göra det bästa av det.