Permission.
2013-05-31 @ 13:56:30
Jag har landat hemma på en permission. Jag hatar det där stället, ingen personal som har tid, dålig mat, snuskigt äckligt och dålig hygien överallt, sa jag äckligt?
Nu är jag uppe i 100mg Leponex och blir allt tröttare. De har lovat att det ska gå över, så då tror jag på dem. Annars måste jag sluta med den och stumt ta biverkningarna från andra preparat.
Helgen ska spenderas med Mary och vänner, det känns fint. Jag hoppas att jag orkar allt.
Försöker vara tillags och som vanligt blir det bara en pöl av ångest.
Bilda klubb.
2013-05-28 @ 19:31:59
Dagens tripp till sjukhuset blev lång. Vi gick på kemlab och det räckte med ett stick i fingret (för jag är väldigt svårstucken), sedan dödade vi lite tid med en is-latte. Vi stötte på Marys syster och följde med och hälsade på hennes pappa. Efter det gick vi till centralhallen igen och träffade Maria.
Jag tog en hamburgertallrik på restauranten på torget, det var inte gott men jag behövde energin. Och som vanligt så dök ångest-tanten upp och frågade oss om vi hade ångest. Jag satt framåtböjd och försökte gömma mig men det gick inte att undkomma hennes prat om ångest.
Jodå, jag vet vad ångest är. Ska vi bilda klubb med Ingmar Bergman?
Jag gillar inte att vara så trögtänkt som jag är. Jag gillar inte att ha svårt att bygga meningar. Jag gillar inte att vara trött. Jag måste gilla läget för det här kan vara den medicin som funkar bäst för mig om ett tag. Det är bara så otroligt jobbigt att bli såhär trött. Idag har jag sovit när jag har kunnat och det håller inte i längden.
Gnäll.
2013-05-28 @ 13:42:26
Jag visste att jag skulle bli trött av Leponexen, men inte SÅHÄR trött. Jag orkar ingenting och vill bara sova. Imorgon höjer jag till 100mg. Måste på kemlab för att ta blodprover och försöka skaka loss tröttheten på något sätt så att jag kan umgås med vänner. Risken för att jag blir en erimit är ganska hög i nuläget.
Jag hoppas att tröttheten planar ut, för jag kan faktiskt inte göra någonting som kräver full koncentration. Det är inte behagligt på något vis, den här tröttheten. Jag har nått nya höjder av trötthet och kunde lika gärna gå på Cisordinol akutard.
Men jag sover åtminstone bra, om man ska vända på pannkakan...
Tillbaka till vardagen.
2013-05-27 @ 15:08:19
Sov till 11.40. Hur i hela..? Boendestödet kom kl 13 och jag gjorde alla saker jag behövde göra trots att jag inte orkade. Jag är bara en dregelhög. Bara hälften kvar så är jag uppe i dos och kanske kan vänja mig vid medicinen så att jag kan leva ett normalt liv utan att behöva sova så mycket som jag gör.
Idag är i alla fall bättre än igår, det är skönt att starta om vardagen. Ny kattsand, plockat, dammsugit och diskat.
Stort HALLELUJAHGRATTIS till min Mary som fått praktikplats!!!
Imorgon.
2013-05-26 @ 17:40:21
Mat och kärlek, försöker fokusera på boken. Skjuter fram allt till imorgon. Mañana, mañana - det lärde brorsan mig när jag skulle plugga till ett prov. Man kan göra det imorgon. Jag kan städa imorgon. Jag kan leva imorgon. Göra saker. Inte ikväll. Imorgon.
Tung i sinnet.
2013-05-26 @ 13:06:52
Allt känns tungt idag, antagligen medicinrelaterat. Det är en vacker dag, jag tog mig in i duschen efter att ha tvingat mig själv att äta (tro det eller ej) och nu sitter jag här, ren och trasslig i håret med ett stänk av parfym och lyssnar på Lana Del Rey och en snus under läppen.
Disken väntar på mig, sängen ser väldigt inbjudande ut och det är lite kaosigt i lägenheten men jag orkar inte göra någonting och borde definitivt inte sova mer.
Upptäckte att jag inte kan ta en tupplur utan att dregla ner kudden och mig totalt. Det är inte en dosberoende biverkan så jag kommer i alla fall inte börja dregla mer. Det räcker nu, tack.
Det är för att det är söndag... Jag är alltid på dåligt humör när det är söndag. Jag hatar söndagar. Värdelös dag.
Läser just nu "Hello Kitty måste dö" och den är riktigt rolig, den kanske kan svänga mitt humör. Å andra sidan kanske jag måste må lite sämre för att kunna uppskatta de bra dagarna mer. Om livet vore enbart solig skulle livet vara en öken...
Tsss.
2013-05-25 @ 13:12:40
Vaknar om vartannat för att vända på kudden, jag dreglar som en gris hela nätterna.
Jag var uppe en stund strax efter 06 på morgonen, men gick och la mig igen. Sov några timmar till. Dreglade lite till. Upp igen och drack Activia till frukost, drack näringsdryck till lunch. Jag har plockat lite och diskat men vill mest krypa till sängen igen.
På kvällen är det ingen fara. Jag blir inte så trött. Men dagen efter... Så tungt! Så svårt att ta sig upp. Jag är inte människa förren sen eftermiddag. Jag måste ge mig själv de där extra timmarna för sömn, jag kan inte förvänta mig att jag ska ha samma dygnsrytm som andra när ogonlocken dras ner av tung medicin. Jag kommer vänja mig vid det, jag kommer kunna återgå till normala tider. Så småningom.
Jag ska ta det fruktansvärt lugnt idag, lunka på i min egen takt. Läsa och kanske sortera lite kläder. Inget speciellt. Och så väntar Mary vid telefonen, jag skulle på klassåterträff men det får skjutas åt sidan för det här.
Jag och Mary smider sommarplaner. Planerar att uppfylla önskningar. Det känns roligt att fantisera om vår sommar som säkert blir fin. Vi har lärt oss av våra misstag när det gäller resande, och även lärt oss av våra framgångar. Tsss, jag kommer inte säga mer om planerna till dig. Det är vår hemlighet.
Håller tummarna.
2013-05-24 @ 17:10:59
Efter att mer eller mindre levt på flytande mat under veckan så ser jag nu fram emot en pizza och TV-kväll. Jag har varit på stan (fast jag var så trött att jag inte riktigt noterade allt), sedan åkte vi till sjukhuset och hälsade på Marys styvfar. Efter det träffade jag min läkare, fick recept förnyade och jag berättade om allt som hänt. Stressande? Ja. Och efter det, en tur till Apoteket som tog över en timme.
Jag hoppas på en lugn helg nu, men när det är så skarpt läge är det inte lätt för någon att slappna av. Vi bara väntar...
Emmas reaktion.
2013-05-23 @ 19:24:03
jag förstår inte varför du frivilligt skadar sig själv på det här sättet. leponex är ett GAMMALT läkemedel med väldigt mycket biverkningar....dessutom kan du skada dig själv allvarligt. det är inte värt det. piller kan inte rädda dig. du måste rädda dig själv. finns så mycket bättre alternativ där ute..... bara en tanke.
Du lämnar mig med stora frågetecken. Skadar jag mig själv genom att tacka ja till medicinen menar du? Allt jag vet är att den sänker suicidrisken med 25% och har i princip kontakt till alla receptorer i hjärnan, därför är den både antidepressiv och antispykotisk. Det må vara gammalt, men det har visat sig fungera. Sedan om det är rätt medicin för mig återstår att se. Jag är mycket medveten om att min räddning inte sitter i vilka piller jag tar, men de kan hjälpa mig. Jag har gått igenom en lång lista av neuroleptika och stämningsstabiliserande. Förhoppningsvis kommer Leponex dra ner mina andra medicin-intag, om den passar för mig.
Mitt humör och mina psyktiska symptom kan jag styra över till en viss del, och det gör jag också. Jag tycker att jag gjort det rätt klart att jag kämpar med mig själv, i terapi och i vardagen. Lyckan har jag här i mitt hjärta och jag lär mig att leva. Vad är det för bättre alternativ du skriver om?
Torsdag på sjukhuset.
2013-05-23 @ 15:00:16
Jag släpade mig upp vid 09 och kunde knappt hålla mig vaken. Vem försöker jag lura? Jag får nog ge mig själv en extra timme i sängen nu när jag bara är en dreglande idiot på morgonen. Jag vill ändå ge Leponex en chans.
Jag skulle träffa min läkare idag, men han hade bokat in mig på en annan dag om jag fattade det rätt. Tack och lov så fick jag en tid redan imorgon. Nu under upptrappningen och rådande omständigheter så vill jag ha tät kontakt med honom. Jag funderar på att göra en planerad inläggning, får höra vad han anser är bra för mig.
Jag träffade en vän, sedan gick jag för att ta blodprov. De såg förbryllade på mig, det stod ingenstans att jag skulle ta blodprov, då jag fick fara hem. Jag måste utreda detta när jag träffar min läkare imorgon.
Hemma-dag.
2013-05-22 @ 16:38:05
Idag har jag haft en hemma-dag. Inget på schemat utom boendestöd. Jag har lagat lasagne och gjort matlådor, suttit och slökollat på Kunskapskanalen (underskattad kanal) och promenerat Puffen.
Imorgon ska jag träffa min läkare och jag behöver ta blodprov för Leponexen också. Sedan får jag improvisera antar jag.
Mitt sömnbehov är löjligt stort och jag dreglar väldigt mycket. Jag fortsätter ändå ge medicinen en chans, jag vet ju att den hjälpt andra.
Min CrazyGirl.
2013-05-22 @ 12:47:42
Jag kan fortfarande inte förstå det. Jag tror att min hjärna försöker skydda mig mot den största sorgen, för hur går jag vidare utan dig? Hur lever jag när du är död?
Du gav mig gåvan att vara tacksam, du gav mig gåvan att leva. Jag kan fortfarande höra din röst. Jag tänker alltid på vad du skulle vilja för mig. Kan du se oss, att vi lever det liv vi fick? Du är alltid med, överallt. Varför känner jag mig då så ensam? Du var ju alltid där.
Downtown... du vet, pumpkinpie.
Medicinbakis.
2013-05-21 @ 11:04:08
SÅ MEDICINBAKIS! Jag visste att jag skulle bli trött av Leponexen, men nu känner jag mig vimsig och vet att det bara kommer att bli värre. Jag gick från 25mg till 50mg igår, nästa vecka blir det 75mg och jag kommer bli riktigt tråkig och trött. Inget roligt sällskap.
Idag ska mamma komma in till stan och hjälpa oss välja ut taklampor till vår hall. Samtidigt sitter Mary och mer eller mindre stirrar på sin telefon, rädd för att få "det där" samtalet. Det väger tungt och skapar tankesnurror, kastas mellan hopp och förtvivlan.
Maktlös.
2013-05-20 @ 21:25:38
Kylen och frysen fylld med mat och diverse. Det känns skönt. Jag ska ha storkok någon dag då jag orkar, för om det är något vi behöver nu så är det en god mathållning för att hålla oss starka rent fysiskt och mata hjärnan med energi. I övrigt är jag ju så maktlös. Det kanske låter som ett underligt sätt att hjälpa, men mat är kanske inte det första man tänker på i en situation som denna och då är det ju bra om någon håller koll på det...
Så maktlös.
Väntan.
2013-05-20 @ 11:05:20
Vi väntar på besked medan livet rullar vidare. Idag kommer boendestödet och någonstans ska jag hitta orken till att ordna till det i hemmet. Senare ska Em hjälpa oss handla till djuren och oss själva. Jag tror att det är extra viktigt att få i sig ordentlig mat när det är såhär, man behöver all kraft man kan få. Nu tar Mary sig en lur och jag funderar på att börja röja lite så att någonting här i världen i alla fall är okej.
Behandlingen med Leponex går faktiskt bra. Jag dreglar under natten och behöver fler timmar per natt än normalt, är trött men annars känner jag ingenting speciellt. I veckan ska jag ta blodprov igen och höja den till 50mg.
Nu ska soporna ut.
Dystra besked.
2013-05-19 @ 19:35:18
Dystra besked, jag drar mig bakåt. Jag viker bara från hennes sida om hon själv skulle vilja det.
Rätt låt vann.
2013-05-19 @ 11:49:31
Vi var ett glatt gäng som igår såg ESC tillsammans. Jag måste nog säga att rätt låt vann, men jag hade inte räknat med att Sveriges bidrag skulle hamna så långt ner. Riktigt trist.
Känner mig bakis idag fast jag inte drack igår, antagligen för att hela dygnsrytmen blev förskjuten och medicinerna tagna rätt sent. Det hjälpte inte att jag inte kunde sova sedan när vi la oss, och att jag vaknade flera gånger mot morgonen.
Idag har jag inte hunnit göra så mycket, och jag SKA INTE göra så mycket heller. Nu tar jag det lugnt. Lyssnar på vinnarlåten och mitt slagverkshjärta blir sådär varmt och rött, klappar lite extra för Danmarks bidrag.
ESC: We are one!
2013-05-18 @ 19:46:06
WE ARE ONE!
Intryck.
2013-05-18 @ 15:46:37
Veckan som varit har gjort ett djupt intryck på mig. Jag har sett sådant jag aldrig behövt se förut, upplevt saker som jag aldrig behövt uppleva. Jag har sett ett vackert systerskap, svår sjukdom och darrningarna i luften, ovissheten och det här är så mycket större än mig. Intensivt och känslosamt. Jag är åskådare och jag vill gråta när jag ser kärleken och oron. Det är svårt att förklara, men det är som att bevittna någonting bakom glas, men det är ett tunt tunt glas.
Vi har alltså varit på IVA idag igen. Nu är vi hemma och Mary ska ta sig en lur innan besöket kommer lite senare. Vi ska beställa pizza och se på ESC. Livets alla sidor som speglar runt omkring mig. Hejja Sverige. Hejja H. Kom igen, bli frisk nu.
För mycket.
2013-05-17 @ 20:20:22
Jag är så trött nu, men allting är större än min trötthet och jag måste vara stark.
Tuffa tider.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara mig.
ESC semifinal 2.
2013-05-16 @ 20:46:00
Yes, vi kör score-board ikväll också. Få se vilka bidrag vi gillar mest och sämst ikväll.
Jag hade lite svårt i översättningarna av länderna. Hungern, Mackedonien och Lättland... Blev jag blond helt plötsligt?
Mina tankar går till er.
2013-05-16 @ 16:09:28
Idag har vi hälsat på Marys styvfar. I anhörigrummet uppdaterade hennes syster oss om läget, sedan fick de träffa honom. Jag gick bara in en kort stund, det var inte min stund så att säga. Jag kan bara erbjuda mitt stöd och medkänsla, en öppen famn. Det var hemskt läskigt att se alla maskiner den lille mannen var uppkopplad i, läskigt att se honom så dålig.
Så många tankar, så många fel överallt. Jag förstår inte varför dåliga saker händer bra människor. Man får acceptera vad livet har att bjuda på, men snälla, lite mjukare kanter tack? Mina tankar går till er som står honom nära.
Ord är för ofta alldeles för otillräckliga.
Två år och sex månader.
2013-05-16 @ 16:01:51
Grattis på 2½-årsdagen älskling 
Nattinatt.
2013-05-15 @ 21:23:00
Jag har haft en lugn kväll med Mary och Lynn. Jag har tagit min första dos Leponex och väntar mig bli trött snart. Det ska bli skönt att sova, men inte för länge hoppas jag.
Imorgon firar jag och Mary 2½ år och vi ska ha en mysig dag för oss själva
ESC semifinal 1.
2013-05-15 @ 13:53:47
Har just varit på sjukhuset och umgåtts med Maria, nu väntar jag på att Lynn ska ringa. Vi ska handla mat och hon kommer göra stuvade makaroner till middag, MUMS. Jag älskar stuvade makaroner men äter det bara med henne egentligen. Sedan blir det nog att ta det lugnt i soffan och umgås.
Jag och Mary såg semifinal 1 i Eurovision Song Contest igår. Vi hade en "score-board" och vi rankade låtarna från 0-10. Bäst var Danmark, sämst med hela 0 poäng var Kroatien. Tanter som vi är så orkade vi inte se klart programmet... Men vi såg alla bidrag i alla fall. Ärligt talat kändes ingen som en vinnare, fast jag tror att Danmark kommer slåss i den högre ligan i år.
Jag tror verkligen att Sverige har en god chans, just "you"-delen i refrängen är otroligt trallvänlig och sätter sig direkt. Det är ju det en riktig vinnarlåta ska göra - sätta sig första gången man hör den. Helst ska man kunna sjunga med i sista refrängen.
Någon gång under mitt liv vill jag vara på plats när det är ESC-final. Jag har följt det slaviskt sedan jag var liten. Det är nästan bättre än min födelsedag.
Borde...
2013-05-14 @ 16:49:59
Hamnar jämt någon annanstans i tankarna när jag gör saker. Försvinner för en kort stund och liksom vaknar upp. Nu är Sara trött.
Igår hade jag en panikångestattack, starkare än vanligt, men jag sa det i normal samtalston till Mary. Vad som händer i mig är att kroppen blir inställd på flykt och stryper sig själv, jag förhandlade med mig själv om att det var panikångest och att jag inte skulle dö samtidigt som jag försökte läsa en bok. Jag såg inte panikslagen ut, jag gör aldrig det. Jag har aldrig visat någonting utåt när jag får panikattacker, förmodligen för att jag haft dem sedan jag var mycket yngre och inte vetat det det varit panikångest förrän jag kom i kontakt med psykiatrin. Så länge jag kan minnas har jag gått runt som vanligt även när det slår till. Ofta händer det i trygga stunder, som igår när jag gick i säng eller när jag suttit i soffan hos mamma och pappa en helgkväll och sett på TV. Totalt trygg, det är kanske då man vågar gå sönder? Jag önskar att jag kunde gråta eller någonting, få ut ångesten.
Borde anmäla mig till klassträffen. Borde höra av mig till diverse människor. Borde...
Väntar på samtal från min läkare om klartecken för att påbörja behandlingen med Leponex. Tiden går och jag blir nojjig, han borde ha fått provsvaren på morgonen. Tänk om det är något problem? Nej, han är säkert upptagen med någonting.
Svar på frågestunden (uppdaterad)!
2013-05-13 @ 20:28:00
Här kommer några svar från frågestunden. Har du följdfrågor eller så, så går det att kommentera detta inlägg.
Hej! Jag undrar om du har nån erfarenhet av abilify o om du tyckte det funkade bra för dig? Insättning, ev utsättning? Biverkningar? Vet att det kan funka olika för alla men söker efter nån med erfarenhet av detta? Om du tycker frågan är för privat så var det inte min mening.
Jag satte in Abilify för ett och ett halvt år sedan, men det stod klart efter några veckor att den inte var bra för mig. Jag hade inga särskilda biverkningar om jag minns rätt, men jag blev totalt hypomanisk, på gränsen till mani. Det var ohållbart för jag var så rastlös och orolig och helt uppe bland molnen. Tyvärr fungerade den inte för mig, men jag känner flera som blivit hjälpt av den. Den ska fungera antipsykotisk, relativt stämningsstabiliserande och ligger på en etta av en skala på tre på risk för viktuppgång.
Jag har nog också lite frågor. Hur länge har du käkat mediciner? Hur många olika äter du för att lindra biverkningarna av andra mediciner? Du säger även, som jag har förstått, att du inte kan arbeta/studera då du har fullt upp med att bli frisk. Vad säger dina terapeuter/läkare/ombudsmän om vikten av sysselsättning? Motion? Social träning?
Min första medicin mot psykiska besvär var Fluoxetin (SSRI), då tillhörde jag Ungdomshälsan som 17-åring. Sedan ökade antal tabletter och antal mediciner, det är faktiskt en enda röra. Jag har sällan stått på samma doser och samma mediciner under längre tider eftersom det först och främst tog många år innan jag fick en diagnos som jag nog tror är korrekt (schizoaffektiv) så nu vet vi (jag och vården) vad vi tampas med. Det är en väldig rundgång med medicingerna – Seroquel ger mig hjärtklappning så jag tar Inderal för att sänka pulsen. Jag får sömnstörningar av Risperdal så jag måste ta olika lugnande/sömngivande tabletter för att kunna sova. Nu är ju förhoppningen att Leponex ska bryta den cirkeln och göra mig fri många mediciner.
Mitt ”team” omkring mig arbetar med mig på olika sätt. Jag ser det som mitt jobb att bli friskare. Jag har ett fulltecknat schema med aktiviteter, bostöd, terapier och läkarsamtal och min psykolog tycker egentligen att jag har för hög sysselsättning och att det är därför jag inte kommer ner i varv. När jag inte kommer ner i varv brukar jag tillslut bli knäckt. Jag ingår i ett hälsoprojekt som heter Premium för personer som äter neuroleptika och har gått i gruppterapier sedan innan årsskiftet. Jag hoppas att jag till hösten kan sysselsätta mig med någon form av studerande eller praktik, men först måste jag vara stabil ett tag. Jag vill leva så mycket att jag nästan dör.
Vilka är dina 5 favoritfilmer, band, artister och böcker?
Oj, var ska jag börja? Okej, filmer utan inbördes ordning för det är väldigt olika varandra:
- Lejonkungen
- Girl, Interrupted
- Bergmanfilmer (speciellt Viskningar och rop)
- Natural born killers
- 10 things I hate about you
Band:
- Within Temptation
- The Birthday Massacre
- Nine Inch Nails
- VNV Nation
- Alice in Videoland
Artister:
- Malin Frimodig
- Amanda Jenssen
- Instant Remedy (eller är det en grupp?)
- Lady GaGa
- Avril Lavigne
Böcker:
- Jane, spegelns reflektioner av Maria Ljungberg
- Ingen dans på rosor av Hannah Green
- Blonde av Joyce Carol Oates
- Borderline av Caroline Kraus
- Inte som andra döttrar av Deborah Spungen
Jag vill namedroppa hur många band/artister och böcker som helst, det var svårt att välja ut ett visst antal.
Du skriver ofta att du är stressad, att du måste sänka tempot osv. Men undrar hur mycket har du att göra egentligen? Blir du verkligen så stressad av att bara ha terapiformer och sjukhusvistelser och inget jobb? Förstår att frågan kan låta anklagande men menar inte så utan undrar bara hur pass dåligt du mår eller vad man ska säga.
Ingen fara, jag tar inte illa upp. Det kan ju tänkas att en sjukskriven inte har så mycket att göra (vilket kanske är poängen i många fall), men jag har aktiviteter varje dag som tar tid och energi. För att bara nämna några saker så har jag boendestöd tre gånger i veckan, några gruppterapier, individualterapi, ingår i ett hälsoprojekt som kallas Premium för personer som äter neuroleptika, påbörja att träffa en arbetsterapeut, har läkartid ungefär en gång i veckan samt ett personligt ombud som jag träffar varannan vecka. Sedan kommer det vardagliga in också, det som vi alla stressar inför. Som att handla på stan eller mataffär, gå ärenden, träffa vänner och man bör inte glömma att det är otroligt stressfullt för mig åtminstone att åka kollektivt och ta sig från ena sidan av stan till andra och hålla tider. Nu ska jag även göra blodprover en gång i veckan i arton veckor på grund av medicinering.
Som du läser så är det inte bara stressigt på dåliga sätt. Det finns också positiv stress. Vilken stress det än är, så är det en trigger för mitt dåliga mående. Jag är sjukskriven av en orsak och behöver en blandning av stimulans men också vila. Jag orkar kanske inte lika mycket som andra på grund av mina sårbarheter. Jag blir väldigt fort trött. Det går inte att mäta dåligt mående med måttstock, men du kan lita på att jag och mitt team på psyk vet när det är dags för mig att ta steget ut mot arbetsmarknaden.
Vilka är dina tre favoritförfattare? Och hur kan du alltid vara så trött?
Torey Hayden, Sylvia Plath och John Marsden (men det var tufft att välja ut endast tre).
Jag är trött för att jag äter rätt tunga mediciner tyvärr.
hur föreställer du dig att ditt liv ser ut om 10 år? boende, hälsa, plugga/jobb osv. ? :-)
Jag vill vara gift med Mary, ha ett hus någonstans i Umeå eller i närheten, ha bil och körkort, jobba på ett förlag, bokaffär eller utbilda mig till bibliotekarie. Helst vill jag ha en trygg ekonomi och fortsätta utvecklas och blomma i min kreativitet. Jag kommer fortfarande ha rött hår och jag hoppas att jag har lyckats gå ner i vikt. Livet ska vara ljusgrått, ibland tråkig, ibland spännande men med en guldkant. Småsaker ska vara mina största problem hoppas jag. Jag vill äta minimalt med medicin. Såklart vill jag vara frisk, men för mig kommer det nog att handla mer om att ha lärt mig att leva med min sjukdom snarare än att bli friskförklarad eftersom jag lever med en livslång sjukdom. Jag vill ha djur och vara ett fosterhem för barn som behöver extra stöd.
Vårblomma.
2013-05-13 @ 19:34:20
Jag har träffat min läkare idag. Det är alltid lugnande att prata med honom. Idag var han väldigt trött dock, lite flamsig men även läkare är ju människor som blir trötta. Vi bollade tankar och idéer och jag ska börja med Leponex så snart blodprovet jag tog idag kommer in. Det är skönt att ha honom som stöttepelare när det gäller annat också, vi pratar inte uteslutande om medicin och terapi utan kan även prata om alldagliga saker bara för att det är trevligt. Han är mycket empatisk och bjuder på sig själv. Jag tycker synd om dem som inte kan ha honom som PAL.
Det som kanske var mest skönt var att höra att jag kan trappa upp Leponexen i öppenvården, men känner jag att det blir för tufft så finns ju slutenvården där. Vi får se helt enkelt. Jag har en vän, en egen Leponex-guru att prata med som har tagit den sedan 2008 och vet hur den fungerar, det känns tryggt.
Det händer väldigt mycket just nu. Jag har fått hostmedicin så att jag i alla fall får sova på natten, jag behöver den vilan mer än någonsin. Jag vill vara hemma och inte må dåligt, jag vill blomma med våren och hitta mitt center, mitt lugn.
Dra i nödbromsen.
2013-05-13 @ 14:50:46
Puh. Slänger mig ner i soffan. Vi har städat sovrummet och myrorna är överallt. Jag har ringt skadedjursfolket och ska få myrdosor skickade hit. Boendestödet har varit här och diskat medan jag städat övrigt. Jag är ganska trött nu, men dagen fortskrider oavsett hur trött jag än är.
Jag bävar inför läkarsamtalet, men det har du väl redan märkt i och med att jag skriver om det i varje inlägg. Det känns så dramatiskt att dra till med en tung neuroleptika.
Jag har insett att jag måste bryta stressen någonstans. Jag har ett fullpackat schema och jag orkar inte riktigt. Det som går bort är EBC, jag ska höra om jag kan komma när jag känner för det istället för att plikttroget vara där vid varje tillfälle. Den här hjärnan, den här kroppen, den behöver vila. Jag har alldeles nog med aktiviteter i mitt liv och jag blir bara sliten av att alltid ha ett möte, en träff, terapi. Jag måste dra i nödbromsen nu.
Ingen rast och ingen vila, jag ska ut med Puffen och sedan mot sjukhuset. Jag studsar upp från soffan och fortsätter knata på.
Förmiddag.
2013-05-13 @ 10:49:29
Det är en vacker morgon och jag har hasat mig från sängen till soffan efter ett snabbt stopp i köket för att ta kaffe. De kallar mig för "hasarn" (norrländska för "hasaren"), på morgonen orkar jag inte riktigt lyfta fötterna ordentligt. Det är någonting jag alltid gjort, ibland kommer jag på mig själv med att göra det.
Idag börjar saker bli tufft. Mediciner ska sänkas och höjas, det kommer bli en obalans i kroppen, men jag känner mig redo.
Men mina tankar går till en speciell person som inte mår så bra nu och hoppas att han ska tillfriskna.
Full kastrull.
2013-05-12 @ 21:20:34
Full kastrull hela dagen. Ny planer på en bok, jag ska bara slutföra den jag jobbar med nu. Bara och bara... Nu är det riktigt svårt när det kommer till skrivandet. Jag har inte så bra koll på vapen fortfarande, jag drar mig för att be någon om en lektion i "vardagsvapen" men har en liten idé om hur jag kan få det hela extra spännande. Nu får ni inte veta mer om det.
Hälsade på en vän idag på sjukhuset och dök på ångesttanten. Jag börjar bli nyfiken på varför hon åker fram och tillbaka till sjukhuset, för hon verkar bara hänga där för att prata om sin ångest med främlingar. Underligt.
Hur som helst tog jag ett varmt bad när vi kom hem och försöker stressa ner. En ny vecka kommer och den kommer bli speciellt jobbigt i och med insättningen av Leponex. Men jag och Mary firar 2½ år som ett par den 16:e och jag ska få träffa Lynn under veckan (som jag för övrigt baserat en av mina karaktärer på). Det blir Eurovision Song Contest för hela slanten och ett bröllop. Hur jag ska hinna med allt vet jag inte. Jag tänker dock införa ettt bad varje dag för att lugna nerverna och kunna gosa ner mig ren och fin i sängen varje kväll. Tydligen kommer jag att dregla som en gris av Leponexen och jag är rädd att min läkare vill att jag ska börja med den inom slutenvården, men allt det där tar vi imorgon... Sluta oroa dig för tusan, Sara.
Angående frågestunden som är i full gång så får man fråga vad man vill, inklusive allt som INTE har med psykiatrin och mitt mående att göra. Jag säger absolut inte att man inte får ställa frågor kring det, men det finns mer än bara det i mig och jag vill gärna se mig själv som vem som helst med helt normala intressen och besattheter.
Alex och Tuva!
2013-05-12 @ 15:36:59
Jag har fått finbesök idag. Alex och hennes mor hade vägarna förbi och kom på en skvätt kaffe. Tuva är ju så stor nu! Hon älskade kameran, och hon snodde mina glasögon. Wilma var en bra kisse som stod ut med att bli klappad av lilla sparven. Och vilket detaljsinne ungen hade! Jag vet imponerad. Hon tyckte om mina nitar på tröjan och mönstret, jag trodde inte att en sådan liten person skulle ha det.
Mischa blev jätterädd när Tuva började promenera i lägenheten. Han undrade nog vad det var för sak, en människa men så liten, en alien kanske. Sötstrumpan!
Det var upplyftande att få träffa Alex igen. Jag ska hitta ett tillfälle att hälsa på henne, nu går ju norrtågen toksnabbt till Sundsvall så det sitter ju inte i det. Måste komma lite på fötter först.
Imorgon ska jag träffa min läkare. Jag måste be om hostmedicin eftersom min hosta håller mig vaken. Jag låter fortfarande förkyld fast jag inte är det, hostan och whiskeyrösten har hängt kvar trots att jag i övrigt är frisk. Jag behöver ta något till natten för att slippa ligga vaken och hosta, och ännu värre, hosta så att jag nästan kräks.
Jag ska även tacka ja till Leponex och jag vet inte hur det går till, om jag måste göra en hälsokontroll först och hur vi ska göra när vi sätter in den. Jag vill sätta in den i öppenvården för jag tycker inte om avdelningen och mår inte så pass dåligt att jag måste vara slutenvårdad. Vi får se vad han har att säga. Skulle jag gå med på att sätta in den i slutenvården? Om jag måste, antar jag. Nu måste jag ta det här på allvar, vi kan inte syssla med brandsläckning och höjning av andra neuroleptika eller andra mediciner. Jag vill hitta en medicin som fungerar, som gör mig stabil, som gör att jag kan leva som alla andra.
Godmorgon.
2013-05-12 @ 10:56:20
Jag har sovit riktigt bra, kanske inte syns så bra på bilden. Det är lite klurit att ta kort med webcamen. Men nu ser ni i alla fall hur färget blev i håret. Framöver ska jag ösa i lite Vermillion Red från Directions för att ge håret en vacker glans.
Jag tänker väldigt mycket på projekt jag skulle vilja utföra, jag har flera idéer och tankar. Idag blir det nog en hel del skapande, på ett eller annat sätt. Jag känner mig stark och villig, i alla fall i stunden. Därför är det nog klokast att planera in vila också.
Slut på ett bra sätt.
2013-05-11 @ 19:28:07
Barnkalas suger verkligen musten ur en. Drama likaså. Men jag känner mig ändå stadigare på benen, det här skulle jag inte orkat om det inte vore för att jag mår bättre nu, rent allmänt. Jag måste dock jobba på det där med att stressa ner, det var ett jävla tjat om att jag ska ta det lugnt.
Lördag kväll och jag hänger inte med på fest. Barnkalaset var fest nog, det var samma gäng och det var så underbart att se småtjorvarna springa omkring med leksaker, snor och allt det där som kommer med barn. Moa blåste upp en ballong och släppte den så att lufter for ut ungefär tjugo gånger och hon tyckte att det var lika superroligt varje gång. Tur att morfar har mer energi än någon annan och kan leka i timmar!
Myskväll ikväll alltså, och vilodag imorgon.
Förresten så har Mary färgat om mitt hår, kärlek!
Hostfest.
2013-05-11 @ 12:19:15
Igår var det fest i trapphuset, de vrålades Mambo nr5 och jag undrar vem som grävt upp den gamla one hit wonder-låten. Ändå så var det rätt tyst när vi skulle sova.
Istället började hostan reta min hals. Jag var rädd att väcka Mary men jag kunde inte sluta hosta. Den stackars emetofobikern fick det svårt, jag var tvungen att springa upp och sitta vid toalettstolen eftersom jag höstade så att jag nästan kräktes, kväljiningarna var där men inget kom upp. Dessutom var jag jättetrött. Det slutade med att jag satt uppe mitt i natten och drack honungsvatten.
Och dessutom missade jag Meshuggah igår.
Snart ska vi på kalas, det blir lajbans.
Amarula tree.
2013-05-10 @ 19:03:33
Jag och min blivande fru har stressat runt hela dagen, hon är inte riktigt färdig än men nu har jag landat i soffan PÅ RIKTIGT och avnjuter lite Amarula. Det blev lite lyxigare middag, salladsbuffé, men det är ju fredag också.
Ser ut lite som E-Type idag. Jag skippade balsamet för att jag ska färga håret, så att det fäster sig bättre. Ytligheter, ytligheter. Jag gillar ytligheter. Inte strul. Bara i-landsproblem. Typ som när man måste låsa bilen manuellt eftersom batterierna är slut i nyckeln. Sådana problem klarar jag av.
Imorgon blir det kalas, för Marys brorsson fyller år. Vi har köpt en rolig present åt honom, men mest roligt lär nog föräldrarna ha ändå. Det är för lite mer sofistikerade barn. Ska bli roligt att träffa goa Moa också.
Det har varit en lång dag och den fortsätter fortfarande. Nu gäller det att ta det lugnt, annars exploderar min hjärna.
Hur gick det här till?
2013-05-10 @ 13:27:57
Det känns som att det är sen eftermiddag, eftersom jag och Mary hunnit vakna, dricka kaffe, slöa lite och åkt till stan. På stan gick vi på nio butiker sammanlagt på mindre än en timma och jösses vad slut man blir. Det var mycket folk och jag är lite smygstolt över att jag klarade av det trots allt.
Jag träffade också en släkting som skulle se Meshuggah ikväll. Jag svor för mig själv, jag hade missat det totalt. Nä, det blir jag, en liten Baileys och Rickard Sjöberg ikväll. Mary ska iväg på hemligt uppdrag.
På tal om Mary så kom hennes present med posten idag. Vi firar 2½ år tillsammans nästa vecka!
Jag håller på att skissa på svaren till de frågor jag fått i frågestunden, så fortsätt fråga på. Det är roligt att ha en dialog med er läsare.
Hej hopp.
2013-05-09 @ 21:49:48
Det blev inget bokläsande, utan jag och Mary åkte på hemlig ort för att pyssla, Det var trevligt om än underligt.
Jag ser faktiskt fram emot medicinbytet. Jag slipper så många mediciner genom att acceptera Leponex som behandling, jag hoppas bara att det fungerar som det ska. Jag har en drös tabletter att svälja, speciellt mot kvällen, så det här kommer blir en otrolig förändring. Problemet, som också är lösningen, är att preparatet är så kraftfullt. Jag vill inte sova 14 timmar per dag, jag vill inte drabbas av den extrema tröttheten eller viktuppgången men jag har inget att förlora nu.
Vi har det faktiskt bra. Sett Rizzoli & Isles en hel del och Mary får mig i rörelse utanför hemmet. Jag har börjat leva igen. Jag lagar mat och jag sover, jag blir trött fast på ett bra sätt. Jag har fortfarande svårt att somna, men det lär Leponexen eliminera. Hur den ska trapas i och resten trappas ut vet jag inte, men vi får väl se. Jag har ju inte tackat ja officiellt än.
Nu ska jag krypa mot sängen och bara mysa. Det blev en fin dag.
Inomhusdag?
2013-05-09 @ 10:45:23
Ge mig en utmaning, kom ihåg frågestunden.
Idag är det tänkt att jag ska hälsa på mitt förra boende, där jag växte som person och hittade mig själv. Klyschorna haglar, men det var riktigt bra för mig att bo där. Nu har jag inte haft utsluss på flera år, jag har gått vidare och klarat det. Jag saknar det ibland, det var så tryggt att bo på det sättet och jag fick bekräftelse på ett helt annat sätt där. Nu måste jag bekräfta mig själv. Men till skillnad från då så är det någonting jag är lite bättre på nu.
Hur som helst vädret är fruktansvärt och lockar till en inomhusdag med en bok eller liknande. Kanske hälsar jag på boendet en annan dag...
Avstressa.
2013-05-08 @ 13:20:35
Jag gillar struntprat. Prat om trädgården eller grillen eller vårens räfsning. När livet cirkulerar kring de små sakerna. Jag ska dit. Mina problem ska handla om vardagslunken, hur jobbigt (för jag tror att alla tycker att det är jobbigt) det är att handla, rasta hunden, myror inomhus (vi har fått svarta myror, usch) och så vidare.
Jag har sovit härligt i natt, och på förmiddagen kom boendestödet som var riktigt bossig av sig. Jag kände mig trött och även om det var en kort inläggning så vill jag landa hemma och andas en stund så jag ringde för att avboka terapin idag. Jag blev övertalad att fara ändå, men några minuter efter att vi lagt på så ringde personen jag pratat med och sa att jag nog hade rätt i att stanna hemma och inte stressa.
Det är med stress. Det känns som att jag alltid måste göra någonting. Vad som helst. Jag måste vara i rörelse med kroppen eller med hjärnan. Positiv stress är också stress vilket jag måste dra ner på. Jag vill inte göra annat än att slötitta på Rizzoli & Isles med Mary och dricka silverte. Ladda batterierna för nästa anstränging.
Det är ju löjligt att jag får panik när jag har slut på saker att göra. Som om jag klamrar mig fast vid vad som helst för att inte stå själv och bara vara.
Men jag mår rätt bra. Det är ljust och varmt ute, blommorna blommar och jag ser de små sakerna som gör att jag blir hel, eller så hel som jag kan bli. Det är skönt att vara hemma.
Frågestund.
2013-05-07 @ 21:30:11
Har du några frågetecken? Ge mig en chans att räta ut dem! Kör igång en frågestund nu i brist på annat. Fråga på!
Det känns bra att vara hemma.
2013-05-07 @ 14:28:00
Tillbaka. Saknat mig?
"Vad ska vi göra av dina tidiga varningstecken?" frågade Mary mig. Jag ringde akutpsyk och ställde samma fråga eftersom jag inte hade någon aning. De bad mig komma in och så fick jag en säng på trean, äldrepsyk.
Det har inte hänt någonting. Lite medicinjusteringar. Jag överväger också att börja med Leponex, men jag har hon redan bestämt mig för att ge det en chans.
Jag har alltså suttit i tre dagar och tre nätter i min säng och lyssnat på musik. Utan att överdriva så har jag nog spenderat 10 timmar per dag med att lyssna på musik. Jag har inte kunnat läsa, knappt kunnat skriva dagbok. Inte orkat påbörja en ny teckning utan har suddat lite på tidigare teckningar, Pratat med personalen som alltid haft tid för mig. Jag hoppas att jag i framtiden kommer få komma till ändrepsyk istället för tvåan. Ja, vi ska inte vara naiva nu, någon gång kommer jag bli inlagd men kanske inte snart eller ens inom den närmsta framtiden. De bjuder på egengjord paj, varm korv med bröd som jag visserligen inte åt, men gesten var fin. De har draperier i duschrummen och blomkrukor överallt samt möbler som ingen ens skulle orka kasta omkring eftersom de flesta är förvirrade och deprimerade tanter över 65. Jag får inte direkt någon intellektuell stimulans, men det är ju också meningen på sätt och vis - dra ner på stimuli för att lugna mina symptom.
Men nu är jag hemma igen. Det blev en väldigt kort inläggning, för även om avdelningen antagligen är den bästa i psykhuset så trivs jag bäst hemma och har haft fruktansvärd hemlängtan.
Men nu är jag hemma igen. Det blev en väldigt kort inläggning, för även om avdelningen antagligen är den bästa i psykhuset så trivs jag bäst hemma och har haft fruktansvärd hemlängtan.
Mary tar en tupplur och jag ska gosa ner mig i soffan och bläddra mellan kanalerna på TV:n.
Det blåser utomhus.
2013-05-03 @ 15:28:36
Det har varit en aktiv dag hittills. Förutom mitt misslyckande av att stiga upp (för jag gick och la mig i soffan och fortsatte att sova) så har jag varit igång. Jag och Mary hälsade på en vän på sjukhuset, åkte hem, så fick jag reda på att jag fått ett recept utskrivet och cyklade till ÅC för att hämta ut det. Då ringde Mary och berättade att mitt personliga ombud kommit. Jag stod där med en korg på ICA och förbannade att jag inte kan hålla koll på någonting, snabbhandlade och åkte hem. Nu har mitt PO åkt och det är dags att dra ner på tempot känns det som.
Stämbanden och hostan vittnar om att förkylningen är över men att den har lämnat sviter efter sig. Det är fruktansvärt enerverande. Ibland tror jag att jag ska dö, men det är bara panikångest som förstärks av att mina lungor inte helt återhämtat sig.
Jag ska luta mig tillbaka nu.
Äntligen.
2013-05-02 @ 19:21:02
Hon är hemma nu. Nu släpper jag allt, nu slappnar jag av. Hon är hemma.
Hemma igen.
2013-05-01 @ 13:49:03
Nu är jag hemma igen. Jag har mest sovit och varit väldigt asocial hemma hos mina föräldrar. Jag älskar mina föräldrar, de gör allt för mig. Jag är lyckligt lottad som har dem.
Tröttheten genomsyrar allt jag försöker ta mig för. Som att skriva det här. Omotiverat, oinspirerat. Jag har svårt att läsa och svår med fokus överhuvudtaget.
Men jag har handlat så att jag kan göra matlådor imorgon med boendestödet. Ett problem mindre. Jag funderar på att använda mina sista krafter på att dammsuga idag, det behövs. Äh, det tar bara 10 minuter, jag fixar det...
Låst blogg.
