Jag har träffat min läkare idag. Det är alltid lugnande att prata med honom. Idag var han väldigt trött dock, lite flamsig men även läkare är ju människor som blir trötta. Vi bollade tankar och idéer och jag ska börja med Leponex så snart blodprovet jag tog idag kommer in. Det är skönt att ha honom som stöttepelare när det gäller annat också, vi pratar inte uteslutande om medicin och terapi utan kan även prata om alldagliga saker bara för att det är trevligt. Han är mycket empatisk och bjuder på sig själv. Jag tycker synd om dem som inte kan ha honom som PAL.

 

Det som kanske var mest skönt var att höra att jag kan trappa upp Leponexen i öppenvården, men känner jag att det blir för tufft så finns ju slutenvården där. Vi får se helt enkelt. Jag har en vän, en egen Leponex-guru att prata med som har tagit den sedan 2008 och vet hur den fungerar, det känns tryggt.

 

Det händer väldigt mycket just nu. Jag har fått hostmedicin så att jag i alla fall får sova på natten, jag behöver den vilan mer än någonsin. Jag vill vara hemma och inte må dåligt, jag vill blomma med våren och hitta mitt center, mitt lugn.