Det har varit en aktiv dag hittills. Förutom mitt misslyckande av att stiga upp (för jag gick och la mig i soffan och fortsatte att sova) så har jag varit igång. Jag och Mary hälsade på en vän på sjukhuset, åkte hem, så fick jag reda på att jag fått ett recept utskrivet och cyklade till ÅC för att hämta ut det. Då ringde Mary och berättade att mitt personliga ombud kommit. Jag stod där med en korg på ICA och förbannade att jag inte kan hålla koll på någonting, snabbhandlade och åkte hem. Nu har mitt PO åkt och det är dags att dra ner på tempot känns det som.

 

Stämbanden och hostan vittnar om att förkylningen är över men att den har lämnat sviter efter sig. Det är fruktansvärt enerverande. Ibland tror jag att jag ska dö, men det är bara panikångest som förstärks av att mina lungor inte helt återhämtat sig.

 

Jag ska luta mig tillbaka nu.