Dagens tripp till sjukhuset blev lång. Vi gick på kemlab och det räckte med ett stick i fingret (för jag är väldigt svårstucken), sedan dödade vi lite tid med en is-latte. Vi stötte på Marys syster och följde med och hälsade på hennes pappa. Efter det gick vi till centralhallen igen och träffade Maria.

 

Jag tog en hamburgertallrik på restauranten på torget, det var inte gott men jag behövde energin. Och som vanligt så dök ångest-tanten upp och frågade oss om vi hade ångest. Jag satt framåtböjd och försökte gömma mig men det gick inte att undkomma hennes prat om ångest.

 

Jodå, jag vet vad ångest är. Ska vi bilda klubb med Ingmar Bergman?

 

Jag gillar inte att vara så trögtänkt som jag är. Jag gillar inte att ha svårt att bygga meningar. Jag gillar inte att vara trött. Jag måste gilla läget för det här kan vara den medicin som funkar bäst för mig om ett tag. Det är bara så otroligt jobbigt att bli såhär trött. Idag har jag sovit när jag har kunnat och det håller inte i längden.