Det blev inget bokläsande, utan jag och Mary åkte på hemlig ort för att pyssla, Det var trevligt om än underligt.

 

Jag ser faktiskt fram emot medicinbytet. Jag slipper så många mediciner genom att acceptera Leponex som behandling, jag hoppas bara att det fungerar som det ska. Jag har en drös tabletter att svälja, speciellt mot kvällen, så det här kommer blir en otrolig förändring. Problemet, som också är lösningen, är att preparatet är så kraftfullt. Jag vill inte sova 14 timmar per dag, jag vill inte drabbas av den extrema tröttheten eller viktuppgången men jag har inget att förlora nu.

 

Vi har det faktiskt bra. Sett Rizzoli & Isles en hel del och Mary får mig i rörelse utanför hemmet. Jag har börjat leva igen. Jag lagar mat och jag sover, jag blir trött fast på ett bra sätt. Jag har fortfarande svårt att somna, men det lär Leponexen eliminera. Hur den ska trapas i och resten trappas ut vet jag inte, men vi får väl se. Jag har ju inte tackat ja officiellt än.

 

Nu ska jag krypa mot sängen och bara mysa. Det blev en fin dag.