Veckan som varit har gjort ett djupt intryck på mig. Jag har sett sådant jag aldrig behövt se förut, upplevt saker som jag aldrig behövt uppleva. Jag har sett ett vackert systerskap, svår sjukdom och darrningarna i luften, ovissheten och det här är så mycket större än mig. Intensivt och känslosamt. Jag är åskådare och jag vill gråta när jag ser kärleken och oron. Det är svårt att förklara, men det är som att bevittna någonting bakom glas, men det är ett tunt tunt glas.

 

Vi har alltså varit på IVA idag igen. Nu är vi hemma och Mary ska ta sig en lur innan besöket kommer lite senare. Vi ska beställa pizza och se på ESC. Livets alla sidor som speglar runt omkring mig. Hejja Sverige. Hejja H. Kom igen, bli frisk nu.